13 Stat Fosterland Migration  

Fågelholk och kolonn

Rubriker:

I

Hela jorden ägs av något land  

    Ursprungsfolk 

    Gränser

    Nationalstater   

För och emot nationalstater                      

II

Medborgarskap

     Nationalkänslor              

III

Migranter - en stor folkvandring har börjat

Invandrare

      Gästarbetare 

      Illegal invandring

Flyktingar

      Ensamkommande barn

      Asylärenden

      Klargörande begrepp

IV

Vad gäller inom FN

      Genèvekonventionen

Vad gäller inom EU?

       Schengenavtalet

       Lissabonfördraget

       Dublinförordningen

V   

Mottagarländer

     Att se skillnader

     Diskriminering

     Kulturell självsäkerhet

     Anpassning

     Knepiga begrepp

VI

Sveriges och migrationen

Sveriges välfärd - ett försäkringsbolag

     Arbetsmarknad

Historik för invandring i Sverige

Litteratur

...................

Hela jorden ägs av något land  

Varje kvadratmeter av vår jord ägs av någon utan att något blivit över. I Peru och Ecuador har man istället för att fortsätta strida om ett område skapat en gemensam zon - en naturpark - och ett liknande exempel lär finnas i Afrika. Nya tillgängliga landområden kan emellertid uppstå t.ex. när isen smälter runt nordpolen. Då kan konflikter uppstå mellan angränsande stater som Ryssland, USA, Kanada, Danmark och Norge, i synnerhet som där finns stora olje- och gasfyndigheter.

Ursprungsfolk

Man räknar fortfarande med 100 - 300 ursprungsfolk och med 5000 - 8000 etniska minoriteter. Dessa människor saknar egna statsbildningar och har ofta svårt att hävda sina intressen inom den stat där de bor. Ursprungsfolkens finns i över 70 olika länder och över alla kontinenter. De lever nära naturen som samer i Sverige, eskimåer i Alaska, inuiter på Grönland och Kanada samt aboriginer i Australien.

Ursprungsfolk

Ursprungsfolk önskar ofta behålla sin särart och i nutid ser vi hur äldre kvinnor, ofta med hög utbildning, ordnar sammankomster för att diskutera hur man skall förhålla sig till livet i nuet och framtiden. De samlas från olika håll i världen och vill överföra sina unika kunskaper till efterföljande generationer. Etniska minoriteter och urfolk passar inte ihop med gränser.

Schackpjäser

 

Gränser

Mänskligheten har till 99 procent av tiden levt utan stater, men redan före vår tidräkning lyckades Kina förena sina många småstater till ett rike. Liknande har sedan skett över Europa, USA och nu i Afrika.

Jämfört med statslösa samhällen med diverse stridsherrar brukar stater vara fredligare. När ett krig startar brukar det tillkännages med en krigsförklaring och därefter avslutas efter beslut mellan staterna.

Mänskligheten har till 99 procent av tiden levt utan stater, men redan före vår tidräkning lyckades Kina förena sina många småstater till ett rike. Liknande har sedan skett över Europa, USA och nu i Afrika.

Gränser har har sakta vuxit fram utmed bergskedjor och hav eller helt enkelt utmed en bäck som på ett ställe bildar gräns mellan Sverige och Norge. En del statsgränser är gamla och andra nybildade. och somliga är gjorda av politiker med penna och linjal som i Afrika och Mellanöstern.

- Imperier har ofta haft oklara, luddiga och oroliga gränser men en viss tolerans för olika religioner, historia och språk. 

- Nationer däremot saknar ofta samma tolerans, men har annat som imperier saknar.

Efter det första världskriget då det osmanska riket fallit sönder delades Mellanöstern upp i 25 olika stater som nu bara är 100 år gamla och där stor oro råder. Dock har Irak en historia på 2500 år.

Gränser blir naturligtvis känsliga under och efter krig. De allierade bestämde t.ex. efter andra världskriget att inga tyskar skulle få finnas kvar i Polen, Ungern och Tjeckoslovakien som skulle bli ''tyskrena, utan tyskt blod eller tysk anda''. Med denna nazistiska motivering fördrevs minst 12 miljoner under vidriga former där många flydde och en del dog.

Saddam Hussein ville i sin tur göra Irak fritt från alla shiamuslimer som fördrevs till Iran och så har det pågått.

Stater finns inte bara till av sig själva. Deras gränser och auktoritet har krävt våld både för att skyddas och vidgas.

Att ta det man vill ha från främmande och okända människor har ansetts legitimt inte minst av kolonialmakter, alltså på statlig nivå. På samma sätt har upptäcktsresande markerat områden med sitt eget lands flagga i kraft av att ha kommit först. Så gjorde också de som landsteg på månen även om de väl inte syftade på någon äganderätt.

Uppfattningen om vad som är mitt och ditt påverkas av revir- och revanschkänslor. Förr hade man enligt tidens sed rätt till det som förvärvades i strid såsom land, guld, slavar och kvinnor. Den som inte kunde försvara sig och sitt fick skylla sig själv och man måste vara beredd på överfall. Detta skildras vältaligt i t.ex. Frans G Bengtssons Röde Orm.

Även barn skyddar sina revir. Om de t.ex. kan plocka blåbär mot betalning ''paxar'' de friskt när de hittar ett bra ställe. ”Det här är mitt. Jag hittade det först. Kom inte hit!” Man tävlar om att plocka mest och tjäna mest. En familj kan däremot gå ut och plocka bär, var och en efter sin förmåga. Fångsten slås sedan ihop och delas enligt någon regel om turordning, rättvisa och olika behov. Så sägs bushmänniskorna göra än idag.

I vår tid krävs emellertid att inse att både blåbärsskogar och jordens tillgångar är begränsade. Revirkänslan kanske inte var ett problem för jägare och samlare under tusentals år, men då människorna blev fler och civilisationer uppkom behövdes lagar för äganderätt.

Oklara gränser inom en stat råder ofta i fattiga länder där ägandet inte finns officiellt registrerat vilket gör att man varken kan belåna eller sälja mark.

Lantmätare har haft en avgörande betydelse för att ange klara gränser för någons äganderätt inom ett land. Att bara ha bott i sin hemort brukar inte hålla som motvikt mot någons makt och önskan om rikedom.

Strider pågår om gränser. Området som nu bebos av israeler och palestinier är eldfängt. Båda folken kan på goda grunder åberopa sin rätt att bo där och ingendera gruppen har något annat område som de kan kalla ''sitt land''. Då båda anser sig ha fått landet av Gud blir frågan svår att lösa. Gränsområden i Ryssland med Krim och Ukraina är eldfängda sedan 2014..

Många vill bilda egna stater som det kurdiska folket som är splittrad mellan de fyra länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien. I dessa länder bor 60–70 miljoner kurder och det finns ytterligare ett tiotal miljoner som önskar se Kurdistan som sitt hemland. I länder söder om Sahara vill man bryta sig ut från nuvarande gränsdragningar och Södra Sudan har just frigjort sig från den norra delen och stater i södra Centralasien har frigjort sig från rysk dominans.

Att återfå sitt självstyre vill Tibet liksom en del öar i Polynesien som vill frigöra sig från Frankrike, Storbritannien och USA. Västsahara vill få självstyre sedan de ockuperats av Marocko 1975 och Biafra vill skilja sig från resten av Nigeria.

Av t.ex. Rysslands 147 miljoner invånare bor endast 15 miljoner i det jättelika området som ligger öster om Ural och en mindre rysk landtunga hindrar en del av nordöstra Kina att nå fram till det japanska havet vilket medför spänningar. Många ryssar bor i andra länder som i Ukraina eller har placerats till 25 procent i Estland, 26 procent i Lettland och 6 procent i Litauen.

Jugoslavien bildades 1918 och upplöstes redan 1991 och i stället bildades Slovenien och Kroatien och nu finns där även Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro, Kosovo och Makedonien.

Nationalstater

Redan före Kristus lyckades man ena 10 000 småstater till ett Kina.

I Europa fanns det på 1300-talet runt 1000 olika politiska enheter såsom stadsstater och furstendömen. Mot feodalherrar och laglösa plundrare har det krävts hårda tag, men när olika grupper samlats under en hatt, under en stat, har i många fall ordning skapats till gagn för invånarna.

Världen som helhet har gått från 100 000 småstater till allt större enheter. Nu har vi t.ex. Amerikas förenta stater, EU och Rysslands oberoende staters samvälde samt Afrikas småstater som har börjat enas. Trots fler människor är antalet stater nu endast ett par hundra och därav följer också allt färre politiska ledare.   

Som nationalstat är det bara Frankrike 1789 som är äldre än nationen Sverige och vi har varit tämligen etniskt homogena med ett språk och tidig allmän läskunnighet. Så är det inte i många andra länder med flera olika språk och folkgrupper och många stater är multietniska.

Människor i olika nationalstater, vad säger det egentligen? Vid sekelskiftet angavs att 25 miljoner indier bodde utanför Indien och att 50 miljoner kineser bodde utanför Kina.

Bilden längst ner i kapitlet där vi är indelade i stater säger ändå något om antalet människor som lyder under vissa klimatförhållanden, kulturmönster och lagar, eller brist på lagar. Människor flyttar in i och ut ur olika länder legalt och illegalt. Länder fylls med nytt innehåll även om gränserna både kan bestå och förändras.

För och emot nationalstater

Att vara indelade i stater är vi vana vid, men i t.ex. Centralasien och delar av Afrika är det ofta klanen med tillhörande traditioner, stolthet och makt som fortfarande är rådande. Bland muslimerna är den religion man tillhör ofta viktigare än den stat man bor i, särskilt i trakter där själva statsgränserna är ganska nya.

Nationalstater är i allmänhet en modern företeelse även om vi vill tro att de har en lång förhistoria med gammal kultur. För det mesta har människor ingått i ett eller annat imperium med oerhörda spännvidder när det gäller religion och kultur. Dagens historiska datorspel utgår dock ofta från nationsbegreppet.

•  Samhället byggs upp nivå efter nivå.

Trästockar

Trots den dåliga bilden av årsringar på bildens stockar kanske en nationalstat kan ses som en stock med koncentriska ringar.

- Först  kommer en inre cirkel av familjer omgivna av släkt, vänner och grannar

- sedan civila organisationer, som idrottsföreningar, scouting, film- och  läsecirklar

- sedan by och stad med

- företag för produktion och handel

- institutionr för skola, sjukvård, polis, brandförsvar och transporter

- kritiker och journalister

- rättsväsen och allt som gäller en stat.

Varje sfär har sina viktiga funktioner både för livsuppehälle, fostran och gemensamma regler. Flera stockar av olika art, storlek och ålder kan sedan hamna i samma upplag, liksom fler nationer efterhand frivilligt kan gå samman med gemensamma regelverk och organisationer som EU och FN.

Vi bor nu i en global värld där staternas suveränitet ofta är ett direkt hinder för nödvändiga beslut och åtgärder som rör oss alla som klimatfrågor och miljö. Förhandlingar blir segdragna, beslut vaga och verkställigheten har svårt att komma till skott. Överenskommelser och löften blir svikna utan påföljd. I den riskabla värld som vi själva skapat krävs samarbete. och en överordnade makt som vi fortfarande saknar.

Vi har nationella lagar, men inga överstatliga.

Lagar och regler blir avgörande, såväl i det lilla som i det stora samhället vare sig det råder demokrati eller inte. Numera måste vi kunna legitimera våra handlingar inte bara inför våra närmaste, vår släkt och vår nation utan även inför världen.

 Några nackdelar med en överstatlig rättordning är svåra att se.

Stater behövs, men de har blivit alltför suveräna.

Nu krävs en överstatlig organisation med lagar och juridisk auktoritet för själva planeten och indirekt för dess människor.

.................

Vanliga argument för och emot nationalstater

•   Argument mot:

Slumpen har avgjort platsen där vi är födda och att göra den till högsta värde är inskränkt. Den traditionella nationen, som bygger sin makt på militär och ekonomisk styrka är överspelad. Stater är korrumperade genom krig, våld och rasism. ''Vi måste besegra vår historia''. Nationalism dikterar hur man ska känna och förhålla sig till sitt språk och sin historia. Stater är egocentriska och ett hinder för gemensamma ödesfrågor om natur och klimat. Moderna människor behöver inte längre någon stat när de kan koppla upp sig på internationella databaser. Nationalstater har förlorat sin tidigare auktoritet och kan inte längre faderligt beskydda sina medborgare och skapa rättvisa. Stater kan t.ex. inte skydda upphovsrätt till film och musik och de kan inte styra informationsflödet. Stater har inte ens kontroll över sin egen ekonomi och valuta och narkotika, sjukdomar och terrorism släpps genom gränserna. Övernationella lagar och institutioner kommer att ta över statens funktioner. Vi får nya aktörer genom privatpersoner, företag, icke statliga organisationer och överstatliga som FN, en institution som kritiseras som alltför uppbunden av stater. Stater är inte längre suveräna som en följd av de mänskliga rättigheterna.

•   Argument för:

Vår födelseort är färgad av känslor, minnen och levnadssätt. Den är mitt hem på jorden. Staten är en tillgång för individen och en försäkran om tillhörighet och trygghet. Staten är ett värn mot främmande anfall och utan den har vi ingen rösträtt. De mänskliga rättigheterna blir meningslösa om de inte garanteras av landets stat, som ratificerar dessa rättigheter. Nationalstater kommer att bestå som ett effektivt hjälpmedel för samhällsbyggande inom landet. Staten är vår garanti för demokrati och välfärd. Stater behövs som administrativa enheter och för att sluta avtal och värna lagar. Även multinationella företag är djupt rotade i sina ursprungsländer. Ingen annan känd samhällsstruktur ger en bättre grund för samexistens, för beslut och åtgärder som gäller såväl privat som gemensam egendom t.ex. natur och klimat. Nationalstater bör fortfarande vara den mäktigaste organisationsformen inom EU. Behåll och värna nationernas särart önskar ja-sägarna. Hela FN bygger på nationalstater. Det är praktiskt med nationalstater. Om någon frågar - Varifrån kommer du? - är det enklare att svara Kazakstan - än att beskriva ett område öster om Uralbergen och norr om Aralsjön. Ytterligare och dessutom överraskande skäl för nationalstater är att de bidragit till färre krig, se kap.18, Om våld.

..........

Det gäller att bygga broar inte murar. Somliga vill förkasta gränser och andra vill vara supernationalistiska. Somliga vill stänga inne och andra stänga ute. Den industriella världen öppnade upp med järnvägar och sedan kom kommunikation med internet vilket allt medfört nya maktområden och även möjligheter att stänga ute och förvanska information.

En kritisk inställning till EU, Islam och invandring kännetecknar idag en del nationalstater i Europa 

 "Vädjar man till blodsbanden, så får man ock blodet att sjuda och så får man det att rinna. Men kanske är inte geografiska gränser viktigast utan den moraliska gräns i varje folks inre, ja i varje människas inre som värnar kultur mot barbari" har någon yttrat.

II

Medborgarskap

De flesta människor älskar sitt fosterland, hemland, ursprungsland där man är rotad, även om man inte älskar sin stat. Statsmakten kontrollerar invånarna och tar mer eller mindre ansvar för deras väl. De flesta får vara med, andra inte, somliga avvisas, en del döms till landsflykt och några flyr.

Utanför nationalstaten kan man knappast räkna med någon godhet såvida man inte blir ''adopterad''. Det räcker inte med att tillhöra Guds rike på jorden, en folkstam eller en yrkesgrupp. Utan medborgarskap och uppehållstillstånd och ibland arbetstillstånd i en nationalstat saknar man skydd av landets lagar och eventuellt av de mänskliga rättigheterna.

Det krävs en stat för att ett land skall vara en nation och därmed följer skatter, institutioner och byråkrati. Stater har även givit sig rätten till monopol på våld.

Medborgarskap bör vara som ett samhällskontrakt mellan den enskilda individen och staten, med ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

Dubbelt medborgarskap kan man ha i Sverige sedan 2001 och det gäller för 60 000 svenskar. I Finland har cirka 20 000 ryssar dubbelt medborgarskap vilket man börjat ifrågasätta. För dem vill man begränsa rätten att inneha vissa statliga tjänster t.ex. rätten att vara officer i finska armén.

I Estland med en befolkning på 1,3 miljoner har minst 200 000 medborgare ryska som modersmål och då ställs språkfrågan på sin spets när det gäller samarbete och demokrati. Att behärska mer än ett språk blir ofta nödvändigt och flerspråkighet är givetvis en tillgång.

Två eller flera identiteter är en ljusskygg företeelse som förekommer även i Sverige där en person samtidigt kan ha ytterligare identiteter i andra länder. Utan fingeravtryck kan det gå bra och man kan t.ex. få barnbidrag och andra förmåner från flera håll. Här har lagstiftningen inte hunnit med.

På sätt och vis har vi alla ett dubbelt medborgarskap och som medborgare i ett visst land och medborgare på planeten jorden.

Språket inom en stat brukar hänga samman med allmän skolundervisning då man uppifrån bestämmer vilket språk som skall talas och framför allt skrivas. Språk kan också förbjudas av en stat som tidigare det kurdiska i Turkiet. I ett land som Indien är respekten för landets många språk en mycket viktig faktor för att kunna upprätthålla demokratin.

Ord är tänkandets byggnadsmaterial och språket är ett kollektivt skapande som nu även pågår inom internet och affärsvärlden där man utvecklar så kallad ''globish''.

Betydelsen av att ha ett medborgarskap, att tillhöra ett land upplevs naturligtvis extra starkt av statslösa, invandrare och flyktingar. Med tanke på de efterlevande kan en invandrare automatiskt få amerikanskt medborgarskap om han stupat i krig för USA.

Medborgarskap saknas för de barn som varje år föds utan att registreras och som alltså formellt inte finns. År 2006 uppgavs de till 51 miljoner!

Pass

Pass är en sentida uppfinning.

En ny företeelse har dykt upp där ett land som Malta planerar att sälja 1 800 medborgarskap till rika icke-européer mot vissa förbindelser som köp av ett antal obligationer och aktier i maltesiska företag. Detta skulle kunna ge en inkomst på 1 miljard euro. Varje land har rätt att själv bestämma om medborgarskap, men Maltas projekt har väckt skarp kritik. Risk finns att kriminella personer för ut pengar och med köpta EU-pass sedan fritt kan röra sig, bo och arbeta i alla EU-länder.              

 - Vem är t.ex. svensk? I ett svenskt pass står: "Nation - Sverige" och detta gäller medborgarskapet - oavsett varifrån personen kommer, utseende, etnicitet och religion. Det betyder att innehavaren av passet i juridisk mening är svensk. Om en av föräldrarna är svensk blir även barnet svenskt.

För att bli svensk medborgare krävs nästan inget annat än att man haft uppehållstillstånd i landet fyra eller fem år. För att erhålla tyskt medborgarskap krävs däremot åtskilligt av t.ex invandrare. Personen får genomgå olika test som bland annat tar upp vad man får och inte får i landet, som att ha två fruar och 11 barn. Rena kunskapsprov ingår också liksom förmågan att tala tyska.

Språktest diskuteras nu även i Sverige och enligt en undersökning brukar vi betrakta en person som svensk om vederbörande kan tala svenska.

En svensk medborgare garanteras en del rättigheter såsom att erhålla svenskt pass, att ha möjlighet att inneha vissa uppdrag och tjänster, att ha rösträtt i riksdagsvalet samt att inte bli landsförvisad. Dessutom ges rättighet att utan visum besöka 173 olika länder. Den som har ett pass utfärdat t.ex. i Afghanistan kan däremot bara besöka 28 länder.

I Sverige uppgavs år 2015 att 64 000 pass anmälts som förkomna, stulna, borttappade och sålda. Men det är lätt att få ett nytt pass. Under år 2016 har vi dock fått en ändring som bara tillåter en person att hämta ut pass tre gånger under fem år.

Dessa pass har nu blivit begärliga på marknaden och av de 1300 personer som försökte ta sig in i EU bara under 18 månader hade var fjärde person ett svenskt pass enligt Sveriges radio 2013.

Även tillverkas falska pass av IS. Att förfalska ett svenskt pass lär dock vara extra svårt, men att köpa dem är alltså lätt. Frågan har fått ny aktualitet med alla migranter.

Nationalkänslor 

Vad är svenskt eller svenskhet?

Här rör det sig om känslor och stämningar som brukar hålla samman människor som är släkt och vuxit upp i samma land, talar ett gemensamt nedärvt språk, som har skola, traditioner, seder och bruk samt ett fungerande samhällssystem.

Midsommarfirande, luciatåg, Falu kopparfärg som ger röd färg till våra stugor, köttbullar med lingonsylt, brännvin, surströmming och IKEA med sitt ljusa och demokratiska sortiment upplevs som svenskt. Däremot finns det inte någon speciell svensk björk. Ett stort naturintresse anses dock vara svenskt och har gjort att vi gett ut Nationalnyckeln som en fortsättning på Linnés arbete med fauna och flora - hittills i 17 av beräknade 120 volymer om projektet fullföljs.

Vi beskriver oss som ett folkhem, föregångsland, matland och vi anser oss pålitliga, rättvisa och jämställda, utan gated communities. Tilliten både mot medmänniskor och stat är hög. Vi vill värna om vår identitet vilken bygger just på att man uppmärksammar skillnader. Om det svenska är måttstocken då är andra kanske inte lika bra - de kan ju vara annorlunda. Enligt World Values Survey är vi extrema när det gäller sekularisering och individualism.

Tillhörighet och vi-känsla.

Känslor för ursprungslandet brukar vara starka och långlivade. En vuxen person som kommer från Sverige och sedan blir t.ex. chilensk medborgare kommer alltid att i själ och hjärta känna sig som svensk och vice versa. Det handlar om en magkänsla och ofta finns ett vemod med i sammanhanget. År 2016 är 660 000 svenskar bosatta utomlands vilket ger oss en vidgad kontaktyta som är väl värd att ta till vara.

Nationalkänslan sätts utan vidare igång vid segrar och kriser. Tänk om Sverige vann VM-finalen i fotboll! Vilken euforisk glädje. Vi är bäst – jag med! Inga om och men, vi vann i rent spel! Stolthet! Dagens hjältar erövrar inte land med svärd utan gör mål.

Plötsligt går vi upp i något större - Sverige! Vi hör ihop och alla känner och tycker för en gångs skull lika. Ibland enas vi också i hejaramsor, allsång och psalmsång. Klass och könsgränser suddas ut. Alla omfamnar alla och alla ställer upp om det behövs. Här kan man tala om en positiv nationalkänsla som är rätt oförarglig i måttlig skala. Glädje, solidaritet och stolthet över det egna lagets prestationer känns bra. Negativt blir det om känslan leder till skryt och chauvinism. Detta borde dock motverkas om t.ex. spelarna inom samma landslag kommer från flera olika länder. Då gäller fri arbetskraftsinvandring i en globaliserad värld.

Segeryra

Afghanistan har erfarenhet. År 1922 grundades deras landslag i fotboll och 1948 blev de medlemmar av Internationella fotbollsförbundet, Fifa. Följande 18 år med sovjetisk invasion gjorde att medlemskapet bröts och därpå följde inbördeskrig och sedan talibanskt styre då landslagens fotbollsmatcher inleddes med avrättningar. Spelarna tvingades att odla skägg och ha byxor som gick nedanför knäna och kvinnor och män satt på var sin sida av läktaren.

När diktaturen föll kom en ny inbjudan från Fifa år 2002. Sedan har laget klättrat mot toppen och till slut vunnit i finalen mot Indien. Glädjen visste inga gränser och segern anses vara det som gjort mest för att ena det afghanska folket. Till och med talibaner gratulerade.

Särskilt nya eller svaga nationer med färska traumatiska upplevelser behöver ofta känsloladdade värden att samlas kring. Behovet att hävda sin särart tycks vara stark och bygger vanligen på bragder och oförrätter, mer eller mindre uppdiktade. Man kan även tro sig vara utvald och ha en speciell mission att fylla. Då odlas ofta romantiserade föreställningar om det egna landet, medan grymhet, svaghet och misstag förtigs. Inget land kan propsa på oskuld.

Även gamla och stora nationer som Kina och Ryssland odlar fortfarande denna romantiserade nationalism och använder den i sin propaganda.

Till och med en nations hälsotillstånd lär påverkas om det råder optimism och framtidstro som hos många asiater eller en känsla av maktlöshet och bitterhet som på en del håll i arabvärlden. Amerikaner och européer är i sin tur ofta mer pessimistiska och känner sig sårbara och bekymrade inför framtiden, om man nu får göra sådana generaliseringar.

Generaliseringar görs dock alltför lätt särskilt när det gäller flyktingar, gästarbetare och invandrare. Vi tillskriver människor egenskaper som de inte har och är blinda för de egenskaper de faktiskt har.

Pusselbit som ska passas in

Varje människa har sitt ursprung i sina biologiska föräldrar och är vanligen i början helt beroende av dem. Ingen borde få uteslutas eller förnekas - varken missbildade barn eller vuxna brottslingar. Familjen och släkten står för den första och viktigaste tillhörigheten. Behov av att höra till är så ursprungligt och starkt att vi t.o.m. relativt lätt kan överge vårt eget samvete om vi känner att detta krävs för grupptillhörigheten. Samvetet är en produkt av senare utveckling och inte lika pålitligt som det primära behovet av tillhörighet.

I Japan har man ett särskilt begrepp, amae, för den absolut självklara rätten till beroende av föräldrar, lärare och ibland även vissa arbetsplatser och institutioner.

Etnicitet, identitet och kultur är begrepp som används när man talar om olika folkgrupper med deras språk och hur de hålls samman. Ofta bär man på myter om ett gemensamt ursprung, en gemensam historia och någon eller några former av gemensam kultur.

Behov av tillhörighet och identitet följer oss. Det kan även gälla yrkesgrupper och kategorier som att vara kvinna, tonåring, farfar, gotlänning eller hundägare. Dubbel grupptillhörighet kan vi möta hos den som är både jude och t.ex. svensk.

"...jag - (Erland Josephson i boken Föreställningar) - har kanske lärt mig att göra hemlängtan abstrakt, till en vilsen rörelse i själen, en vag oro som är förbjuden att fästa sig alltför mycket vid en plats i världen som i nästa ögonblick kan fördriva en... det ger hemlängtan en bismak av nästan förbjuden lyx". 

En speciell form av både tillhörighet och utanförskap gäller för cirka 170 miljoner i praktiken kastlösa indier. Dock är numera diskriminering på denna grund straffbelagd inom den offentliga sektorn där ett kvotsystem har införts för att ge kastlösa tillträde till olika tjänster och Indien har nu för första gången fått en regeringschef Narendra Modi som tillhör en lågkast.

Tillhörighet och vi-känsla sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, till både de döda och de ännu inte födda. Ursprung, natur, historia, barndomsintryck, seder och bruk, språk och religion, lagar och skrifter och inte minst myter stärker denna känsla.

I vår tid tenderar dock tillhörigheterna att bli mindre långvariga. Vi byter t.ex. partner, arbetskamrater, grannar och bostadsort oftare och dessutom lever vi längre. I en globaliserad värld kan det bli mer av flytande identiteter. Kanske går vägen mot att bli internationell via att först ha tryggheten att få vara nationell. 

III

Migranter - en stor folkvandring har börjat 

•  Migrant är ett samlingsnamn för emigranter (utvandrare) och immigranter (invandrare).

Emigration är inte något nytt, det nya är den omfattning som tog fart under 2015.

En ny folkvandringsvåg har börjat över världen och den beräknas fortsätta även om det blir fred i Syrien.

Migrationen kan ses som lika omvälvande som både industrialiseringen och urbaniseringen. Här gäller det människor som vill få det bättre och migranterna söker sig helst till städerna, vilka beräknas hysa en tredjedel av världens befolkning 2050 och då i en värld med förmodligen ytterligare 2 miljarder människor.

Vi borde inte glömma att det mellan 1930 och 1960 gick en strid ström av emigranter i motsatt riktning från Italien till Libyen för att komma undan fattigdom och överbefolkning och i Eritrea fanns mot slutet av 1800-talet många italienare.

När ett fattigt land blir rikare stiger antalet emigranter enligt Center för Global Development i Washington efter mätningar gjorda under fem decennier. År 2015 uppehöll sig 244 miljoner människor i ett annat land än sitt födelseland enligt FN - det är tre gånger Tysklands befolkning.

De flesta som börjat utvandra, trots livsfara är alltså inte de fattiga. När välståndet höjts har fler genom skolning, digital information fått ökad kunskap om andra länder och med ett visst kapital kunnat resa. Man har börjat röra på sig för att få ett bättre liv. En datatekniker som tjänar motsvarande 5000 kronor i Indien kan få bättre betalt i Sverige. Det är ekonomisk tillväxt som skjutsar på utvandringen, inte fattigdomen.

En gång utvandrade t.ex. Karl Oskar med familj i Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna. Varför? Han hade det inte sämre än sina förfäder, men han hade genom tidningen kunskap om att man kunde få ett bättre liv i Amerika. Han tog risken att utvandra även om resan kunde vara livsfarlig. Denna önskan och dragning till något inte bara bort från något börjar omfattas av allt fler.

Av de som nu söker sig över Medelhavet råder en stor blandning av flyktingar och relativt välbeställda migranter som alla far lika illa i dåliga båtar och då behövs omedelbar hjälp - asyl.

Sociologen Zygmunt Bauman nämner dock att det moderna samhället gör allt fler människor obehövliga, de blir bortrationaliserade och arbetslösa och då ökar migranterna och gör att det trots allt också blir fattigdomen som skjuter på utvandringen.

Förr kunde en utvandrare ta sig till relativt obebodda områden som Amerika, men att idag söka sin utkomst i tätbefolkade områden blir svårare. Den folktätaste kontinenten är nu Europa. Ju fler som emigrerar ju större kan motståndet väntas bli som i USA där man t.ex. inte vill ta emot fler människor från Mexiko.

"We wanted workers, but we got people instead" skriver den Schweiziske författaren Max Frisch.

Även inom länder förekommer migration. I Kina lämnar hundratals miljoner landsbygden för bättre betalda arbeten i städerna vid kusten. De riskerar då att hamna utanför den välfärd som bara gäller där de är skrivna - förhållanden som dock håller på att ändras.

De som arbetar på det vanliga sättet såsom småjordbrukare och vissa hantverkare stannar vanligen kvar, en del slås ut eller blir över och en del försöker kanske bli gästarbetare.

Gästarbetare

Antalet gästarbetare  räknat i miljoner var år 2011 från Kina - 35, Indien - 20 och Filippinerna - 8 och cirka hälften av alla var kvinnor.

Gulfstaterna är exempel på länder som är ytterst beroende av dessa gästarbetare där hela 90 procent av befolkningen i Qatar kan vara migrantarbetare. I påfallande stor utsträckning skickar de sedan sina pengar till hemlandet. Samma sak har redan tidigare pågått i USA. För britterna är det nu ett problem att gästarbetarna skall ha rätt till banbidrag - ibland till många barn - som finns kvar i gästarbetarens hemland.

Vanligen krävs både uppehållstillstånd och arbetstillstånd av migranten och den som själv försöker ordna ett arbete mister ofta bådadera och blir då ´papperslös´. Eftersom denna arbetskraft varken är, eller i många fall tillåts att organisera sig, är deras rättigheter därefter. Allsköns elände förekommer, falska förespeglingar, uteblivna löner etc. Kvinnor som arbetar med hushållsarbete, barnomsorg och diverse servicejobb blir ofta flerfaldigt exploaterade. I övrigt står migranterna ofta för "dirty, dangerrous and difficult jobs" som mottagarländerna vill få utförda.

Illegal invandring

Illegal invandring skulle inte frodas om den inte levde i symbios med det legala samhället som vill ha billig arbetskraft utan att behöva ge sociala förmåner, en invandring som i t.ex. USA har varit mycket stor.

Spanien bestämde att göra invandringen legal för att stävja flyktingmaffians handel med människor. Då ökade invandringen och Spanien inledde därför ett samarbete med västafrikanska stater för att bistå hemländerna ekonomiskt så att de skulle kunna ta emot dem som sändes tillbaka.

Flyktingar 

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.

Flykten valde oss. Därför är vi här.

Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,

hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.

/ Stig Dagerman

Flyktingar är ingen ny företeelse. Bara under de senaste 100 åren flydde drygt 1 miljon under revolutionen i Ryssland och undan Hitler flydde 400 000 tyska judar. Efter kriget var cirka 40 miljoner människor på flykt eller också hade de blivit förflyttade. Då Indien och Pakistan separerades drabbades 13 miljoner och på 70-talet flydde människor från Kambodja och Vietnam och på 90-talet gällde det Bosnien, Rwanda och Somalia.

Asien toppar både när det gäller dem som flyr och dem som tar emot migranter.

Men somliga kan inte ens bli flyktingar utan försvinner genom statens försorg. I Syrien har 65 000 människor hamnat i fängelse, bortförts eller dödats inom landet.

- Dissident kallas den som opponerar mot ett politiskt system utan att fly utomlands.

- Internflykting är den som flyr men stannar inom det egna landet och de förekommer speciellt i politiska problemländer som Syrien, Colombia, Irak, Sudan, Nigeria och Demokratiska republiken Kongo.

Även klimatförändringar skapar internflyktingar och då ofta i åldrarna 15 - 40 år vilket betyder att de som stannar kvar också kan få det svårt.

- 40,8 miljoner internflyktingar uppges för år 2016, vilket var det högsta antalet hittills enligt FN:s flyktingkommissariat.

- 65,3 miljoner för övriga flyktingar motsvarar befolkningarna i Storbritannien, Frankrike och Italien. Enligt FN:s High Commissioner for Refugees, UNHCR, 2016, som har till uppdrag att ordna med internationella insatser.  Värst utsatta är nu Syrien, Irak, Jemen, Sydsudan och Centralafrikanska republiken.

Båtflyktingarnas antal bara sedan januari 2014 till september 2015 var över Medelhavet 350 000 varav 2600 dött. Över Adenviken och Röda Havet flydde 82 680 och över Bengaliska viken och Indiska oceanen 54 000 människor.

Syrien har i nutid stått för 23 procent av flyktingarna och tillsammans med Afghanistan och Somalia blir det 54 procent.

I nutid har Turkiet tagit emot flest flyktingar i världen - 2,5 miljoner, men landet stängde sedan vägen till Europa via Grekland och Balkan. Även Pakistan, Libanon och Iran är stora mottagarländer.

En ström pågår även från Afrika över Italien med kontroller i Schweiz, Österrike och Frankrike.

Att förhandla med Libyen har visat sig svårt då landet saknar en fungerande regering. Afrika har både tagit emot och bidragit till många flyktingar, särskilt från Nigeria, Tunisien och Libyen.

Annars är det Asien och främst Indien som står för flest migranter.

Mer än 5,9 miljoner flyktingar kom till fattigare länder och i slutet av 2014 var det länder under utveckling som fick vara värdar för ungefär 12,4 miljoner, men samma år återvände dock runt 126 800 flyktingar till sina ursprungsländer. Det är alltså inte de rikaste länderna som tar emot flest flyktingar.

Länder som tar emot mest flyktingar

 

Asylärenden 

Asyl betyder fristad, tillflyktsort och kommer av latinets asylum. För alla människor gäller att som en självklar plikt ge akut hjälp med mat, kläder och sjukvård till den som håller på att gå under.

För att få formell asyl måste man göra en ansökan vare sig man är flykting eller invandrare och detta tar numera tid.

I synnerhet för flyktingarna krävs sedan fortsatt asyl med stöd i form av bostad, utbildning och arbete. Ett första stöd ges t.ex. i USA för en kortare tid varefter vederbörande själv får ordna för sig med stöd av frivilliga organisationer.

Asyl borde kunna sökas på distans från centraler som upprättas i migranternas närhet. Flygbolagen får böta och bekosta flyg tillbaka, om de tar ombord människor utan giltiga resehandlingar. Redan vid incheckningen skulle då ett snabbt beslut behöva fattas om flyktingstatus, ett beslut som det tar månader för migrationsverken att fatta.

Många människor marginaliseras. En del förs till särskilda transithallar för papperslösa på flygplatser, somliga förs till flyktingläger och en del förvaras inom vissa zoner och hamnar på så sätt varken innanför eller utanför. Bara inom EU räknade man för några år sedan med 5-8 miljoner papperslösa flyktingar och i Ryssland med dubbelt så många människor.

USA beräknades tidigare ha 11 miljoner människor som inte ville bli sedda av myndigheterna, särskilt i Kalifornien nära Mexiko. Att göra dem synliga var president Obamas mål, men detta mötte starkt politiskt motstånd.

De som inte får fortsatt asyl väntas ofta avvika och blir i stället "papperslösa". I Sverige rör det sig om tusentals personer varav polisen hittar cirka 10-20 procent. Här bör varnas mot att likställa dessa personer med terrorister.

Sverige hade 163 000 asylärenden under 2015 och året därpå 28 939. Av de senare beviljades 77 procent asyl och av dem var drygt 17 000 flyktingar och drygt 47 000 alternativt skyddsbehövande enligt Migrationsverket som beräknade att behöva drygt 60 miljarder för år 2016.

Somliga vill dra pengarna från det bistånd vi ger till andra länder, men där behövs det viktiga arbetet med t.ex. familjeplanering fortgå, framhåller andra.

Ensamkommande barn

De flesta ensamkommande barn betecknas inte som flyktingar utan som migranter. Ofta är "barnen" äldre än 18 år och är alltså inte barn enligt FN:s definition. Det går inte att med biologiska metoder fastställa rätt ålder trots att man har studerat utveckling av tänder, händer, skelett, tillväxt och könsmognad. Med säkerhet kan man endast säga att någon är mellan 14 och 22 år enligt Tim Cole professor i medicinsk statistik - det är allt.

Variationerna mellan olika individer både inom samma grupp och mellan olika grupper är stora. Svält, undernäring och trauman försenar dessutom utvecklingen.

Om man vill bedöma en persons mognad måste även hänsyn tas till den psykosociala utvecklingen som omfattar social bakgrund, föräldrar, utbildning, hälsa och vårdbehov. Allt detta tar tid att utreda.

Vi får alltså leva med att det inte går att korrekt para ihop fysisk och psykisk utveckling med en viss kronologisk ålder.

Trots detta skall man i Sverige från och med 2017 göra åldersbedömningar i stor skala utifrån biologiska kriterier och bör då åtminstone veta att man inte gör något som har vetenskapligt stöd. I praktiken bör man hellre fria än fälla enligt statens medicinsk-etiska råd. 

Det är fördelaktigt att kunna registreras som barn eftersom endast barn kan räkna med fortsatt asyl, en god man och skola samt att bli placerade på ett lämpligt familjehem.

Många av de barn som når oss har varit utsatta för slavarbete, prostitution och svek på vägen. Alla har varit med om påfrestningar och bör omhändertagas väl och helst inte hamna på institutioner och i utanförskap.

Kommunerna får cirka 1900 kronor per dygn från staten för varje ensamkommande barn, men i verkligheten kan de få ut mer då det visar sig svårt att klara deras boenden. Härför krävs dock inte som i andra fall upphandling.

Att barn till papperslösa skall ha rätt till skola trots att de inte har försörjningsstöd är ett statligt beslut som måste respekteras. Stat och samhälle är inte samma sak och därför är det helt tillåtet för civilsamhället att träda in med hjälp. 

Av dessa "barn" är cirka 80 % pojkar. De är ofta familjens äldste son som kommer och han har i framtiden ansvaret för familjens försörjning.

Under år 2015 har 23 480 kommit från Afghanistan, 3 777 från Syrien, 2058 från Somalia, 1 938 från Eritrea och 1 097 från Irak enligt Migrationsverket. 

Skolkunskaperna varierar givetvis och här går mina tankar till engelska internatskolor. Den modellen kunde prövas för alla de pojkar som t.ex. kommer från Afghanistan. Både lärare och övrig personal skulle rekryteras både bland afghanistaner och svenskar. Den som följer läroplanen med tentamina och examen är vid avslutad skolgång inte längre barn och kan återföras till hemlandet om där då råder rimliga förhållanden.

Klargörande begrepp

När en filosof tar tag i begreppen brukar det vara klargörande. David Miller professor i teoretisk politik i Oxford har skrivit Strangers in our midst, 2016 och recenseras av Carl Rudbeck i SvD, 3/6 2016.

- I princip kunde man säga att jorden ägs av alla människor och att vi har rätt att bo var vi vill oavsett var vi är födda och dessutom har vi alla samma människovärde.

- I praktiken är dock detta politiskt omöjligt att tillämpa och dessutom har vi större skyldigheter mot våra närstående än mot främlingar. Jag bör väl t.ex. först rädda mitt eget barn från att drunkna innan jag räddar någon annans barn.

Det är viktigt att skilja på flyktingar och invandrare och vilka bestämmelser som skall gälla.

Miller framhåller att även om alla skulle ha generell rätt att utvandra, har inte alla samma rätt att invandra och man har att skilja på - utvandrare, - mottagare och - de som lämnas kvar.

a) Utvandrare kan vara den som finner det omöjligt att överleva eller att leva ett värdigt liv i det egna landet, den som önskar tjäna mer pengar, den som vill återförenas med sin familj och ytterligare den som anser sig ha rätt till tack för tjänster man gjort värdlandet som exempelvis inom militären.

b) Mottagarländerna vill ha rätt att bestämma om sin nedärvda, nationella kultur och skydda den samt avgöra i vilken grad de vill ha kulturell mångfald. Antingen bestäms det diktatoriskt eller också sker det på mer demokratisk väg.

c) De som lämnas kvar kan vara barn och sjuka människor. Läkare som lämnar sitt land kan vara eftersökta i ett mottagarland, men de kvarlämnade försummas ofta i debatten.

Att ta seden dit man kommer

Arbete för vuxna och skolor för barn är två vägar till integration nämner Miller.

Integrationen gäller gästen, emigranten och flyktingen som måste anpassa sig till den civilisation som råder med krav på att:
•   följa de lagar som är stadfästa. I Sverige kan det gälla obligatorisk skolgång, förbud mot månggifte och att kvinnan är likställd med mannen
•   anpassa sig till samhället vad gäller språk och hygieniska föreskrifter som vaccinering samt följa t.ex. trafikregler
•   i mån av förmåga bidra med någonting.

Somliga länder har infört ingående kunskapsprov inom dessa områden, inklusive språkförståelse där undervisning även via internet visat sig användbar.

En demokratisk stat bör ha rätt att kontrollera sina gränser och bestämma om landets framtida storlek och kultur.

Invandrare av ekonomiska skäl delar sitt ansvar med den nya staten för att låta integrera sig till ömsesidig nytta i det samhälle där de fått stanna. Mottagarlandet bör välja ut dessa och avgöra hur många som det är lämpligt att ta emot. Landet har rätt att prioritera en högkvalificerad person som kan vara till nytta för landet. Däremot finns inte rätt att prioritera efter hudfärg.

I en demokrati kan man förvänta att medborgarna vill kunna bestämma i frågor huruvida invandrarna skall få samma rättigheter som landets egna medborgare, om detta skall ske omedelbart eller efterhand, om det skall gälla förtur för bostäder o.s.v.  Slutligen framhåller Miller att om inte medborgarna är med på den förda politiken kommer demokratin troligen att försvagas.

VI

Vad gäller inom FN?

FN är nu i desperat behov av pengar för hjälparbetet och man vädjar om insatser och budgeten för en flykting motsvarar nu endast 25 kronor.

IKEA är världens största privata bidragsgivare med 1,4 miljarder sedan 2010 och företag som Ericsson har hjälpt till med teknik för kommunikation.

Efter sega förhandlingar har 50 stater inom FN år 2016 enats om att ta emot 360 000 kvotflyktingar..

Pengar finns däremot hos smugglare som har omsatt miljarder euro bara vid Medelhavet, men fler lagar och bättre gränskontroll anses bara öka smugglingen.

FN:s Flyktingkonvention, UNHCR från 1949 - under kalla kriget - var i teorin tänkt som en global institution, men tillkom för att lösa den akuta europeiska flyktingkrisen i Tyskland. Däremot omfattades inte sju miljoner muslimer som hade flytt från från Indien.

- flyktingkonvention utvidgades 1967 till att gälla alla flyktingar i världen. Konventionen omfattar den som tagit sig över en nationsgräns och sökt sig bort från hot om förföljelse, tortyr, avrättning, krig och klimatförändringar. Den som kan bevisa sitt ursprungsland får inte heller utan vidare skickas tillbaka dit. Konventionen omfattar även ensamkommande barn och asyl skall omedelbart beviljas för dem.

Att vi står inför ett permanent problem som kräver långsiktiga lösningar har man inte insett framhåller professorn i modern europeisk historia Hans-Åke Persson, varifrån uppgifterna nedan om FN:s och EU:s villkor kommer. /SvD 23/4 2016.

Genèvekonventionen 1951 - tillkom också den efter andra världskriget - före EU. Den är universell i sin formulering, men var tänkt för en annan tid och en annan värld. Under 50- och 60-talen pressade människor på från tredje världen och först 1967 omfattades även dessa av konventionen. Den är nu otidsenlig och var endast ett tillfälligt redskap. Vidare var den begränsad till Europa. Den var ett ideologiskt redskap för den fria världen mot kommunismen och kom då att gälla även människor som var förföljda.

Genèvekommissionens fri- och rättigheter innebär att alla stater har ett direkt ansvar.

En bred definition av en flykting enligt Genèvekonventionen omfattar den som av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare.

De mänskliga rättigheterna blir svåra att upprätthålla i flyktingläger även om människorna där inte är hotade, men i lägren kommer de inte att kunna "sträva efter lycka" och om de lämnar lägren kommer de att räknas som flyktingar. Förslag finns därför att försöka upprätta arbetsplatser vid flyktinglägren. 

Att hoppas på att FN skulle kunna utforma en global konvention för flyktingar för vår tids behov, ser inte professor Persson som troligt. Vi får då hoppas på Röda korset och Rädda barnen och de många andra organisationer som finns.

Konventionen om de mänskliga rättigheterna har ratificerats av Sverige. Detta innefattar även mat, vatten, bostad, hälsa och rätten att sträva efter lycka och därmed har vi ansvar även för dem som vistas i landet utan tillstånd.

Vad gäller inom EU?

EU-länderna som redan är trängda av ekonomisk stagnation, växande sociala klyftor och missnöjespartier har sedan många år ett tufft arbete med att försöka hitta en gemensam lagstiftning för att ta emot asylsökande och flyktingar. Det gäller fördelning, polis för gränsbevakning, visum, var en person får vistas, arbetsförhållanden, om familjen får medfölja mm.

Efter brexit kan engelsmännen själva bestämma om de vill utvisa minst en miljon människor som inte bott i landet under 5 år, därav utgör polackerna den största gruppen.

Europarådet  bildades fristående från EU redan 1949 och arbetar också med flyktingar - även miljöflyktingar - och omfattar alla europeiska länder utom Vitryssland.

Att ta emot flyktingar är som regel mer kostsamt än när det gäller invandrare. Stater har dock ansvar för flyktingarna, men man tar uppgiften på olika sätt.

Här finns tre viktiga överenskommelser

 

1. Schengenavtalet 1985 - gällde först fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital inom Europas västra länder. Därefter beslöt EU år 1997 att alla EU-länder skulle kunna inlemmas i detta avtal, vilket gjorde gränserna porösare mellan de då 25 länderna. De länder som ligger i EU:s utkanter tar nu emot flest flyktingar, men har inte fått det stöd de behöver för detta.

-2  Lissabonfördraget som är EU:s regelbok trädde i kraft 2009 efter tio års förhandlande. Där gäller två klausuler - en för solidaritet och en för bistånd. Vidare äger en medlem av EU rätt att resa till annat EU land och vistas där en längre eller kortare tid, dock krävs pass eller identitetskort.

3-  Dublinförordningen innebär att den som flyr till Europa skall söka skydd i det första land personen kommer till. Så sker dock inte alltid utan människor passerar vidare genom olika länder. Man kan alltså inte välja land för asyl. Undantag gäller dock för ensamkommande barn. Bara under de första månaderna 2016 kom 153 000 människor från Turkiet till Grekland som blev en flaskhals och människorna börjar därför att också söka sig till Sicilien och Spanien.

Då allt fler söker sig till Europa beslutade man efter stormiga förhandlingar om kvoter för olika länders skyldighet att ta emot asylsökande. Röstade emot gjorde Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern medan Finland lade ner sin röst.

Då sedan överenskommelsen inte följdes upp av flera länder blev det kris, vilket gjort att både Tyskland och Sverige stramat åt genom att kräva id-kontroll vid sina gränser.

Mellan 2008 -2014 var Sverige det land inom EU som tog emot flest flyktingar per invånare medan det totala antalet mottagna var störst i Tyskland och Frankrike.

Från och med 2017 träder ett nytt EU-direktiv i kraft i syfte att åstadkoma ett mer likartat sätt att ta hand om asylärenden. Maltas regering vill dock i stället kompensera med pengar. För några länder som inte vill ställa upp kan EU dra in på jordbruksstödet.

Fullsatt

V

Mottagarländer 

Det land som tar emot flyktingar, invandrare och gästarbetare har ett övertag. De har liknats vid värdfolk som tar emot gäster och då följer frågorna: Vilka får komma? Hur länge får de stanna? På vilka villkor? Detta blir om vi vet tyvärr svåra och ofta segdragna frågor för myndigheter och byråkrater vilket försätter människor i ''väntliv''.

Någon har i stället föreslagit bilden av en tågkupé, en gemensam egendom i rörelse, med passagerare som stiger på och av. Vilken liknelse man än använder krävs det att parterna respekterar vissa olikheter och tar gemensamt ansvar.

Landets officiella företrädare har ett övertag när det gäller lagens formella makt samt språk och kunskaper om det egna landets sedvänjor.

Hur lagar skall tolkas och tillämpas blir ibland svårt att klara ut. En person kan vara både skild och gift enligt reglerna för olika religioner. Ibland görs speciallagar för invandrare när det gäller arv m.m..

Välfärdsstaterna har tidigare prövat och utvecklat olika förhållningssätt exempelvis:

-  yttre hinder

-  inre hinder tillgreps av t.ex. Saudiarabien där gästarbetare är välkomna men utan att få åtnjuta samma statliga sociala rättigheter och säkerhetssystem som landets egna medborgare. Det är även svårt att bli naturaliserad

varken speciellt höga yttre eller inre hinder rådde tidigare i USA och Kanada där de sociala rättigheterna gavs mer stegvis.

Endast människor med de egenskaper man har användning för börjar bli insläppta anser en del mottagarländer som t.ex. Storbritannien som har migranter från drygt hundrafemtio länder. Religion och humanism säger visserligen att alla har samma människovärde, men eftersom vi är olika, har vi olika värde ur speciella synpunkter t.ex. ekonomiskt värde.

Man konkurrerar om de unga, de mest begåvade och kunniga, de vackraste eller de som är bäst i fotboll. Många blir då mindre önskade. Att locka till sig begåvningar kan vara lönsamt och där har Amerika med förmånliga villkor lyckats bättre än Sverige.

Att utestänga någon på grund av ras går inte att förena med liberal demokrati. Däremot kan vi med professor Jonathan Haidt säga att "vi har en nationell identitet som vi vill bevara och som vi förväntar oss att invandrare skall ta till sig. I så fall välkomnar vi dem". Detta är bästa sättet för ett modernt samhälle att gå framåt nämner han. /SvD 24/7 2016.

-Skepsis mot främlingar är begriplig säger filosofen Henrik von Wright och tar Finland som exempel där ett litet land och en ung nation som efter århundraden frigjort sig från främmande beroende, knappt hunnit finna sin identitet förrän globaliseringen satte igång.

-Skepsis är också att vänta från dem i det egna landet som saknar något - t.ex. unga utan arbete och bostad. "Vård, skola och omsorg" börjar nu ersättas av "Invandring, integration och lag och ordning".

Om många grupper kräver särbehandling och krav på kompensation kan det öka konflikter och splittring då så kallad positiv särbehandling lätt blir en sorts diskriminering.

Att se skillnader   

Att urskilja människors identitet och nationalitet är inte så lätt eller vad sägs om följande exempel från boken African Stories skriven av flera författare. Här ett förkortat utdrag ur Lotfi Akalays text. En liten fransk pojke kanske 8-9 år frågar sin pappa var Marocko ligger.

-- " I Afrika.

– Där det finns giraffer och flodhästar va´?
– Nej högre upp, i norra Afrika.
– Vilka bor där?
– Araber
– Jag trodde alla araber bodde i Arabien.
– Nja araber finns överallt och i Marocko också.
– Igår när du såg på TV var du ledsen att vårt kära Frankrike hade invaderats av araber.
– Det finns många trevliga araber, som Brahim i speceriaffären.
– Men i förrgår kallade du honom tjuv, för att han höjer priserna i rusningstid.
– Det sa jag bara för att jag var litet irriterad, det är allt.
– Känner du några marockaner?
– Nej faktiskt inte, men jag möter en del på gatorna ibland.
– Vad talar du för språk med dem?
– Jag säger inget till dem för jag känner dem inte.
– Men hur kan du då veta att de är marockaner och inte amerikaner? Nu blir det alldeles rörigt. Brahim är vit som du och jag, han är inte svart och ändå säger du att han är arab.
– Det beror på att det finns vita araber, och marockaner kan ha olika färger. En del har mörk hud och andra är lika vita som vilken holländare som helst.

– En fråga till. Min lekkamrat Annabella är helt svart och hon svär på att hon är fransyska. Hon ljuger. Det gör hon väl?
– Men din lilla vän är från Martinique och det gör henne till fransyska.
– Så det finns fransmän som är svarta och marockaner som är vita – är det så?
– Ja, ja – nu pratar vi om något annat".

Diskriminering

Vi gör vanligen en första grovsortering när vi bedömer andra, t.ex. svart–vit, snäll–dum, tjock–smal. Vid närmare bekantskap och eftertanke brukar sådana kategoriska omdömen ge vika för nyansering, något som förväntas av oss som vuxna annars uppstår fördomar. Vid påfrestningar är det vanligt att vi går tillbaka till barnaårens onyanserade och primitiva synsätt t.ex. vid en uppslitande skilsmässa, då motparten blir helsvart.

FN ordnade en världskongress år 2001 mot ”Rasism, rasdiskriminering och främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans”. Den hölls i Durban i Sydafrika som på ett föredömligt sätt gjort slut på apartheid. Där gäller inte bara begreppen svarta och vita utan mycket mer: kristna, muslimer, hinduer, xhosa, tswana, kineser, indier, tyskar, färgade, afrikander, engelsktalande vita, zuluer, portugiser, ndebeles, griquas, svenskar, zimbabwier, libaneser, o.s.v.

Ämnet var mycket laddat. Bara termen ''ras'' visade sig ha mycket olika laddning i USA och Europa. Vidare hade internationella organisationer som kämpar för Indiens kastlösa svårt att få gehör. Européerna ville behandla nutidens rasism och främlingsfientlighet och vara framåtblickande. Afrikanska stater ville däremot hellre tala om kompensation för slaveri och kolonialpolitik och de krävde officiella ursäkter och skuldavskrivningar. Kontinentens egen inhemska slavhandel ville de däremot inte uppehålla sig vid. Konferensen urartade till en orgie i hat mot Israel och USA.

Kongressen visade att det är lättare att känna sig som offer än att tillstå att man själv diskriminerar andra.

Att i alla lägen vara kosmopolit överstiger vår förmåga, men vi vet att reflektion, eftertanke, fostran och mognad öppnar för större inlevelseförmåga och engagemang för andra, men  "… hur många generationer framåt orkar man bekymra sig om egentligen?"

Det brukar gå bättre att vädja till vår omsorg om barn och barnbarn än att vädja om rättvisa för alla i synnerhet om den skall gälla globalt. Ändå måste vi arbeta med en vision om rättvisa.

Kulturell självsäkerhet 

En förutsättning för att det skall finnas något att dela och integreras i består av en viss kulturell självsäkerhet hos mottagarlandet och hur mycket mångfald tål demokratin frågar sig statsvetaren Johannes Heinö. Det är givetvis lättare att absorbera invandrare om de kommer i lagom takt och har likartad bakgrund.

Ibland kan den egna befolkningen på en viss ort bli "överröstad" om en större grupp invandrare visar sig mer livskraftig genom starkare familjeband, bättre sammanhållning, inbördes hjälpsamhet och en mer levande kultur. Då behövs kanske inte heller krav på jämställdhet och alla diskrimineringsombudsmän, men det går kanske sämre med integreringen.

Fransmannen för att ta ett exempel är ofta stolt över sitt land, dess natur, språk, litteratur, filosofi, konst och charm. Här finns regler, värderingar, gamla traditioner, seder och bruk som inte är förhandlingsbara. Språket kräver t.ex. att man följer grammatiska regler och stavning. Den invandrare som ser upp till och lär sig det ''franska'', kan relativt lätt bli assimilerad och detta oavsett hudfärg, kön och ursprungsland. Om barnen går i franska skolor går anpassningen relativt fort.

Den som inte tar till sig det ''franska'' blir däremot sedd som främling. Numera hamnar många av nödtvång i landet för att få arbete eller som flyktingar. Då kanske man känner större trygghet i egna värderingar och vanor och känner det ''franska'' som ett tvång. Här ligger motsättningar på lur, vi - dom, med segregering och utanförskap. Att assimileras kan då kännas hotfullt och inte som ett löfte och rädslan att förlora sig själv smyger sig på med känsla att t.ex. svika sin egen kultur och förfranskas.

För en migrant muslim i den franska republiken gäller obönhörligt att statens lagar gäller i första rummet och inte de muslimska. Analogt är förhållandet i Sverige. Inte minst i skolorna behövs undervisning om denna grundregel.

Enligt opinionsundersökningar är muslimska invandrare mycket mer konservativa än européer när det gäller sex, familj och religion.

Ibland är det lättare att vara tolerant mot människor som är mycket olika än att tolerera små skillnader som kan väcka avund och ilska. Vissa nya fakta förmår kanske påverka oss, men det är främst inom det sociala området som det är svårt och där det blir konflikter som delar oss i olika läger och här brukar det inte hjälpa med fakta. 

Anpassning

Med eller utan arbete måste människorna i ett mångkulturellt land försöka organiseras så att de statliga reglerna ändå respekteras. Detta åligger delvis staten men också civilsamhället och det brukar gå mer eller mindre bra.

Afroamerikaner utgör 13 procent av befolkningen i Amerika och man har fortfarande problem som delvis sammanhänger med slavhandeln då man från början motverkade familjebildning och hälften av barnen bor även nu med ensamföräldrar. Socialt och ekonomiskt gäller arbetslöshet, behov av matbidrag, brist på vård vid sjukdom samt skador av vapen. För idrottare, musiker, skådespelare och humorister har det varit lättare att integreras.

Brun pusselbit

I USA med människor från många håll i världen, lär man på vissa håll använda tilltalsnamn, klädedräkt och matvanor som är anpassade till arbetslivet. När man är hemma hos sig och de sina återgår man dock till namn och vanor som brukas där. Kanske leder detta mer till en mosaik än till en smältdegel åtminstone en tid framöver.

Religiositet I Indien finns t.ex. officiellt fem hinduiska helgdagar, fyra muslimska, två kristna, en buddhistisk och en sikhisk. Vi kan nu fråga oss om ramadan skall uppmärksammas i Sverige. Integrationsprocessen är inte enkel och man provar sig fram.

I Frankrike skildes stat och kyrka åt 1905 och då ville många förbjuda präster att bära kaftan offentligt. Detta höll inte. Den praxis som har blivit rådande är att detta med vår klädsel gäller frihet och är en privatsak som staten inte skall lägga sig i. Den som är offentligt anställd får däremot inte bära religiösa symboler i tjänsten. Den franska staten är religiöst neutral och finansierar inte någon religion eller betalar heller inte ut löner till deras befattningshavare.

Härav följer att moskéer får byggas i Frankrike men då med medel som  inte kommer från staten. Om kvinnan anses oren och inte tillåts visa sin hud som kan fresta männen är detta en religiös fråga som hör hemma inom religionen. Det är i princip inte en fråga för franska staten som värnar om frihet.

Vad underlättar anpassning?

Man som försöker pressa sig in

Vi läser om våld mellan hinduer och muslimer i vissa indiska städer som Ahmedabad. Varför just där? Varför inte i Surat tio mil därifrån? Det har forskare undrat över och nu kunnat konstatera att skillnaderna varken beror på att det finns fler muslimer i dessa städer eller på nivån på läs- och skrivkunnighet utan på hur det civila samhället fungerar.

Precis som vid samlevnad mellan människor med olika religioner tycks samlevnad mellan olika etniska grupper gynnas av att man lever nära varandra och ingår i alla möjliga civila sammanhang, såsom möten vid brunnen, skolan, affären, hälsocentralen, fester och arbetsliv. Där det civila samhället fungerar, där medborgarna samverkar i vardagslivet och bildar nätverk, där uppstår mindre våld än om man uteslutande isolerar sig inom den egna gruppen eller blir utesluten av andra. Förhoppningsvis blir vi mindre självgoda och trångsynta om vi lever bland människor från andra kulturer.

Forskning visar att människor ganska lätt kan ändra åsikt inför nya fakta men att det är betydligt svårare att ändra åsikt känslomässigt, då brukar det inte hjälpa med saklig upplysning, då måste man umgås med andra för att ändra uppfattning. Det som splittrar människor är inte fakta utan brukar röra sociala frågor.

Att handla med varor tycks vara gynnsamt för integrering. "Om inte varor korsar gränserna, kommer soldater att göra det" ansåg Frédéric Bastiat, fransk ekonom på 1800-talet. Han kunde dock knappast ha föreställt sig dagens vapenhandel.

VI

Sveriges och migrationen

Migrationsverket har från år 2000 efterträtt det tidigare Invandrarverket.

Ansökan om asyl skall göras hos Migrationsverket som prövar den sökandes identitet så att rätt person får skydd. Ett arbete som tyvärr visat sig alltför tidskrävande trots att man anställt ytterligare 3000 personer bara under första halvan av år 2016. Året innan sökte 160 000 asyl.

Migrationsverket skall avgöra asylärenden och dessutom på något sätt förvara alla de 80 000 som sannolikt inte kommer att beviljas asyl. Av dem brukar cirka tre av fem återvända frivilligt, och de får då ekonomiskt stöd. Många länder tar dock inte emot återvändande personer.

Polisen har att verkställa utvisningarna. Naturligtvis hamnar många människor ''mellan stolarna'' t.ex. när det gäller sjukvård och här gör många frivilliga organisationer insatser som Läkare utan gränser.

Av den största gruppen som fick uppehållstillstånd år 2014 räknas 116 000 som invandrare, människor som ville få arbeta, studera, starta företag eller också hade de familjeanknytning till landet.

Tidsbegränsad asyl beslöts nyligen för den som sökt asyl efter den 24 november 2015. Därefter beviljas endast asyl under tre år. Då stimuleras man inte människor att försöka integrera sig i det nya landet. Särskilt för unga som lärt sig språket och börjat anpassa sig är det lätt att hamna i skuggsamhällen, eller ta livet av sig, om man tvingas återvända exempelvis till Afghanistan där föräldrarna kanske inte längre finns kvar.

Anhöriginvandringen av make, maka och barn under 18 år har man också tvingats strama år. Under 2015 var dessa 16 000. Nu fordras att den som vill ha hit en anhörig skall kunna försörja både sig själv och personen i fråga samt ha tillräckligt stor bostad. Särskilt trycket från Afrika beräknas öka kraftigt.

Medierna har under tiden övergått från att skildra enskilda öden till att mer visa ansiktslösa hopar av människor som kan te sig hotfulla. I takt med detta har även civilsamhället med sina tjänster mattats av.

Arbetet med att finna asylboenden går för långsamt. För att få kontrakt att driva asylboende krävs enligt lag en upphandling så vida det inte gäller ensamkommande barn.

Migrationsverket har trots allt under bara tre månader lyckats ordna boplatser för 134 000 människor, även om det efteråt har kommit byråkratiskt krångel med krav på försäkringar och omedelbara krav på brandvarnare etc.

Över 11 500 personer som väntar på beslut har kommit ut i praktik på en svensk arbetsplats under drygt ett halvår 2016.

Migrationsverkets chef som får kritik från många, påminner oss om att syftet med asyllagen inte är att utjämna orättvisor i världen, utan att ge skydd åt människor i akuta lägen.

Regeringsledamoten Ibrahim Baylan som kom till Sverige från Turkiet som 10-åring framhåller att som regering har Migrationsverket ett svårt ansvar för hela landet med att balansera ett stort antal frågor.

Vi kan fastna både i praktiska och ekonomiska problem och glömma de viktigaste - de moraliska skyldigheter vi har. Här är öppet för privatpersoner, nätverk, ideella och religiösa organisationer att göra insatser som ofta brukar leda till snabbare integration än statliga insatser.

Den som beviljats asyl får också en god man som skall bistå vid kontakter med myndigheter och efter en månad dras det tillfälliga bankkortet in och därefter skall kommunen ta ansvar för personen. Skatteverket ger ett personnummer med de fyra sista siffrorna och utan personnummer - inget arbete.

Diverse krav gör att asylsökare får vänta orimligt länge på att eventuellt komma i arbete. Vilka förkunskaper har den sökande, finns rätt att öppna bankkonto, finns bostad m.m? Cirka 100 000 personer kan nu inte ta arbeten i väntan på Migrationsverkets beslut.

Sveriges välfärd som ett försäkringsbolag

Den arbetande befolkningen betalar en premie i form av skatt, dels till statens och dels till 290 kommuners omkostnader i de 21 landstingen. Skatterna går bland annat till försvar och liknande samt till barn, unga, pensionärer, sjuka, handikappade och arbetslösa. Försäkringspremien har då inte beräknats för tusentals utifrån kommande människor som inte betalar skatt och den behöver därför justeras.

Skattetrycket i Sverige är högst inom OECD med 42,7 procent jämfört med medeltalet som ligger på 34,4 procent. Detta beror på att vi också betalar mer än andra för att få social hjälp. I genomsnitt är landets omkostnader större än vad man får in i skatt.

Välfärd är inte detsamma som jämställdhet

-  Jämställdhet har att göra med att vi alla är människor och omfattas av de mänskliga rättigheterna. Vi är jämställda även om vi är olika och med frihet följer att vi kan utvecklas på olika sätt.

-  Välfärd har att göra med statens möjligheter och civilsamhällets beredskap till frivilliga insatser. Hit kan räknas så olika faktorer som tillit, luftkvalitet, bullernivå och BNP

På sätt och vis är varje vuxen invandrare en present vars uppväxt inte har kostat mottagarlandet något. Utmaningen gäller om detta humankapital kan bli till något positivt eller inte. Ibland kan snabba investeringar göra att initiala kostnader fortare blir vinst.

Sveriges nativitet ligger nu på två barn per familj. De som kommer hit med många barn bör givetvis få barnbidrag, men skall bidrag utgå till dem som här skaffar fler än 2 barn? I Tyskland betalar man t.ex. inte för hur många barn som helst.

År 1930 var 1 procent av befolkningen födda utomlands mot 17 procent 2016 vilket innebär att 1,7 miljoner av Sveriges befolkning var födda utomlands. Med utländskt födda barn räknar vi dock även barn födda av svenska föräldrar i utlandet och de utgör hela 11 procent. Vi saknar det register som finns både i Danmark och Norge som knyter barnen till föräldrarnas födelseland.

Skall alla som får uppehållstillstånd även omedelbart få alla de rättigheter som tillfaller landets egna medborgare?

- 2013 var nettokostnaderna för invandringen 26 miljarder kronor eller 0,7 procent av BNP och för utomeuropeiska invandrare 21 miljarder kronor.

Första året efter en folkbokföring beräknades nettokostnaden per flykting vara 195 000 kronor och sju är senare 95 000 kr enligt en rapport från Finanspolitiska rådet år 2015.

Det är rimligt att invandrare tills vidare får räkna med lägre nivåer på t.ex. boenden som då kan tillåtas vara utan både WC och dusch i samma lokal som sovrummet eller tillgång till tv och wi-fi etc. Även borde någon form av motprestation kunna ingå som städning o.dyl.

Om den som söker sig hit snarast kan få ett arbete och då också kan betala skatt skulle det gynna alla parter, men vi har få enkla jobb att erbjuda till ett stort inflöde av outbildade människor.

Arbetsmarknad

Om det blir konkurrens om attraktiva arbeten kan invandrarens blotta existens kännas som ett problem. Mycket vilar här på politiker och arbetsmarknad. Om regler och höga ingångslöner gör det svårt för arbetsgivare att anställa, kan man dock inte bara beskylla företagen för att vara främlingsfientliga.

Riksdagens utredningstjänst visar 2016 att bara 1/4 av alla flyktingar eller anhöriginvandrare var självförsörjande efter 8 år och bara 1/3 efter 15 år och att arbetslösheten är fyra gånger högre bland utomeuropeiskt födda.

På den lägsta nivån finns enkla jobb för endast 5 %, men det kommer att behövas för 11 %.

Svårast är det för de många tusen människor som har låg utbildningsnivå eller som är över 55 år eller funktionsnedsatta. För sex av tio som är födda utom Europa saknade en fjärdedel grundskola år 2016.

Sysselsättningen

För Sverige med siffror från ALS, 2015:

- Arbete för män:

     av inrikes födda 85,2 %

     av utomeuropeiskt födda från Afrika 61,0 % och från Asien 63,5 %

- Arbetslösa män var:

     av inrikes födda 4,9 %

     av utomeuropeiskt födda från Afrika 27,4 % och från Asien 22,8 %

- Långtidsarbetslösa män var:

        av inrikes födda 34,0 %  

        av utomeuropeiskt födda från Afrika 50,2% och från Asien 48,9 % 

Av de utomeuropeiska invandrarna varav Sverige har extra många, kom som vi såg endast knappt hälften in i arbetslivet och även deras barn hamnar ofta utanför, vilket varken är lönsamt eller humant. Hur nästa generation lyckas i arbetslivet är viktigt ur nationalekonomisk synpunkt.

Vuxenutbildning behöver därför omgående förstärkas.

Arbetslösheten kommer troligen att kvarstå för många människor, speciellt kvinnor. Arbeten som inte kräver utbildning minskar och tas nu i brist på annat även av utbildade människor varför här kan väntas en underklass i ett land som vill vara jämlikt. Inom OECD är det Schweiz, Norge och Sverige som har lägst andel enkla jobb att erbjuda, men samtidigt är löneskillnaderna minst i Sverige och störst i USA.

Försök att skapa arbeten. Trots att en arbetsförmedling inte kan skapa jobb har de anställda där ökat med cirka 50 % till 14 000 personer.

Sedan 2007 har Sverige ett omfattande antal jobb som subventioneras av staten.

- Instegsjobb vilket gör det möjligt att anställa någon till en femtedel av lönekostnaden där resultaten har visat bättre utfall än för

- nystartsjobb för långtidsarbetslösa där staten betalar två tredjedelar. Effekten har varit 0,4 % d.v.s. en skillnad på att vara arbetslös i 19,2 i stället för 20 månader.

- traineejobb och plusjobb är ytterligare några arbetsformer. Kanske kunde man åtminstone ordna sysselsättning även om det inte blir betalda jobb.

Kanske kunde norra Sverige få bli ett område där människor kan få experimentera med sin försörjning och eventuellt befrias från skatt.

Tove Lifvendahl beskriver i SvD hur en tysk man köpt ett litet hus i Västerbotten. Ved, fisk och potatis skaffar han själv och han tjänar dessutom 20 000 om året på att laga tv-apparater och plocka slånbär som han säljer. Han betalar skatt och mottar inga bidrag.

Hur skall en 20-åring med utomeuropeisk härkomst och ofullständig skolgång klara sitt liv? Wallmart i USA kan erbjuda enkla låglönejobb som inte kräver språkkunskaper. På dessa jobb kan man lära känna andra och komma igång med ett nytt språk. Lågbetalda jobb och provanställningar kan då vara motiverade och bättre än kriminalitet eller tiggeri.

Tiggare

Tillfälligt vistades i Sverige 2015 omkring 4 700 fattiga EU-medborgare som tiggde, pantade flaskor eller sålde tidningar.

Tiggeriet skadar ingen och kan därför knappast förbjudas. Om det förbjuds skulle tiggarna ses som kriminella. Däremot passar inte tiggeri in i "den svenska modellen" och är inte den lösning som vi vill förespråka. Varför tigger inte fattiga människor från andra länder i Sverige? Vilka andra lösningar tillgriper de?

Organisationen Hjärta till Hjärta är en av de organisationer som visar ett bra sätt att bemöta tiggare som ofta kommer från Rumänien som är ett rikt land, men med många fattiga. Man hjälper till att starta företag i hemlandet. Där kan återvändande tiggare sedan få arbete och hjälp med att anpassa sin tillverkning, marknadsföra och sälja den.

Knepiga begrepp 

Vad innebär inneslutning, uteslutning och politisk jämlikhet? Det har ju inte ens varit självklart med kvinnlig rösträtt. Kräver jämlikhet likhet? Hur värdera det homogena jämfört med det heterogena? Vad är skillnaden på rasist och främlingsfientlig? Är det diskriminering om man ser att människor ser olika ut? Är det skillnad på assimilation och integration? Och vad menas t.ex. med mångkulturellt och interkulturellt?

 • Här tar jag upp interkulturella samhällen något som man tagit sig an i Borlänge, Eskilstuna och Botkyrka, där kommunerna är medlemmar av Europarådets program för Interkulturella städer.

Europas första Unescocenter finns i Borlänge. Där har mer än hälften av invånarna utländskt ursprung och där talas 100 olika språk av 160 olika nationaliteter. Man har skapat en stiftelse som skall fungera som ett mångkulturellt centrum och på programmet står att kampanja mot ryktesspridning, att sammanföra olika föreningar, att inrätta ett interreligiöst råd samt att följa en snabbkurs på webben om interkulturalitet. Man fokuserar på gemenskap och inte på att bara leva sida vid sida. Det gäller att samarbeta, tänka och planera interkulturellt - alltså inte mångkulturellt.

Dock skall allt detta ske inom den yttre ramen som i vårt fall är landet Sverige och svensk lag.

Vill vi tunna ut vår tillhörighet med:

"...fler sagoböcker som samproduceras för flera länder med mer av en konstruerad, anonym genomsnittskultur med euroasiatiska barn i ett landskap med björkekar och pinjegranar? Inga lekar, inga kläder, ingen mat och inga sedvänjor som längre präglas av ett visst land?" undrar S. Larsen, dansk lektor i pedagogik.

•  Multikulturella samhällen är utopiska om man menar att alla kulturella yttringar är likvärdiga och berikande.

   Homogena områden finns också med fylken, grevskap, kantoner, komtat osv. och bara inom Europa räknar man med 250 sådana områden.

•  Parallella samhällen har sedan ett tjugotal år redan vuxit fram t.ex. i Landskrona. Där finns segregerade badstränder, affärer, idrottsverksamheter och restauranger.

•  Utanförskapsområden  har ökat i Sverige mellan 1990 och 2012  från 3 till 186 och definieras som områden där mer än hälften av människorna mellan 20-64 år saknar arbete.

 •  Skuggsamhällen finns i landet med s.k. papperslösa. Dessa personer lyder dock under FN:s konvention om mänskliga rättigheter. År 2016 är 12 000 efterlysta för att utvisas. De som frivilligt vill återvända får ekonomiskt stöd, men alla länder vill inte ta emot dem igen.

En tysk sociolog Ruud Koopmans har undersökt muslimer i utanförskapsområden där de yngre muslimerna tenderade att radikaliseras. Mellan 37 - 52 procent av de tillfrågade ansåg att väst vill förstöra islam, att man borde återgå till islams rötter och att det bara finns en tolkning av islam samt att det är viktigare att följa religionens än landets lagar.

Ett trossamfund ger möjlighet till mänsklig kontakt och en viss hemkänsla och kan ibland bli viktigare än själva religionen.

 •  Särpräglade områden finns där det finns gamla genuina traditioner med något speciellt som sakta vuxit fram och som med stolthet bevaras. Det kan gälla att framställa en speciell vin- eller ostsort, en speciell teknik för porslinsmålning, konsten att väva gördlar till japanska kimonos o.s.v.. Sådana regioner har blivit attraktiva för turister runt om i världen, men det finns också risk för att sådant som gamla folkdanser endast blir turistjippon.

Många vill bevara dessa lokala värden och har att kämpa mot den likriktning som följer med shoppingcentra, stora klädföretag och enorma livsmedelskedjor.

Ett gemensamt fundament, ett land med lagar och regler som gäller alla krävs dock för att hålla alla dessa gemenskaper samlade. 

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB hade inte förutsett mängden av migranter och flyktingar och vi har därför varit dåligt förberedda och fått införa bestämmelser efterhand.

Kanada som i många avseende liknar Sverige har däremot fått sin migration att fungera väl. /SvD 10/7 2016.

För att motsvara de krav som nu ställs på oss behövs en mer genomtänkt strategi och flertalet är frustrerade över att vi inte har bättre statistik och är bättre förberedda och tidigare inte har satt någon gräns för hur många vi kan integrera socialt och ekonomiskt. Självklart har vi ansvar för dem som vi tidigare direkt lockat hit.

Politikernas uppgift är att skapa ordning och reda i ett land och där har Sverige lyckats väl. Under nya förhållanden kan dock denna ordning visa sig vara ett hinder som bromsar, krånglar till och försinkar de reformer som krävs då förhållanden ändras.

Näringslivets uppgift är att skapa utveckling och välstånd. Som arbetsgivare skall de både lyda snåriga lagar och ta hänsyn till fackens krav som försvårar för flyktingar som till en början inte kan vara helt produktiva. Även om näringslivet kan skaffa fram arbeten behövs även insatser för utbildning.

Man kunde tycka att både för landet och de arbetsföra vore det bra att satsa på arbeten med en lägre ekonomisk nivå än övriga medborgares, men att skapa nya jobb med lägre löner skulle medföra att löner pressades ner generellt och för att hindra detta bör staten träda emellan. Dessutom skulle kanske jobben tas av dem som inte är flyktingar. Sedan måste det också finnas möjlighet till social rörlighet.

Ett permanent uppehållstillstånd för flyktingar och migranter innebär att personen får stanna i Sverige utan tidsbegränsning, men inte att personen räknas som svensk medborgare.

Historik för invandring i Sverige 

Sveriges befolkning var år 1969 - 8 miljoner,  2004 - 9,  2017 - 10 och 2024 blir vi troligen 11 miljoner.

Vi hade så småningom blivit en ganska homogen befolkning och många sörjer om det inte kan förbli så trots att världen blir alltmer globaliserad. Det gäller att skapa villkor för alla som gör att människor som nu kommer hit ''får, kan, vill och törs''. Rörlighet är väsentlig för människor och vi har en invandrarhistoria som inte många tänker på eller känner till.

På 12-1300 talen kom från Tyskland ämbetsmän och bergsmän, köpmän och hantverkare, präster, munkar och äventyrare vilket fortsatte fram till 1700-talet. Detta påverkade Stockholm, Visby, Kalmar och Nyköping som anslöt sig till Hansan. Engelbrekt var t.ex. son till en tysk bergsman.

På 1600-talet vår stormaktstid, kallade vi hit finnar för att odla upp Värmland och Hälsingland. Från kontinenten och de brittiska öarna kallade vi på folk till näringsliv och universitet samt för att bygga upp vår krigsorganisation. Vallonsmeder och arbetare kom och Göteborg var nästen som en holländsk koloni. Här har vi namn som De Geer, Wachtmeister, Hamilton och de la Gardie.

1800-talet visar att många ättlingar till tidigare invandrare som Bonnier, Kempe och Thorburn hjälpte till att bygga upp företag och industrier. De byggde även slott och palats och var med om att skapa Skansen och Nordiska museet.

1950-70 hade vi en arbetskraftsinvandring från 450 000 finnar, jugoslaver och greker samt flyktingar från Baltikum, Ungern, Grekland, Polen, Tjeckoslovakien, Turkiet, Chile och Vietnam.

1985 - 1990 sökte 120 000 asyl, 1993 - 94 låg siffran på 80 000, år 1999 - 11 000, år 2002 -33 000 och 2007 -36 000.

Stora företag som Handelsbanken, Sparbanken, Felix, Höganäs AB och Marabou har även byggts av invandrare.

...................                                                                                                                       

Litteratur

Josepson, Erland, Föreställninar, 1991

Llosa, Mario Vargas, Tant Julia och författaren, 2010

Gray, Stephen, Edit. African Stories, 2000

Bengtsson, Grans G., Röde Orm, 1945.

 

Läs vidare: Kap. 14 Religioner >>