17 Organisationer

Rubriker

Organisationer

Förenta Nationerna, FN

EU - Europeiska unionen

AU - Afrikanska unionen 

CIS - Ett ryskt Euroasiatiskt imperium

SCO - Shanghai Co-Operation

Ytterligare några organisationer

      G 20, OECD, OSSE, ASEAN,

      NAFTA,  NEPAD, G 77.

Litteratur 

 Världens största organisation är Kina.

 ................

Förenta Nationerna - FN

"FN bildades inte för att föra oss till himlen,                      men för att rädda oss från helvetet".                                     / Dag Hammarskjöld         

Utmärkta presentationer finns på nätet t.ex. FN - Fakta Förenta Nationerna.

I väntan på en världsregering har vi efterhand fått pröva sådana lösningar som vi tror är bättre än andra. En rättvis värld kan vi aldrig få, men dock en som är mindre orättvis.

Nationernas Förbund, NF bildades år 1920 på amerikanskt initiativ för att bevara fred, men namnet ändrades 1945 till Förenta Nationerna, FN som nu står inför både klimatproblem, stora flyktingströmmar och en befolkning som ökar.

FN omfattar praktiskt taget hela världens befolkning med 193 medlemsstater, varav 54 i Afrika och alla har själva valt att gå med.

Taiwan, Västsahara, Kosovo, Palestina och Vatikanstaten ingår inte, men de två senare har observatörsstatus. Varje stat oavsett antalet invånare och typ av statsskick har rösträtt och några speciella inträdeskrav finns inte i motsats till vad som gäller för EU.

Då man refererar till FN bör man komma ihåg att FN inte överallt har så hög status som i Sverige. Juristen Hans Blix framhåller att: "Vi kanske tror att FN i New York är världens huvudscen, men för beslutsfattare i USA, gäller Washington. För dem är FN bara ett sidoorgan som man kan överlägga med, ibland är det värdefullt men oftare uppfattas FN som segt och irriterande eller betydelselöst".

FN har tre huvuduppgifter - fred, säkerhet och utveckling.

FN skall lösa konflikter mellan olika stater, stormakter såväl som småstater samt mellan rika och fattiga, nord–syd, öst–väst. Trots det gjorde väpnade trupper anfall i minst 35 länder under 2014 och trenden har fortsatt.

FN-stadgan utgör ryggraden med tydliga regler för ändamål och arbetssätt.

Man har inrättat många olika organ som Världsbanken, Internationella valutafonden, IMF , Klimatpanelen, IPCC etc. Det finns ett antal olika underavdelningar för t.ex. - politiska frågor och fredsbevarande insatser - administrativa och juridiska frågor - nedrustningsfrågor - mänskliga rättigheter - ekonomiska och sociala frågor som även innefattar hälsa.

-  Generalförsamlingen är FN:s huvudorgan och Generalsekreteraren tillsätts av generalförsamlingen på förslag av säkerhetsrådet.

Där fattas beslut om det årliga arbetet. Ordföranden sedan 2007 har varit sydkoreanen Ban Ki-Moon och som vice generalsekreterare Jan Eliasson. Från 2017 tillträdde António Guterres, diplomat från Portugal som ordförande.

För en del mindre länder fungerar FN som ambassader och en del länder ger utnämningar inom FN som belöning för lojalitet, oavsett kompetens för uppgifter som kräver kunnande och integritet. Vissa stormakter önskar inte ett starkt FN.

-  Säkerhetsrådet är nu det mäktigaste fasta beslutande organet med

5 ständiga medlemmar - USA, Ryssland. Kina, Storbritannien och Frankrike. De ständiga medlemmarna är 2018 Donald Trump, Vladimir Putin och Xi-Jinping.

- vetorätt som omöjliggör många insatser. Denna rätt önskar nu många FN-länder begränsa.

(USA, och Storbritannien anföll Irak 2002 och Ryssland anföll Georgien 2008 och Ukraina 2014 etc.)

Förslag har framlagts att även Afrika skall ha en ständig plats, men fler medlemmar anses göra arbetet svårare.

FN:s stater är skyldiga att verkställa rådets beslut.

Från år 2010 till och med 2015 har dock antal konflikter i världen gått från 59 till 123 och antal dödsoffer från 30 706 till 118 788.

Ytterligare ingår 10 rörliga medlemmar från andra stater som väljs för två år, fem nya varje år. Sverige har efter vissa ansträngningar efter 20 år, åter fått en plats 2017, med Margot Wallström.

Sverige vill verka för, demokrati, folkrätt, mänskliga rättigheter och ökat inflytande från kvinnor. Vidare önskar FN-ambassadören Olof Skoog. bättre arbetsfördelning och tydligare prioriteringar. Viktigast är dock att verka för att reformera själva säkerhetsrådet anser Hans Corell f.d. ambassadör och rättschef i justitiedepartementet, UD och FN.

Fem stormakter har alltså permanenta platser i säkerhetsrådet, men det innebär inte att de skall ha permanenta platser i sekretariatets toppskick framhåller Hans Blix. På de högsta professionella posterna är 3 av 4 män och för posterna därunder är det 2 av 3.

Personalen består av 9000 personer från 170 länder, varav mer än hälften finns i New York och resten ute i världen, ofta på otacksamma platser. De fredsbevarande soldaterna uppgår till cirka 100 000 i olika operationer. En kraftfull generalsekreterare krävs alltså i detta världens omöjligaste jobb.

FN kan ses som ett företag där medlemsländerna är ägare och om ägarna är oense har FN:s tjänstemän begränsade handlingsmöjligheter.

Risker finns för byråkratisk förlamning och cynisk stormaktspolitik med maktspel bakom stängda dörrar.

Inom FN brukar man arbeta fram olika avtal - konventioner - som sedan kan ratificeras av en stat och då blir bindande för staten ifråga. Om staterna inte själva följer de regler man uppställt urholkas respekten för FN som saknar befogenhet att utkräva något av nationalstaterna. Framför allt behövs en ny global rättsordning för detta finns många förslag och ytterligare forskning pågår för att få fram en global styrmodell.

All den kritik som vuxit fram redan sedan 50-talet måste tas på allvar. Det gäller själva konstruktionen av FN som ofta hindrar organisationen att fullfölja sina globala mål.

Boken "Världsfred genom världslag" av Louis B. Sohn, kom redan 1960 och är exempel på tankar om hur FN borde reformeras.

Tyvärr visar det sig att många av de fredsavtal som ingåtts kollapsar inom en 10 års period. Man hoppas därför på att såväl civilsamhället, särskilt kvinnorna skall driva på och göra fredsavtalen mer hållbara.

Intern oberoende granskning sköts av Office of International Oversight Services, OIOS vilken fått en uppryckning med svenska Inga-Britt Ahlenius, som tillsammans med Niklas Ekdal skrivit boken Mr Change, FN:s förfall under Ban Ki-Moon, 2011.

Några FN-initiativ

- Med Millenniemålen fram till 2015, satte FN upp klara mål och regler och sedan utvärderat dem.

- Därefter kom de nya Hållbarhetsmålen vilka skall utvärderas 2030.

Dessa ger ett moraliskt ramverk inom vilket vi har att verka och är ett bra centrum för försök till internationella normer. Detta är också vad näringslivet önskar sig - näringslivet som ofta i praktiken är den verkställande makten. Se vidare kap.10.

- FN önskar även skapa en folkförsamling

Politiker kan ofta sätta käppar i hjulet när det gäller övergripande frågor. FN försöker därför att skapa en folkförsamling som riktar sig direkt till individer och lösgör dem från bindningen till nationalstaterna. Människor skulle då i demokratisk ordning kunna rösta på frågor som rör intressen bortom nationalstatens begränsningar. Här skulle alltså inte gälla regeln ett land, en röst som i FN:s generalförsamling.

Till detta FN:s förslag om en United nations parlamentary assemmbly, UNPA har redan 800 parlamentariker från mer än 100 länder anslutit sig. Däribland EU-parlamentet, Argentinas senat och Panafrikanska parlamentet. I arbetet med att få fram denna folkförsamling ingår två svenskar, filosoferna Torbjörn Tännsjö och Gustaf Arrhenius.

Redan nu kan människor rösta oberoende av sin stat. Så sker vid de årligen återkommande melodifestivalerna i Europa. Att både samverka och tävla är vi vana vid inom musik och idrott även om vissa politiska spänningar mellan öst och väst, nord och syd brukar märkas även då.

Gränslös demokrati, Democracy Unbound är ytterligare ett projekt i samma anda. Det leddes sedan år 2004 av filosofen, professor Folke Tersman tillsammans med forskare från filosofi, juridik, psykologi och historia och bekostades av vetenskapsrådet. Där diskuterades exempelvis påståendet att den som påverkas mest av ett politiskt beslut borde ha mest att säga till om vilket man kunde tycka vore rimligt. Dock uppstår knäckfrågor om vem som skall avgöra vem som påverkas mest o.s.v.

......

FN-byggnaden äger sin mark i New York och är ett internationellt territorium. Ingen polis, militär eller tjänsteman får beträda FN-området utan tillstånd. Ytan är en femtedel så stor som Vatikanens i Rom och båda är suveräna gentemot sina värdländer och båda är magneter för turister och de utövar en mjuk makt som bygger på allmänmänskliga värderingar.

Som en ljusblå fantasi kan man undra hur t.ex. Saudiarbien, Ryssland eller Kina skulle ställa sig om FN erbjöd dem att flytta ''FN-skrapan'' till sitt eget land med högkvarter, personal och allt.

Den största givaren till FN brukar vara USA som gav organisationen 600 miljoner dollar för 2016, vilket är 22 procent av FN:s kärnbudget.

 

EU-flagga

EU - Europeiska Unionen

"Förenade i mångfalden" står som valspråk.

EU som bärare av gemensamma värderingar anses som det mest framgångsrika demokratiska projektet i världshistorien.

För att undvika fler krig i Europa har man gått från slagfält till förhandlingsbord. EU är alltså först och främst ett politiskt projekt och EU hyllas som världens största demokratiexperiment och som världens första ''stormakt'' som bildats utan våld och sedan 1989 har inte ett enda krig förts mellan EU:s medlemmar eller dem som söker medlemskap.

En EU-medlem kan inte beskrivas med hjälp av vare sig religion eller språk. Europa består helt enkelt av en mängd minoriteter som under historiens gång påverkat varandra och gett en viss kulturell gemenskap. Utifrån Aristoteles och Platon och senare med latinet som ett gemensamt språk för de lärda har vi idag t.ex. Erasmusuniversitetet där ungdomar kan välja att studera i ett annat europeiskt land än sitt eget.

Med sina nu 27 länder och drygt 500 miljoner invånare och 23 officiella språk har EU att värna om mångfalden av olika religioner, sedvänjor och politiska prioriteringar vilket är den bästa garantin mot korståg, förintelse och Gulag.

Liksom de flesta andra civilisationer har länderna inom EU en tragisk historia med kolonialism, slaveri, krig, rasism och kvinnoförtryck, men även en uppfordrande och kulturskapande tradition.

Dock finns det vapen inom EU. Både Frankrike och Storbritannien har egna kärnvapen och några andra stater förvarar amerikanska kärnvapen inom sina gränser.

EU bildades år 1993 av Frankrike, Västtyskland, Italien och BeneLux-länderna. Britterna var dock skeptiska och ville hellre identifierade sig med det brittiska samväldet. Antalet medlemsstater har sedan vuxit fram efter hand, men 2016 begärde britterna att få lämna EU som därefter tills vidare  kommer att omfatta 27 stater. Island har inte bestämt om de vill gå med i EU eller inte.

År 2013 blev Kroatien medlem och Serbien och Montenegro väntas kunna bli anslutna 2025.  Potentiella kandidatländer är Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kosovo och med tvekan Turkiet.

Varken Norge, Schweiz eller efter brexit - Storbritannien är medlemmar liksom inte heller Andorra, Lichtenstein, Monaco och San Marino, de senare med en halv miljon människor sammantagna.

Sverige har haft nytta av sitt medlemskap genom att vi fått lättare att exportera och cirka 20 procent lägre livsmedelspriser, dock med nackdelen att vi blivit mindre självförsörjande. Systemet med utsläppshandel och utsläppsmål har fått stöd, liksom ett kemikaliedirektiv och den tidigare arbetskraftsinvandringen som kom från Östeuropa har varit balanserad.

Därmed inte sagt att alla länder vinner på att vara med i EU. Den ekonomiska politiken i Schweiz har t.ex. visat sig vara bättre än den inom EU. Att själva kunna bestämma om sin invandring är nu ett önskemål. För- och nackdelar med det storskaliga måste alltid diskuteras.

Turkiet önskar visumfrihet till EU för sina medborgare och spelar ut detta kort med att de annars vill riva upp det flyktingavtal mellan EU och Turkiet som stoppade en ny flyktingvåg mot EU.

EU-länder

Kraven för att bli medlem i EU sammanfattas av de tre ''Köpenhamnskriterierna'' från 1993 och de är ganska stränga.

- Det politiska kriteriet: med tre hörnpelare: demokrati, rättssäkerhet och Mänskliga rättigheter.

- Det ekonomiska kriteriet: en fungerande marknadsekonomi som kan hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen.

- Det rättsliga kriteriet: förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap.

Allt som EU gör bygger på fördrag som medlemsländerna har kommit överens om på frivillig och demokratisk väg där EU försöker skapa demokrati på överstatlig nivå med bindande avtal, men om någon bryter mot dessa finns inga sanktioner - precis som inom FN.

Samma krav måste rimligtvis ställas på nya såväl som gamla medlemsstater där vissa propsat på undantag, t.ex. när det gäller reglerna för statsfinanser. Tanken var att stegvis ekonomisk integration skulle leda till politisk integration. Så har inte blivit fallet. Det krävs i så fall mer av reformer gällande staternas olika styrelseskick. ''Hotet'' mot EU:s samarbete kommer inte bara från de nya medlemsländerna utan även från de gamla.

Somliga inom EU anser att européer inte skall yvas över bedrifter i stil med ''Europa vann''. Inte heller anser de att EU borde ha någon flagga eller EU-sång då detta är symboler för nationalstater. Nya sätt kan skapas som motsvarar tanken med EU, t.ex. en Europadag.

EU har inte tillkommit för att bli en superstat, även om några önskar detta. Dessbättre kan ländernas olikhet bidra till bevarad mångfald och som ett forum där man ödmjukt strävar efter inbördes förhandlingar och samarbete.

Man kan t.ex. inte bara inrätta svenska välfärdsinstitutioner i andra länder och tro att det skall fungera. Forskare har kommit fram till att tillit mellan människor viktig när man börjar bygga upp välfärdsinstitutioner. Tilliten bör finnas först och uppstår inte bara genom reformer - åtminstone inte i början.

"Demokrati, åtskillnad mellan kyrka och stat, jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet, marknadsekonomi samt avståndstagande från ideologiska frälsningsläror är värden som har visat sig attraktiva för många människor och det gäller för EU att visa att man också lever som man lär, nämner Jeremy Rifkin, ekonom, författare och visionär.

Först och främst skall EU ta upp frågor som är viktiga för alla EU:s medborgare klimat, energi, utrikespolitik och flyktingfrågor. Övriga frågor skall behandlas så nära de direkt berörda som möjligt - den s.k. subsidaritetsprincipen.

EU är ett demokratiexperiment med många svårigheter, vad annat hade varit att vänta. När de som stiftar lagarna i EU gör detta över huvudet på medborgarna och politikerna i de olika länderna leder det till att många känner sig överkörda och det är då lätt att skylla på ”några som sitter i Bryssel”.

EU-kommissionen bestämmer dock ingenting utan kommer endast med föreslag till lagar och strategier samt handelsavtal. De skall även dra igång rättsfall om dessa bryter mot EU. Olika regeringar kan sedan ibland skylla icke populära beslut på EU och själva ta åt sig äran av bra beslut.

Önskan om större öppenhet ligger dock inte alltid i de beslutandes intresse och försvåras av olika språk och vaga formuleringar. Många människor önskar just öppenhet, dialog och debatt.

Livliga diskussioner och folklig förankring inom ett land bör därför föregå de olika majoritetsbeslut som EU vill införa ibland med tvång. Detta har aktualiserats med påbud om olika kvoter när det gäller flyktingmottagning där särskilt motstånd råder i Polen, Slovakien, Ungern och Tjeckien.

EU:s organisation består av fem huvudinstitutioner:

Kommissionen består av de 27 kommissionärer som länderna själva föreslagit - varav 9 är kvinnor år 2014. Uppgiften är att verka som initiativtagare.

•  Parlamentet väljs direkt av folken vart 5:te år varvid givetvis partipolitiska intressen blir avgörande. Parlamentet beslutar om EU:s budget samt har viss lagstiftande makt tillsammans med ministerrådet.

Ministerrådet  består av alla medlemsländernas regeringschefer. Här tas alla beslut om t.ex. nya medlemsländer.

EG domstolen placerad i Luxemburg skall avgöra brott mot gemensamma regler samt tvister mellan en institution och ett medlemsland eller mellan en enskild person och ett medlemsland.

Revisionsrätten med en centralbank skall ta hand om valutasamarbete.Banken har till uppgift att sköta penningpolitiken och upprätthålla prisstabilitet i de länder som deltar. Ett allmänt råd finns även för de länder som inte infört euron, som Sverige.

Inom ekonomin skall EU:s främsta strävan vara att införa en gränslös marknad för varor och produktion samt en gemensam valuta där varor, tjänster, kapital och människor skall kunna röra sig fritt till gagn för alla.

Man har dock inte lyckats med en gemensam finanspolitik. Flera av medlemsländerna har inte fullföljt sina ekonomiska åtaganden och EU anklagas för att inte vara tillräckligt effektivt och befinner sig för närvarande i ekonomisk kris och gap som ökar, när det gäller människors inkomster. Det fortsatta välstånd man hoppats på har inte kunna infrias överallt. Grekland och Ungern och senast Polen är exempel på problemländer.

Aktuella frågor gäller press från flyktingar och ökad invandring där man söker enas om hur det gemensamma ansvaret skall fördelas på olika stater. Hållbar utveckling, miljö och klimatfrågor är andra utmaningar. Fartyg tillåts t.ex. inte längre släppa ut mer än 0,1 procent svavel i sina rökavgaser varken i Engelska kanalen, Nordsjön eller Östersjön.

Globaliseringen innebär ökad konkurrens för EU från nyligen industrialiserade länder som Kina, Indien och en del andra låglöneländer där arbetsstyrkan har fyrdubblats på 20 år. En teknisk firma i Banglador annonserade nyligen ut 800 jobb och fick 87 000 sökande.

EU har å sin sida en åldrande befolkning och låga födelsetal. Vidare ställer internet krav på utbildning som många i EU saknar. Särskilt för lågutbildade eller de som bara har gymnasieutbildning åligger det nationalstaterna att hjälpa till med omskolning och stödåtgärder för att länderna skall kunna leva upp till den sociala modell som anses typisk för Europa.

Europa skulle gynnas av att få med fler i gemenskap, samarbete och god grannsämja, men det fungerar ibland tvärtom så att EU blir urvattnat, intetsägande och maktlöst. Trots svårigheter anses EU hittills ha bidragit till ett ganska välmående och fredligt Europa - en framgångssaga.

Men är den hållbar? Ryssland provocerades då Ukraina ville komma med i EU liksom Georgien och Moldavien. De som är missbelåtna med EU som ett krisande Grekland eller Ungern vars demokratier inte är liberala söker sig då till Ryssland. Så gör även Franska Nationella fronten, Italiens Liga Nord, Tysklands NDP med flera.

Den sociala integration man hoppats på har inte infriats. Arbetslösheten växte till drygt 26 miljoner år 2013. Många kulturer är fortfarande isolerade och parallellsamhällen finns med oförenliga värderingar. Man saknar ofta det förtroende för staten och den inbördes solidaritet som t.ex. en gång drev arbetarna vid industrialiseringen.

Man talar t.o.m. om en identitetskris för EU och missnöje med de gamla vänster- och högerpartierna. Särskilt medelklassen känner sig ofta hotad både av flyktingar, invandrare och globalisering. Stater som Ungern, Österrike och Italien har börjat bli mer inåtvända och nationalistiska.

För att få en starkare röst inom EU kunde mindre stater som de nordiska länderna gå samman då de har likheter i språk, historia och kultur samt hög tillit människor emellan.

   AU - Afrikanska Unionen

Lillebrors segelfärd

Lillebrors segelfärd av Elsa Beskow var författarens första möte med Afrika.

Afrikanska unionen, AU är en sammanslutning av oberoende afrikanska stater och bildades år 2002 som en efterföljare till OAU där syftet främst hade varit att frigöra sig från kolonialismen.

Dock hade man genom OAU inte rått på många negativa händelser i ett antal länder som Somalia, folkmord i Rwanda och Burundi, svåra brott mot mänskliga rättigheter i Sierra Leone och Liberia samt stora problem i Nigeria, Sudan, Etiopien, Eritrea, Angola, Demokratiska republiken Kongo och Zimbabwe.

Därför bildades AU efter långt förarbete för att kunna ingripa och agera mer kraftfullt och omfattar nu 54 länder, dock inte Västsahara eftersom området fortfarande är en koloni under Marocko. Vidare uteslöts Egypten 2013 då en demokratiskt vald ledare hade avsatts genom en kupp - ett förfarande som inte tillåts.

Själva organisationen av AU är kopierad efter mönster från EU och avser att verka kraftfullt för frihet, fred, Mänskliga rättigheter och demokrati. Att intervenera i andra AU-länder är tillåtet och förmågan att hantera konflikter har gjort stora framsteg varför Afrika vänder, 2014 har blivit titeln på en bok av f.d. guvernören i Afrika, Sten Rylander. Sverige har genom åren gjort uppskattade insatser först genom mission och sedan genom att bygga upp institutioner samt stödja och bedriva forskning.

AU samverkar med både EU och FN. Dock finns skepsis mot västländer särskilt efter beslut av FN om att Nato skulle ingripa i Libyen och få bort Muammar al-Khadaffi. Detta ogillades av flera afrikanska stater liksom av Kina och Ryssland och har sedan inverkat negativt på FN:s förmåga att hantera krisen i och kring Syrien.

Inom AU finns en särskild avdelning för rättsskipning och en för Mänskliga rättigheter.

I två länder - Liberia och Maldawi - är kvinnor statschefer och en kvinna har framgångsrikt haft den högsta befattningen inom AU.

Inom AU finns ytterligare en mångfald organisationer för olika intresseområden.

-  CIS - Ett ryskt Euroasiatiskt Imperium

Se kapitel 16

-  SCO - Shanghai Co-operation

Organisationen omfattar en fjärdedel av jordens befolkning med Kina, Ryssland, Kirgizistan, Kazachstan,Tadzjikistan och Uzbekistan. Som ledord står att bekämpa separatism, terrorism och extremism. Dessutom skall USA:s inverkan i regionen minskas och särskilt deras baser skall dras bort. SCO vill dock inte vara ett nytt Nato utan avser att samverka inom ekonomi, säkerhet och energifrågor.

...................

-  Ytterligare organisationer

I nedanstående exempel eftersträvar man samarbete och avstår från allianser där makt och styrka koncentreras gentemot en fiende. Sammanslutningarna är inte heller hierarkiska eller auktoritära. Genom öppen information, tillit och förtroendeskapande åtgärder flätas ekonomier samman. Dylika regioner kommer troligen att ytterligare komplettera nationalstaterna i framtiden. Här några exempel på sammanslutningar som vuxit fram där giganten är:

G-20 - internationellt forum för regeringar och centralbanker grundades 1999. G-20 har ersatt tidigare G-8 och står nu för

- 85 % av världens samlade nationalprodukt,                                                                                      - för 80 % av världshandeln och omfattar                                                                                           - 2/3 av världens befolkning.

Där ingår Indien, Kina, Ryssland, USA, Japan och Tyskland samt EU där Sverige ingår indirekt. Möten hålls årligen och protester brukar komma från dem som är emot globalisering.

Bilden visar medlemsländer i G-20.

De mörkblå länderna har direkt, medan de ljusblå har indirekt medlemskap genom att de tillhör EU. Rosa länder är inte medlemmar, men var inbjudna till toppmötet 2016.

Världskarta

 

OECD –  organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling med över 30 medlemsländer är en aktiv part inom G-20. En tidigare form av OECD fick liksom Marshallhjälpen stor betydelse för Europas återuppbyggnad. Efter detta vidgades verksamhetsområdet geografiskt och man arbetar särskilt med praktisk politik och förvaltning och bidrar till att göra denna demokratisk och kontrollerad vilket ökar solidaritet och stabilitet Angående OECD och biståndsverksamhet se kap. 10.

OECD-länder

OSSE –  organisation för säkerhet och samarbete. Omfattar alla Europas länder och representerar både en femtedel av jordens befolkning och hälften av världens ekonomi.

ASEAN –  organisation med samma målsättning som OSSE; omfattar de sydostasiatiska länderna.

NAFTA –  North American Free Trade Agreement omfattar USA, Kanada och Mexiko.

NEPAD – Nytt partnerskap för Afrikas utveckling.

G77 – sammanslutning av 130 mindre utvecklade länder.

..........................

Litteratur

Ahlenius, Inga-Britt och Ekdal, Niklas, FN:s förfall under Ban Ki-Moon, 2011. Office of International Oversight Services, OIOS, Mr Change.

Aleksijevitj, Svetlana, Tiden second hand, 2013.

Arendt, Hannah,  Den banala ondskan,1996

Carré, John med succén" Mannen som kom in från kylan", 1963

Ekdal, Niklas & Ahlenius, Inga-Britt, Mr Change, FN:s förfall under Ban Ki-Moon, 2011

Helander, Einar, Children and violence: The World of the defensless, 2008

Sohn, Louis B, "Världsfred genom världslag", 1960

Szombatfalvy, László, Den största utmaningen, 2012

Rylander, Sten, Afrika vänder, f.d. guvernör i Afrika.

www.gapminder.org

 

Läs vidare: Kap.18 Om våld >>