10 Bistånd från FN och andra

"This is a story about four people named Everybody, Anybody,

Somebody and Nobody.

”There was an important job to be done

and Everybody was sure that Somebody would do it.

Anybody could have done it, but Nobody did it.

Somebody got angry about that, because it was Everybody´s job.

Everybody thought Anybody could do it,

but Nobody realised that Everybody wouldn´t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody

when Nobody did what Anybody could have done.”

  / Okänd tänkare

Hjälpande hand


Rubriker:

I

FN:s nya Hållbarhetsmål

Begreppet bistånd

Var gör pengarna störst nytta?

FN:s tidigare Millenniemål

     Vilka hade kunnat betala? 

     Hur har det gått? Var står vi idag?

     Tillbakablick

II

1  Bistånd från stater

        Att skapa fattigdom 

        Gör allt på en gång

        Bistånd från Sverige             

2  Bistånd från civila organisationer och

         enskilda personer 

         HiH - glädjande effektivt

III

En global Marshallplan?

Vad kunde vi alla göra?    

Lidande och lycka.

Litteratur

..................

FN:s nya hållbarhetsmål

FN:s 17 nya Hållbarhetsmål, Sustainable Development Goals, SDG - antogs i New York i september 2015 och skall gälla fram till 2030. Dessa har sedan 169 delmål. Här visas de de 17 hållbarhetsmålen tydligare nederst i kapitlet.

Målen kan sammanfattas i fem P  : Pople, Planet, Prosperity, Peace och Partnership.

FN:s uppgift är framför allt att ge oss statistisk information som gör att vi kan överblicka de områden som behöver åtgärdas och Ban Ki-moon framhöll att "vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan stoppa klimatförändringarna".

 Hur skulle de nya målen formuleras? Vad skulle tilläggas - vad skulle prioriteras? Över detta har nu världens ledare grubblat inte bara i de utvecklade länderna utan i alla länder. Att man kunnat enas är en stor prestation. Till hjälp har FN inbjudit även vanliga människor att komma med olika förslag via "Myworld 2015" och 5 miljoner lär snabbt ha svarat på uppmaningen.

Vad behöver prioriteras?

Vad som fungerat och inte fungerat hittills visar att förbättringarna måste drivas av länderna själva och den medelklass som där växer fram. Det måste bli bestående resultat i stället för konstgjord andning och framför allt behöver de riktigt fattiga prioriteras. Vanstyre, inte bara naturkatastrofer, står för nöden t.ex. i Afghanistan, Kosovo, Somalia, Pakistan, Irak och Sudan.

När 193 stater skall formulera gemensamma mål blir det lätt vaga formuleringar. Världen skall bli bättre på alla sätt överallt, helst samtidigt så att ojämlikheten minskas. Inte alla de nya målen är mätbara vilket gällde de tidigare målen. En nyhet är att varje enskilt land tar ökat ansvar och att den privata sektorn med företag och civilsamhälle tilldelas större betydelse samt att målen utgår från de mänskliga rättigheterna.

- Som första mål står fortfarande att utrota hunger och fattigdom i alla sina former överallt - fast just den frågan inte alltid väcker störst intresse.

- Att åtgärder för vatten och sanitet indirekt skulle påverka många andra mål har redan nämnts i föregående kapitel.

- Ansträngningarna gällande barnadödlighet och familjeplanering behöver ökas. Familjeplanering är den mest kostnadseffektiva hjälpen till fattiga länder framhöll Carl Wahren för flera år sedan som expert på befolkningsfrågor. Även Hans Rosling visar att mindre fattigdom, hälsa och preventivmedel gör att familjerna blir mindre. Här behövs kort sagt myggnät, kondomer och vitaminpiller.

Studier gjorda av många experter redovisas i Bjørn Lomborgs bok Global Crises, Global Solutions, 2004. Av sjutton olika prioriterade insatser var några speciellt lönsamma. Kamp mot malaria med myggnät särskilt för barn under 5 år ger 17 gånger insatsen och forskning pågår nu även om att göra malaria- myggornas honor sterila. Att hindra spridningen av hiv/aids gör en nytta som är 50 gånger kostnaden och enkla näringstillskott som vitaminer ger 10–100 gånger insatsen.

Inför de nya målen har FN gjort ytterligare beräkningar. För varje insatt krona skulle man t.ex. vinna 30 kronor i snitt om man arbetar för familjerådgivning och mot undernäring, tuberkulos och malaria.

- Energifrågor är något som framför allt behöver åtgärdas enligt nyare synsätt och många vill då gynna forskning som ger effekt på lång sikt.

- Utbildning och överföring av teknologi skall också prioriteras. Man vet nu mycket väl att bistånd inte bara handlar om pengar, utan om kunskap, erfarenhet, klokhet och inte minst ledarskap.

De nya Hållbarhetsmålen beräknas kosta mellan 28 000 och 38 000 miljarder kronor om året att jämföras med världens militära utgifter som är 30 miljarder kronor per dag. Finansieringen blir liksom den var för de tidigare Millenniemålen en knäckfråga.

Den som vill bli glad kan direkt börja läsa nedan under rubriken HiH - glädjande effektivt, men här följer först exempel på vad man lärt av FN:s tidigare Milleniemål som sträckte sig fram till 2015.

Om bistånd 

Vi har tidigare haft en god erfarenhet av bistånd med Marshallhjäpen som innebar att USA efter andra världskriget lånade ut 10,5 miljarder dollar till Västeuropa under åren 1946-1947 vilket fick stor betydelse för återuppbyggnaden.

Här gällde det en kortvarig, akut hjälp vid en katastrofsituation och var till stor nytta. På liknande sätt kommer det alltid att behövas akut bistånd vid olika katastrofer som krig, jordbävningar, översvämningar och torka.

Men att försätta länder i skuld genom långvariga lån och göra människor fortsatt beroende av bistånd har inte visat sig produktivt.

En västerlänning som såg att många fattiga barn i Afrika saknade skor bestämde i all välmening att skicka ett par skor till Afrika för varje par hans fabrik sålde. Resultatet blev på sikt att han slog ut ländernas egna skomakare.

F.d. president Bill Clinton beklagar själv att han beslöt att fortsätta skänka ris till Haiti som kommit i kris, för då lönade det sig inte för Haitis bönder att själva odla sitt ris.

Skattepengar och medel från internationella organisationer har överförts till behövande länder. Men givarländerna har ofta själva velat genomföra sina projekt med hjälp av egna företag och konsulter och utan samarbete med befolkningen. Biståndsarbetarna har ofta haft förmånligare villkor än de skulle haft i sina hemländer t.ex. med tjänstefolk.

I det hittillsvarande systemet har ingått stater, multinationella företag, välgörenhets- och biståndsorganisationer, kändisar och sociala entreprenörer. Somliga talar om en världsomfattande välgörenhetsindustri och en ny form av kolonialism som omsätter stora belopp, men utan att få avsedd effekt för de behövande.

De fattiga har blivit klienter och man har sett nedlåtande på dem och inte tagit tillvara deras egna resurser och kunskaper. De behöver själva vara aktörer och entreprenörer.

Stater gör ofta politiska och säkerhetspolitiska överväganden och ser till att få något tillbaka när de ger något varför hjälpen ofta gått till strategiskt viktiga länder. Man säger sig vilja hjälpa fattiga länder att utvecklas, men villkoren för att få lån och bidrag går ofta ut på att givarna själva ska tjäna på avtalen och ibland har t.ex. den spannmål som skänks till behövande länder varit undermålig. Det har dock skett en förändring från ren kolonialism till ökad vilja att hjälpa.

Kina har - liksom tidigare andra länder - kopplat ihop u-hjälp med att exportera arbetskraft. Med statligt understöd har man t.ex. i Afrika byggt upp infrastruktur, gett förmånliga lån och skrivit råvarukontrakt särskilt för mineraler, kol och olja. Avtalen har ofta varit luddiga vilket nu börjar ändras då det alltmer krävs att olika länder samordnar sina insatser.

Om fyra villkor är uppfyllda brukar de flesta klara av att ta sig ur fattigdomen:

1- skydd från stöld och våld,

2 - rättssäkerhet, som att äga mark,

3 - frihet att driva företag och

4 - tillgång till större marknader.

FN:s tidigare Millenniemål

Världens första globala kontrakt kom med FN:s Millenniemål på initiativ av Kofi Annan och de utgjorde ett gemensamt moraliskt ramverk att arbeta inom och mål att eftersträva.

Redan 1990 skrev alla FN:s då 189 nationer under dessa millenniemål vid ett toppmöte i New York. Tiden skulle gälla från år 1990 - 2015 och innebar mest bistånd från de rikare länderna.

Det gällde åtta mål som kunde förändra världen med arton konkreta, tidsbestämda och mätbara delmål. Mål, varav de flesta rimligen borde ha kunnat uppfyllas till år 2015 och som alla rörde människor direkt och indirekt.

Det främsta millenniemålet

                               Det främsta målet 1 - gällde att halvera fattigdom och hunger 

                                målen 2 - 6 handlade om bättre villkor för kunskap och hälsa

                                         målen 7 - 8 berörde miljö och global samverkan.

Millenniemålen 7 och 8

År 2005 framhölls bland annat att:  

”Vi är den första generationen som har resurser och teknologi för att realisera rätten till utveckling för var och en samt befria hela mänskligheten från krig och nöd.”

Dessa mål kan ses som oberoende av åsikter om de mänskliga rättigheterna och religionstillhörighet. Dock överensstäm målet 2 och 3 inte med kvinnosynen i vissa kulturer. 

Till Millenniemålen beräknade FN få in 189 miljarder dollar per år fram till 2015.

Med dessa 189 miljarder dollar skulle ytterligare 500 miljoner slippa extrem fattigdom, 300 miljoner hunger, 350 miljoner få rent dricksvatten och 650 miljoner få basala sanitära förhållanden ordnade. Livet skulle räddas på 30 miljoner barn och på två miljoner kvinnor i samband med graviditet och förlossning. Miljontals barn skulle få skolundervisning och miljöproblem skulle åtgärdas. Sedan skulle ändå mycket återstå att göra.

Bilden nedan bygger på uppgifter från Peter Singers bok The Life You Can Save. Acting Now to End World Poverty Urgently, 2009.

Vad 189 miljarder dollar om året fram till 2015 skulle räcka till

Vilka hade kunnat betala?

För att få en överblick gjorde professorn i filosofi Peter Singer en kalkyl år 2009 över vilka som kunnat betala millenniemålen. Som rika definierade han alla som då hade en inkomst över genomsnittet i Portugal. Då fann han 855 miljoner rika människor inom OECD-länderna och 140 miljoner rika utanför dessa länder, se bilden ovan!

Samtidigt fanns många inom OECD som låg under denna nivå. Men de som låg över genomsnittet levde i överflöd relativt sett och brukade ha vatten och värme, billig mat och grönsaker året runt, elektricitet och tandläkare. En standard som inte ens konungar hade tidigare.

Dessutom fanns alla de institutioner som krävdes i ett välfungerande samhälle vilket är ett socialt kapital som till hela 90 procent anses stå för vår möjlighet att förvärvsarbeta och skapa välstånd - något som ofta förbises.

Här följer två teoretiska räkneexempel för hur millenniemålen skulle kunna uppfyllas till 2015:

- Singers beräkning blev att om endast de 855 miljonerna människor inom OECD skulle skänka ett hundratal dollar per person och år – alltså inte tusentals dollar – så vore finansieringen löst.

-  Bill Clinton gjorde en liknande kalkyl i boken Giving, 2007.
Om de superrikaste 1 % av befolkningen i USA gav 5 % av sin inkomst per år och
de 9 % rika som kommer därnäst gav 1 % skulle de som alltså tillhör de 10 rikaste procenten kunna ge hela 470 av de önskade årliga 189 miljarderna dollar till de fattigaste.

Teoretiskt sett skulle alltså enbart de välbärgade inom OECD eller enbart tio procent av de rikaste i USA ekonomiskt ha kunnat klara millenniemålen.

Realistiskt sett kan naturligtvis de båda förslagen diskuteras. De ger dock en uppfattning om problemens relativa storlek. Teori är dock en sak och verklighet en annan.

För år 2006 låg biståndet i USA på endast 0,07 % av BNP medan Sverige, Norge, Danmark, Luxemburg och Nederländerna faktiskt nådde upp till 0,7 %. Amerikaner är dock kända för att skänka mycket i annan regi.

Många människor trodde däremot enligt en undersökning att de statliga bidragen rörde sig om 20 % och man tyckte ofta att 10 % kunde vara lagom, men i verkligheten var det alltså mindre än 1 % som gick till internationellt bistånd.

Hur har det gått? Var står vi idag?

Vi har under åren kunnat följa framsteg och tillkortakommanden genom The Millennium Development Goals Report som vanligen översatts till svenska, men det kan ofta vara svårt att tillgodogöra sig innehållet, då där anges en skön blandning av procenttal, faktiska tal och årtal.

På många områden har världen blivit mycket bättre nu än 1990 trots att folkmängden ökat. Fler demokratier, fler läskunniga, mindre barndödlighet och högre medellivslängd är stora framsteg.

Några av millenniemålen som Mödrahälsa, Barndödlighet och Skolgång har redan illustrerats i kap. 7 och 8. 

Bilden nedan visar hunger och fattigdom året 1990 det år som millenniemålen utgår från.

Läget för hunger och fattigdom 1990

Bilden nedan visar hunger och fattigdom 2014.

Fattiga år 1990-2014

Det första målet att halvera hunger och fattigdom blev infriat redan 2010. I Sydasien har 430 miljoner lyfts ur fattigdom och i Östasien 250 miljoner. Räknat i procent gäller alltså en halvering.

År 2014 hade dock folkmängden ökat och 1 303 miljoner levde fortfarande i extrem fattigdom mot 1 908 miljoner 1990, alltså ingen halvering av antalet människor. Vi måste därför fortfarande tala om den fattigaste miljarden.

Bilden nedan visar hur mycket folkmängden beräknas öka till 2030 och hur många som då kommer att vara fattiga återstår att se.

Mätta år 2014

Bilden nedan visar var i världen de fattiga minskat mest

Fattigdomen har drastiskt minskat i Kina vilket mest beror på landets egen politik och inte på bistånd. Nästan 9 av 10 kineser levde i extrem fattigdom, under Maos tid 1981 mot 1 av 10 år 2014. Indien övergav sin planekonomi och protektionism 1947 vilket fördubblade inkomsterna på 10 år.

Om länder endast liter till jordbruk och råvaror uppstår visserligen viss tillväxt, men man måste även satsa på tillverkning, skola och hälsa för att komma vidare i ekonomisk utveckling. Länder som gjort så är t.ex. Kina, Bangladesh, Etiopien, Mauritius, Chile, Brasilien och Vietnam.

Resultat för övriga mål:

2   inte inskrivna i grundskolan var 10 procent mot 18 procent tidigare
3   ojämlikhet mellan könen gällde skolgång, högre utbildning, antal parlamentariker och löner
4   barn som dött av sjukdomar som kunnat förebyggas var 6 miljoner mot 13 miljoner 1990
5   närmare 210 av 10 000 avled i samband med graviditet och förlossning mot 400 år 1994,
6   nysmittade av hiv/aids var 3 miljoner 1997 och 2,5 miljoner 2011, inga bromsmediciner
7   rent dricksvatten uppnådde målet 2010, men hela 2 500 miljoner saknade godtagba sanitet
8   nettobiståndet från de rikare länderna uppgick till 0,07 % av deras BNP mot målet 0,9 %.

Åtgärder för vatten och sanitet skulle indirekt ha påverkat hela 5 av de övriga uppställda målen.

Millenniemål

Bilden nedan visar människor som saknar tillfredsställande sanitet.

En sammanfattande översikt ger bilden nedan. Här kan man se proportionerna utan att behöva fastna i siffror,

Börja med att se på de två blå strecken av olika längd.

Det längre markerar att 748 miljoner människor av 7 238 saknade tillgång till rent dricksvatten inom rimligt avstånd år 2014. Det kortare markerar att detta gällde 2 597 av 5 300 år 1990. Målet om halvering är därför uppnått. Fortsätt sedan att jämföra streck av samma färg.

Millenniemål - sammanfattning

Tillbakablickar

I långt tidsperspektiv - vatten och sanitet

Innan man visste något om baciller och bakterier fick man klara sig med te, öl och vin som man åtminstone inte dog av och sen kom kaffe. Senare delen av 1900-talet infördes i USA klor och vattenfilter vilket sänkte dödligheten med 43 procent! Nu finns rent vatten även i coca-cola.

Vi har hört om stora koleraepidemier, pest som varit regel inte minst i städer där avfallet från både hästar och människor hamnade på gatorna och eller tömdes i floderna. Drottning Elisabet 1 tog ett bad en gång i månaden och i Versailles fanns lämningar som stank både inom- och utomhus. Medelåldern var låg då sjukdomar härjade. Bara av diarré dog 1,5 miljoner barn under 5 år 1990 mot 622 000 år 2012.

För bara tvåhundra år sedan var Nybroviken i Stockholm vidrig med stank och det var svårt för båtar att ta sig fram i sörjan. Den första toalett med vatten lär ha konstruerats 1596 och sen dröjde det 300 år innan det började bli vanligt med avträden inomhus. Själv bor jag i ett hus i Stockholm byggt 1902 då avträdet låg på gården.

Historik

Samarbete inleddes med Världsbanken som grundades i USA redan år 1944 med avsikt att ge lån, gåvor och bistånd till krigshärjade länder. Världsbanken ägs av FN:s stater. Den har varit världens största biståndsgivare, men har fått en konkurrent - eller medarbetare - när det gäller stöd till världens utvecklingsländer då direktören för China Development Bank framhöll att dess bidrag var större än Världsbankens. Denna har dock även andra funktioner som forskning och insamling av statistik som inte längre måste köpas utan gratis står till allas förfogande. 

Redan innan projektet med Millenniemålen sattes igång hade man erfarenheter. Tre ekonomer i Världsbanken hade gjort en studie av resultaten av bankens hjälp mellan åren 1970-97. Slutsatsen blev att det inte fanns några bevis för att hjälpen gynnat tillväxt ens i områden som hade en god politik. Tidigare misslyckanden beskrevs klart och tydligt. Trots detta fick Världsbanken med dessa erfarenheter störst ansvar för att implementera och följa upp de millenniemålen.

Fem år efter avtalet ordnades ett stort toppmöte i Köpenhamn med 180 stats- och regeringschefer och man diskuterade att öka de statliga bistånden då de totala bidragen visade sig ha minskat. 

De icke statliga organisationerna, NGOs, Non Governmental Organisations ordnade en parallell konferens. Tillfälle gavs att vandra runt i de magasinhallar som upplåtits för olika organisationer för att presentera sig med skrifter framlagda på bord som vuxit upp ur betongen. Många uppslag, engagerande föredrag och mycken god vilja fanns uppenbarligen.

Världen hade cirka 5 000 NGOs redan år 1975 och år 1998 hela 23 000. En del tar numera emot avsevärt ekonomiskt stöd från sina egna stater fast de egentligen skall driva på och kritisera sina politiker. EU ger dem 1 miljard euro om året. En del NGOs kan numera tyvärr beskrivas som NO-GOs.

1  Bistånd från stater 

Hur förhåller sig OECD-länderna till bistånd - Organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling? Ambassadören i Sydamerika, Peter Landelis lyfter fram en kommitté inom OECD kallad DAC, Development Assistance Committee som har till uppgift att skapa överblick över medlemsstaternas biståndsprogram och utveckla normer för vad som får kallas bistånd. Åter betonas mottagarländernas egen medverkan. Länder förändras och därmed den typ av bistånd som behövs i nutid.

OECD omfattar nu många länder som Mexiko, Chile, Uruguay och flera länder står i kö som Colombia, Peru, Israel och Sydafrika. Även Ryssland och Kina visar intresse. Se bild i kap. 17.

- Att skapa fattigdom

En del stater har anslagit medel för internationell utveckling, men ibland åstadkommit motsatsen. Här ges några sammanfattande exempel som är tagna ur den brittiske journalisten George Monbiots bok Bring on the Appocalypse. 6 Arguments for Global Justice, 2009.

I Sydafrika satte man privatisering som villkor för att få stöd till förbättringar vilket medförde att 10 miljoner människor blev utan vatten och fick avstängd elektricitet samt att 2 miljoner vräktes då de inte kunde betala sina räkningar.

I provinsen Andhra Pradesh i Indien drevs ett av världens farligaste experiment Vision 2020. Både USA och Storbritannien satsade stora belopp av skattebetalarnas pengar på att reformera provinsen med katastrofala följder. Dess ledare smordes med uppmärksamhet och pengar.

I stället för att uppmuntra till egna projekt överlät man åt amerikanska firmor att administrera förändringarna. Det innebar bland annat att undervisningen privatiserades. Universitet och sjukhus kunde då ta ut avgifter från användarna. Arbetslösa lovades anställningar för arbeten som sedan rationaliserades bort. Miljoner människor lämnades utan både arbete och statligt stöd, då finstilta lagar som tidigare skyddat dem ändrades. Tillgången till mat minskade och nya försörjningsmöjligheter uteblev.

Med risk för revolution återinfördes fri grundskola år 1997 varvid antalet elever i skolan steg från 2,5 till 6 miljoner och fri sjukvård återinfördes år 2001. Lärdomar kunde ha dragits från Chile på 80-talet där gyllene tider för affärsvärlden ledde till ökande skulder, arbetslöshet, hemlöshet och undernäring för befolkningen.

-  "Gör allt på en gång"

Ett experiment kallat United Nations Millennium Villages Project startades av FN:s f.d. generalsekreteraren Kofi Annan med ekonomen Jeffery Sachs som ledare. Här samarbetade man med olika NGOs och med Earth Institute vid Columbia University som försökte bistå med den forskning och expertis som behövdes.

Man sökte lösa problem inom jordbruk, teknik och ekologi mm. genom att bistå jordbrukare med bättre utsäde och gödningsmedel. Hjälpen gick direkt till byarna och förtjänsten stannade hos jordbrukarna själva som också måste förbinda sig att ge av sin skörd till barnen i skolorna.

Projektet började med 12 byar med 60 000 invånare i tio olika områden i Afrika, där det rådde kronisk hunger, allvarliga sjukdomar, dålig sjukvård och infrastruktur, men relativ fred och föga korruption. Som villkor sattes att kvinnorna skulle vara med när man fattade beslut om vad som skulle åtgärdas. Experimentet började år 2005. Redan 2008 omfattades hela 80 byar med mer än 400 000 invånare. Skördarna ökade, svält, undernäring och malaria minskade och skolbarnen blev fler. Hoppfullhet och självrespekt skapades och detta utan att invänta bättre institutioner.

En bok om projektet har nu kommit The Idealist 2013 av Nina Munks som följde arbetet i Uganda och Kenya under flera år. Man ville uppmuntra självständighet, men fick i stället passiva bybor - nya latriner tömdes inte, duschar blev utan vatten, skörden fick ruttna i brist på marknad, utrustning kunde inte repareras och reservdelar saknades. Bistånd är bra för punktinsatser som myggnät mot malaria etc., men "det är bara Gud och vi som förstår våra problem"... "man kan inte bara göra om ett samhälle.". Slutsatsen blev att det var för storskaligt. /Johan Norberg i SvD 2014.

-  Bistånd från Sverige

Staten betalar via UD rutinmässigt runt 12 miljarder till FN varav cirka 2/3 utan krav på redovisning. Vid revision har man haft svårt att se vilken nytta pengarna gör och man efterlyser tydlighet och behov av att det utarbetas en "vägledning och mallar för bidragshantering".

Av Sidas årligen utbetalade 75 miljoner kronor påtalas nu att vänsterpartiet slussar en dryg miljon kronor till kommunistiska partier i Colombia. Regeringen arbetar för en ny strategi med mottagarländer som Filippinerna, Palestina och Ukraina där det råder våld och väpnad revolution.

Tanzania har mellan 1962-2013 mottagit 66 miljarder kronor av svenskt bistånd vilket är 8 procent av våra samlade utgifter för bilateralt bistånd. Man ville stödja landets socialistiska utveckling.

Expertgruppen för biståndsanalys  har till uppgift att undersöka utfallen av vårt bistånd. Störst kritik riktas mot att man inte ställde några krav på staten i landet och att man endast marginellt lyckats bekämpa fattigdomen. År 2015 gick dock  800 miljoner till Tanzania.

Förslag diskuteras att överföra 8,1 miljarder till Migrationsverket, medan andra på fältet vill att pengarna skall användas där de fattiga i världen befinner sig. Se vidare nedan under Glädjande effektivt.

Många migranter kommer nu från Afrika där många länder inte kan försörja sin egen befolkning. Jordbruket är eftersatt och man förordar därför att vårt bistånd fortsätter att gå till afrikanska länder för att där användas på lämpligt sätt.

2  Bistånd från civila organisationer och

    enskilda personer

För den som vill hjälpa andra finns det många vägar att gå. Runt om i världen finns erfarenheter och kunskaper om biståndsarbete. Det finns vetenskapligt genomförda studier och välplanerade projekt.

En välbehövlig granskning av olika initiativ och hjälporganisationer har bland annat gjorts av den amerikanska organisationen Give Well. Bland frivilliga organisationer kan nämnas Oxfam som bildades i Oxford redan 1994 med arbete i över 90 länder med uttrycket "Even it Up". Save the Children, Rädda barnen har nu funnits i nästan 100 år har nu organisationer i 29 och verksamheter i 90 länder.

Andra som fått gott betyg utan att här vara rangordnade är:

CARE, Red Cross, World Vision, 5.10.5.10, Millennium Villages Project, Population Services, International, Planned Parenthood Federation, Progresa i Mexico, The Worldwide Fistula Fund, Opportunity International, 10 over 10, Partners in Health, Bill and Melinda Gates Foundation.

Vidare kan t.ex. nämnas Läkare utan gränser, SOS Barnbyar och Hungerprojektet samt Earth Charter,  en organisation i Holland med arbete i Ghana som har liknande målsättningar som FN. NGO-organisationen Tostan har grundats av amerikanskan Molly Melching och verkar i Afrika och har röstats fram för World Children´s Prize.

Microsofts grundare Bill Gates rankad som världens rikaste person 2016 är en av dem som nu uppmanar miljardärer i USA att skriftligen förbinda sig att skänka hälften av sina förmögenheter till välgörande ändamål. Han har fått glädjande många efterföljare och numera finns särskilda "filantropikonsulter" att tillgå. Han och hans hustru Melinda har bildat en stiftelse och skänkt 28 miljarder 2013. De vill avliva tre myter som blockerar framstegen för de fattiga:

- fattiga länder är dömda till fattigdom
- hjälp utifrån är bortkastade pengar
- att rädda liv leder bara till ökad befolkning.
De flesta länder som fått hjälp har faktiskt förbättrats. Världens fattiga har procentuellt halverats även om en miljard återstår. Hjälp med vacciner, utsäde, skola och en digital revolution gör att människor får det bättre summerar han.

Ytterligare ett par som gör insatser är hotellkungen Petter och läkaren Gunhild Stordalen med  stiftelsen Greenudge.

- The Worldwide Fistula Fund grundades 1974 i Addis Abbeba i Etiopien i samband med att gynekologen Catherine Hamlin tog sig an kvinnor som annars avvisades från sjukhuset. Om detta kan man läsa i hennes bok The hospital by the river, 2001. Hon var den första som opererade kvinnor med fistel. När en kvinna blir gravid innan hennes bäcken är tillräckligt utvecklat för förlossningen hotar denna att stanna av och barnet riskerar att dö. När fostret trycker på kan ett hål, en fistel, uppstå på väggen mellan vagina, urinblåsa och ändtarm. Sker så kan kvinnan hädanefter inte kontrollera urin och avföring och stöts bort av omgivningen. Detta alltså redan vid mycket unga år. Med detta handikapp lever 3 miljoner kvinnor och man räknar med 33 000 nya fall årligen bara i Afrika. Operationen går på 20 minuter och kostar högst 450 dollar.

- Fred Hollows Foundation startades av en ögonläkare från Australien som från 80-talet till sin död arbetade med dem som var drabbade av cataracts och blivit blinda. År 2003 hade en miljon blinda fått sin syn tillbaka till en kostnad av 50 dollar per person.

- 'Womankind'' (att jämföra med - mankind) är ytterligare ett exempel tack vare den svenska läkaren Carl-Axel och tandläkaren Monica Ekman. De har samarbetat med organisationen womankind och byggt upp både ett sjukhus och ett internat för föräldralösa flickor med tillhörande skola i Garissa i Kenya.  www.womankindkenya.blogspot.com

Fredspristagaren Muhammad Yunus från Bangladesh började med mikrolån vilka ges speciellt till kvinnor som får bli delägare i en bank och därmed slipper ockrare och mellanhänder. Direktkontakt med egna kunder - ibland via mobil - har gjort kvinnorna framgångsrika vilket brukar komma familjerna till godo. Den som tar mikrolån har som enda säkerhet sitt tumavtryck och byns gemensamma ansvar. Fungerar inte detta står ockrarna på lur och låntagaren drabbas.

Till sist en glädjande effektiv insats som innebär hjälp till självhjälp och inte bistånd i vanlig mening

- Hand i hand, HIH

Här refereras till den avslutande delen av boken Jag vill förändra världen, 2011 av Percy Barnevik.

Individuell människohjälp är en rörelse som startades av Britta Blomqvist redan år 1938 med arbete bland de de nödställda i Europa. Organisationen har växt och år 2000 vände man sig till Percy Barnevik från industrivärlden för att få råd, vilket man också fick. Han besökte deras verksamhet för de fattigaste i Indien och såg då också möjligheten att skala upp arbetet och bidrog även med egna pengar.

Lägst bland stamfolk och kastlösa finns kvinnorna som gratis utför 80 procent av arbetet i byarna. Till dessa vände man sig direkt. Målet var att skaffa fram arbeten som de kunde försörja sig på.

I samarbete med en brahminkvinna, doktor i teoretisk fysik och hennes make som var tjänsteman med goda kontakter drev de fram en märklig utveckling.

Man testade blivande personal och anställde en av fem och redan 2011 hade man 4000 anställda på hel- eller halvtid samt 43 000 frivilliga. Man undvek utländsk personal som vanligen är dyrbar.

Det gällde att motverka barnarbete och mikrolån som ibland gick till sprit och konsumtion. Fusk förekom med statliga pengar där upp till 40 procent av det som skulle gå till skolor försvann på vägen.

Man tog hand om de minsta barnen på ett bra sätt och köpte loss en del något äldre barn från barnarbete. Man lärde sen kvinnorna att läsa, skriva och räkna och delade in dem i grupper om 15 för att lära både ekonomi, samarbete och systerskap. De fick en egen bankbok och vänja sig vid att sätta in en minimal besparing - först därefter beviljades mikrolån. De fick lära sig vissa yrkeskunskaper som att sy och väva mm. allt i syfte att kunna starta företag. Kvinnorna fick sedan mycket stöd när det gällde marknadsföring. Från början gäller:

"Hjärnkoll på ekonomin"

"Hjälp till självhjälp" är mottot för hela verksamheten.

"Kravlöst bistånd" vill man ha slut på.

- I tusen byar med 5 miljoner invånare förekommer inte längre barnarbete och skolor har inrättats och även kvällsskolor.

- Mobila hälsocentraler har upprättats med 5-6000 patienter per månad och 20 000 kvinnliga barfotaläkare undervisar om hiv/aids, alkoholism och barnbegränsning. Man startar alltså verksamheter för att sedan pressa myndigheterna att bidra mer och ta över kostnader.

- IT- centraler öppnas och förestås ibland av kvinnor och målet är att nå 23 miljoner bybor med !000 nya centraler årligen.

Av de kastlösa kvinnorna har sedan 27 blivit borgmästare i sina byar.

Redan 2011 hade 643 000 småföretag och 6000 medelstora företag med mer än 5 anställda kommit till stånd och 99,5 % av mikrolånen var återbetalda.

Insatser görs för miljön. Dammar byggs som tar till vara monsunregnens vatten, skördarna ökar, träd planteras, matavfall komposteras och säljs osv.

Indien behöver 110 miljoner nya jobb - arbeten som det går att leva på - fram till 2020.

Med mottot snabbhet, låg kostnad och storskalighet har Barnevik nu prövat sitt upplägg i 15 olika länder. Bara i Afrika har man till år 2011 hjälpt framför allt kvinnor att starta en miljon nya företag. Där har tidigare kombinationen av gåvor, korruption och väpnade strider varit extra destruktivt.

HiH international är nu en rörelse som finns där Sven Sandström som tidigare suttit i Världsbanken är vd. Många hjälper till att samla in såväl privata donationer som statliga pengar t.ex. från Sida.

En global kalkyl

Barnevik har en plan mot extrem fattigdom för en miljard människor

Att starta ett nytt jobb i södra Indien kostar 20 dollar, i mellersta Indien 35, i några sydafrikanska länder 70, i Sydafrika 150 och i Afghanistan 400 - vilket i snitt ger 200 dollar per jobb.

En miljard lever i extrem fattigdom med högst 1 dollar per dag - samma som för 10 år sedan.

Varje ny försörjare lyfter 4-5 personer. Med 250 miljoner nya jobb lyfts då 1 miljard människor och på 10 år skulle den extrema fattigdomen vara slut.

Om ett jobb i genomsnitt  kostar 200 dollar skulle det hela kosta 50 miljarder dollar. Det totala biståndet ligger på cirka 120 miljarder dollar per år. HiH behöver alltså betydligt mindre för att hjälpa den fattigaste miljarden - den som ingen bryr sig om.

Ledarskap

Barnevik har även skrivit boken Ledarskap 200 - råd, 2013 och han betonar bland annat att bistånd bör ges till att utveckla bra ledare till företag. Få hjälparbetare kommer tyvärr från företagsvärlden, däremot kommer många som ser kapitalism som utsugning. Han har dock funnit att erfarenheterna från företagsvärlden till 100 procent stämmer även för biståndsvärlden. I Sverige hade vi en gång kooperation, sparbanker och jordbrukskassor till hjälp.

Exemplen ovan visar pionjärer, både enskilda och i grupp som är idérika och gör förbättringar - människor som lyckas vara nyskapande trots att de möter både hinder och motgångar.

Ytterligare många kloka och framgångsrika exempel fann jag sedan i Golemans bok Kärlekens kraft, 2015.

III

En global Marshallplan?

Ett förslag om en Global Marshallplan har ursprungligen kommit från professor Franz Josef Radermacher. Syftet är att avhjälpa fattigdom genom att även koppla ihop klimat, miljö och ekosystem för åtgärder. Detta uppslag har vartefter vunnit alltmer stöd.

De rika måste tänka om när det gäller konsumtion av energi och resurser. De måste bistå dem som behöver komma upp på en rimlig levnadsnivå både med finanser och teknik.

Johan Rockström och Anders Wijkman skriver i boken Den stora förnekelsen, 2011:

”Som vi ser det är ett globalt avtal av detta slag den enda möjligheten att ge fattiga människor ett bättre liv och samtidigt stabilisera klimatet samt skydda och regenerera viktiga ekosystem.”

Vad kunde vi alla göra?

Många vanliga människor lägger ner mycket arbete på sin fritid genom att samla pengar och ordna evenemang och många ger även kontinuerliga bidrag till olika organisationer som har till uppgift att bygga upp en bättre värld.

Alla större religioner hävdar att vi skall hjälpa vår nästa. Det är helt enkelt en plikt och även våra samveten manar oss, men godheten har självklart gränser. Vi hjälper hellre dem som tillhör familj, släktingar och vår egen grupp. En del människor i de rika länderna går med diffusa skuldkänslor trots att de inte begått något lagligt brott, vilket är svårhanterligt. Ett svältande barn hjälper vi gärna, men sex? En tiggare går bra men 15? Blir antalet för stort blir vi psykiskt trötta och skyddar oss med att stänga av. De stora talen får organisationerna ta hand om!

Den tidigare nämnde Peter Singer, professor i etik, tar seriöst upp vårt vankelmod.

Argument för att inte göra något spetsats här till: Hjälpsamhet får inte synas - det är skryt. Helst skall det gälla någon som har ett ansikte och inte bara någon som finns i statistiken. Vi betalar ju redan skatter så bidrag är en sak för staten. Mitt bidrag blir bara en droppe i havet. Pengarna kommer inte fram, de går till administration och det saknas institutioner i mottagarländerna. Pengarna går till vapen. Om inga andra skänker pengar så varför skall just jag ge och dessutom kompensera för dem som inte gör det. Jag har minsann fått slita för mina pengar och skänka kan de rika göra. Hjälp dig själv så hjälper dig Gud! I Afrika växer folkmängden så det blir bara fler munnar att mätta:

- trots att vi vet att minskad fattigdom och läskunnighet är det bästa sättet att minska barnantalet.

- fast vi fångar deras fisk och subventionerar vårt jordbruk så att de fattiga inte kan konkurrera på lika villkor. 

Givande och glädje

För att få inspiration rekommenderar Singer oss att gå till www.TheLifeYouCanSave.com

Filosofen Jean-Paul Sartre har påpekat att när man frågar sig själv vad man bör göra är man fri. Buddha lärde: ”Bestäm dig för att göra gott. Gör det om och om igen och du kommer att bli fylld av glädje". Glädje handlar om relationer.

Vill vi verkligen ha en rättvisare värld? Att våra barn och barnbarn skall ha det lika bra eller bättre än vi själva brukar väcka vår solidaritet. Men global rättvisa är något annat och svårare. Skall indier och kineser ha samma tillgång till bil som vi etc.? Det påverkar ju klimatet! 

Bild av Piet Hein
Teckning av Piet Hein

Lidande och lycka

Lycka är ett begrepp med något annorlunda betydelse än glädje som mer handlar om relationer.

Alltsedan antiken har man skrivit om lidande och lycka - här några moderna varianter på temat.

Att mäta lidande med siffror har föreslagits av den amerikanske vetenskapsmannen Ralph Siu.

Varje människas lidande skattas enligt en 9-gradig skala där siffran 1 står för något man noterar, som ett tandläkarbesök i morgon och 9 något så outhärdligt att man önskar dö. En grad är en persons lidande under en dag. (0 – innebär inget lidande). Därmed kan man göra jämförelser över tid och rum, för individer, familjer, länder och hela världen.

Man kan ange ett visst antal personers genomsnittliga lidande av viss intensitet under angivet antal dagar. Tanken är att människan själv är alltings mått, att detta är subjektivt och att det gäller alla. Lidandet är störst hos arbetslösa och fattiga, anser Ralph Siu och det kan orsakas av diktatorer, presidenter, regeringar, ledande affärsmän, media och i mycket liten utsträckning av kriminella.

Man kan likaväl skapa en skala från 1–9 som gäller känslan av lycka tänker sig Johan Galtung som betecknar ett lunchmöte i morgon med 1 och önskan om att denna stund måtte vara för evigt med 9. Sedan tänker han sig olika kombinationer av olika grader av lidande och lycka.

FN har ett nätverk som mäter lyckan i 157 länder med kriterier som BNP, medellivslängd och korruption och då låg Sverige på plats 10 och Danmark på första plats. Sämst var det för Syrien och Burundi.

Ruut Veenhoven vid Erasmusuniversitetet leder en lyckoundersökning där forskarna frågat människor i 90 olika länder hur de uppfattar sig enligt en 10-gradig skala. Danskarna kom år 2006 på första och svenskarna på sjunde plats. Undersökningarna presenteras i World Database of Happiness.

I landet Bhutan har man lanserat Gross National Happiness Index, GN för att belysa både materiella och miljömässiga faktorer samt dessutom människors kulturella, andliga och känslomässiga behov.

Den brittiske ekonomen Richard Layard med flera finner att stora snabba förbättringar, leder till lycka som att få vatten efter stark törst eller komma ur den värsta fattigdomen, men sedan vänjer man sig och lyckokänslan avtrubbas. Likadant känns det att bli frisk efter sjukdom, man vänjer sig. Berövas vi något som gjort oss lyckliga blir vi olyckliga. Om vi själva kan påverka vår situation med egna insatser blir vi lyckligare än om vi får det till skänks genom tur eller via bidrag, även om dessa är generösa. Företag kritiseras för att göra oss olyckliga genom att stressa oss och lura på oss nya behov, t.ex. av kläder. Behovet att kommunicera är inte nytt, men sättet att tillfredsställa det med mobil är nytt och kan göra oss lyckligare.

En psykolog Mihály Csikszentmihaly, framhåller att lyckokänslor uppstår under koncentration och flyt, så kallad flow och detta gäller inte minst vårt arbete om detta känns meningsfullt.

Holländaren Johan Huizinga talar om lyckan hos "den lekande människan".

Den världsberömde sociologen Zygmunt Bauman finner lyckan i "ett väl utfört arbete".

Den finländske nationalekonomen Kari Nars kommer i en privat undersökning fram till att ett socialt kapital med vänner betyder oerhört mycket för lyckan. Speciellt kvinnors värderingar av hälsa, familjeliv och vänskap brukar ge högre lycka än det kapital som männen samlar. Han använder ordet lycka, men talar egentligen om glädje.

Sammanfattningsvis tycks den materiella konsumtionen över en viss nivå inte öka lyckan. Under den nivån vill ingen vara. Psykofarmaka, plastikkirurgi, självhjälpslitteratur, terapi och coacher etc. sägs göra oss lyckligare, fast det vi önskar snarare är glädje.

Slutligen beskrivs lycka av en högre dignitet av "de upplysta" både inom och utom religionerna.

.............

De 17 nya Hållbarhetsmålen:

  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

Några testfrågor tagna från från SvD: När skall de nya målen vara uppnådda? Ingår att stoppa rasism i alla former överallt? I vilka länder skall de nya målen gälla? Ingick att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster i de tidigare Millenniemålen och vilket var deras främsta mål?  Hur många var de? Vilket av dem lyckades sämst? Var antogs de nya hållbarhetsmålen? Hur många år har FN funnits?

Litteratur:

Barnevik, Percy, Jag vill förändra världen, 2011

Barnevik, Percy Ledarskap 200 - råd, 2013

Clinton, Bill, Giving, 2007

Goleman, Daniel Godhetens kraft, 2015

Hamlin, Catherine, The hospital by the river, 2001

Munks, Nina, The Idealist 2013

Monbiots, George, Bring on the Appocalypse. 6 Arguments for Global Justice, 2009

Norberg, Johan, När människan skapade världen, 2006, samt artikel i SvD 2014

Singer, Peter, The Life You Can Save. Acting Now to End World Poverty Urgently, 2009

Gates, Bill, Annual Letter: Myths about Foreign Aid, 2014 www.gatesfoundation.orgwww.TheLifeYouCanSave.com

www.Gapminder.org:Population growth with IKEA boxes.

 

Läs vidare: Kap. 11 Arbete, Kapitalism och handel