15 Mänskliga rättigheter

Rubriker:

Inledning

I

Förhistoria fram till MR'

Områden och arbetsordning för MR

     A - Grundrättigheter

     B - Medborgerliga rättigheter  

II       

Kvinnors rättigheter

Barns rättigheter

Funktionsnedsattas rättigheter

III

MR och verkligheten

Förslag till uppdatering av MR

Kritik mot MR

      Östasien, Arabvärlden, USA

Övervakning

En helhetssyn på människan.

Litteratur 

I

Mänskliga rättigheter - människans största innovation

Manshuvud

"Det blir ingen fred utan utveckling
Det blir heller ingen utveckling utan fred.
Det blir varken fred eller utveckling
utan respekt för de mänskliga
rättigheterna".
 / Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN

"Om nu människan en gång uppfann Gud för att hantera ovisshetens ångest inför döden, vad måste vi uppfinna idag för att orka bära visshetens ångest inför livet?"
   / Fredrik Sjöberg
 

 

Inledning

Mänskliga rättigheter, MR  är ett försök att formulera en gemensam moral för världen.

Åtminstone själva begreppet Mänskliga rättigheter, MR har nu kommit att bli allmänt känt, mycket tack vare att man har vinnlagt sig om ett enkelt och rakt språk som skall kunna förstås av alla.

MR är världens mest översatta dokument och finns på 360 olika språk och innehåller 30 artiklar som skall gälla alla människor, män, kvinnor och barn, statslösa, gamla, handikappade o.s.v.

Här talas om "alla människor" i stället för om medborgare. I praktiken har det dock blivit medborgarskapet som har blivit "rätten till rättigheter" framhåller Hanna Ahrendts

Dessa rättigheterna innebär både att slippa något - negativa rättigheter och att få något - positiva rättigheter

Rätten att slippa något, gäller t.ex. tortyr och dödsstraff som utmättes i minst 21 länder och tortyr i minst 81 länder år 2012. Rättigheterna motsvaras av någons skyldighet och denne någon är vanligen staten som brukar inta en mer eller mindre aktiv roll.

Rätten att något såsom utbildning, sjukvård etc. blir mer beroende av ett lands ekonomi, de styrandes möjligheter och medborgarna egna insatser. Att slippa något kan därför inte helt jämställas med att något, som rätt till högre utbildning.

FN:s generalförsamling antog den allmänna deklarationen om MR år 1948. Av de olika länderna röstade sedan 48 stater för, och sex öststater lade ner sina röster liksom Sydafrika som fortfarande hade apartheid och Saudiarabien som inte ville gå med på religionsfrihet.

Förhistoria fram till MR

•  På alla FN:s officiella språk kan man läsa ett dokument som FN låtit översätta från 500-talet f.Kr. formulerat av Kyros II i dåvarande Persien. På en bevarad cylinder finns tankegångarna nertecknade på 45 rader med kilskrift om religionsfrihet, rättstrygghet och förbud mot slaveri. Detta har setts som världens äldsta dokument för MR. Kritiker menar dock att detta bara var tidens sätt att göra propaganda för att ge härskaren legitimitet. 

•  Redan Konfucius hade tankar som gällde medmänsklighet och individens plikter gentemot samhället liksom att även fursten hade plikter mot samhället så att människorna förseddes med det som de behövde.

•  Tidigt har även en buddhistisk kung i Indien framfört liknande tankegångar.

•  I stället för att bara göra uppror formulerades i England 1215 en skrivelse kallad Magna Carta med krav på  att lagen skulle stå över både kungen och undersåtarna. Den presenterades för dåvarande kungen och den efterföljande fick sedan signera skrivelsen författad i korta koncisa texter på latin, skriven på torkat och slipat fårskinn. Där fastslogs rätten till liv, frihet och egendom. Två institutioner skulle tygla makten med ett nytt skattesystem och domstolar.

•  De engelsmän som utvandrade till Amerika tog med sig Magna Carta som sedan påverkat den amerikanska konstitutionen.

•  1776 infördes de berömda satserna om mänskliga rättigheter i Förenta staternas förklaring om oavhängighet: ”We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, they are endowed by their Creator with certain undeniable Rights, that among these are Life, Liberty, and the pursuit of Happiness".

•  1789  kom franska revolutionen med Frihet, jämlikhet och broderskap.

Efter två världskrig med förintelsen och atombomben över Hiroshima, ombildades Nationeras Förbund till FN år1945.

Man saknade visioner och de kom att fyllas av de Mänskliga rättigheterna, MR.

En internationellt sammansatt kommitté med 18 representanter från olika delar av världen tillsattes där Eleanor Roosevelt blev en uppskattad och drivande ordförande. I arbetet ingick dock inte de stater i Afrika och Asien som ännu inte var befriade. Dock ingick t.ex. Peng Chung Chang som var en framstående filosof från Kina och tack vare honom uppmärksammades Konfucius.

Men behövs verkligen MR? Det mesta fanns väl redan utsagt inom t.ex. Magna Carta och olika religioner som t.ex. kristendomen med Jesu bud om att vi skall älska vår nästa och Paulus ord om att ”här är inte jude eller grek, inte fri eller slav, inte man eller kvinna”. Men föreställningarna om att alla människor är likställda som Guds barn räcker tydligen inte.

Kärlek är inte heller detsamma som rättigheter. Avsikten är att MR skall ställas över alla religiösa gränser eftersom det handlar om relationer mellan världens människor och deras förhållande till de samhällen och stater de tillhör - medan de lever här på jorden....."såsom i himmelen så ock på jorden."

"Mänskliga rättigheter är afrikanska rättigheter. De är också asiatiska rättigheter, de är amerikanska rättigheter. De tillhör ingen regering, de är inte begränsade till någon kontinent och de är grundläggande för mänskligheten själv", säger Kofi Annan - eller som han uttryckte det ett par år senare ”Rights beyond borders.”

Rättigheterna skall alltså gälla för alla människor och vilar på staters goda vilja, deras kunskaper och förmåga till förutseende samt ett outtröttligt arbete av alla oss människor i civilsamhället. I kölvattnet av MR har också kommit internationella institutioner som:

Krigsförbrytartribunalen och                                                                                                            Den internationella brottsmålsdomstolen, ICC samt organisationer som                                           Amnesty,                                                                                                                                 Human Rights Watch samt                                                                                                                Läkare utan gränser och Kvinna till Kvinna.

Näringslivet tycks återigen kunna vara en pådrivande faktor för MR. Många multinationella företag är alltmer beredda att ta ansvar för MR då det snabbt kan avslöjas om t. ex. barnarbete eller fackligt förtryck förekommer vilket snabbt återverkar på varumärket och affärerna.

Ett företag som ASEA ingår tillsammans med Schweiz i ABB och har tusentals anställda i ett hundratal länder. De föregår med gått exempel när det gäller både anställning och behandling av arbetarna. De tar även hänsyn till miljön vid sin produktion. Genom att lyssna och sätta sig in i ett lands förhållanden har man successivt utvecklat en trappa att gå för förbättringar.

Handelsblockader har ibland fungerat som påtryckningsmedel.

Områden och arbetsordning för MR

- Först söker man fortlöpande formulera gemensamma konventioner som innehåller normer och mål att eftersträva trots motsättningar mellan mer eller mindre demokratiska stater och diktaturer.

- Därpå eftersträvar man att stater åtminstone skall enas om och skriva under dessa gemensamma, mer detaljerade konventioner som hela tiden arbetas fram - exempelvis Barnkonventionen.

Slutligen skall konventionerna göras juridiskt bindande genom att ratificeras, d.v.s. undertecknas.

Ansvar och skyldighet åligger de stater som ratificerat rättigheterna. Både staters och företags maktutövning och suveränitet kan alltså begränsas av MR vilket även utgör ett skydd för enskilda stater mot aggression. Alltså kan varken pirater eller plundrare i statens eller någon annans intresse sanktioneras av MR.

Människor runt ett jordklot

/ Bilden tagen från FN-publikationen ''Världshorisont'', Nr 3. 1999.

Den första av de 30 artiklarna som också kommit att bli den första formuleringen av folkrätten lyder:

Artikel 1

"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla mot varandra i en anda av gemenskap”


MR:s uppgifter gäller främst individer och omfattar normer och mål medan FN:s tre huvuduppgifter däremot gäller stater.

Rättigheterna indelas i två grupper: A Grundrättigheter och B Medborgerliga rättigheter.

A - Grundrättigheter 

De tre fundamentala rättigheterna rätt till liv, frihet och rätt att sträva efter lycka gäller alla människor.

Detta är på sätt och vis häpnadsväckande. När har någonsin mänskliga grundbehov haft någon som helst rätt att bli tillfredsställda? Rätt till frihet från hunger, rätt att slippa vara nakna, osäkra, hemlösa och diskriminerade? Aldrig någonsin har alla människor haft dessa rättigheter, fast vi av moraliska skäl anser att alla borde ha det. Svält strider alltså mot MR.

Vi har däremot inte rätt till lycka men rätt att få sträva efter lycka.

Naturen, naturrättslagar eller någon gud har inte lovat någonting. Det är vi människor som själva via FN anser att alla som lever och kommit till världen, utan egen förtjänst eller förskyllan, skall ha dessa rättigheter av moraliska och inte av juridiska skäl. Vi har inte fått dessa rättigheter utan kämpat och kämpar för dem precis som somliga länder kämpar för tryckfrihet o.s.v..

Grundrättigheterna står över demokratiska beslut och kan därför inte heller upphävas på demokratisk väg. Vid kränkningar har staten skyldighet att upprätta individen.

De tre grundrättigheterna som FN ställt upp bygger alltså på att alla människor tillhör arten människa oavsett ras, kön och speciella egenskaper. Vi har alla öron, ögon och hud. Under huden är vi ännu mer lika med samma organ. Dock har naturen lyckats med konststycket att ge oss individuella ansikten och tumavtryck. Allla har vi känslor och alla kan bli glada och ledsna oavsett kultur och etnicitet.

Ingen vill heller vara slav eller bli orättvist behandlad. Vi har gemensamma biologiska behov, men högst olika förmåga att tillfredsställa dem. Detta beroende på begåvning, kulturell miljö och slump. Som art är vi alla lika men som personligheter och ur moralisk synpunkt är vi olika och våra kärleksval följer sina egna lagar.

Om man anser att de tre kraven är berättigade för en själv har man inget skäl att neka alla andra människor att resa samma krav. Om någon kräver att få härska över alla andra och beröva dem frihet, kan inte alla andra ställa samma krav - varför kravet inte är berättigat.

Ingen skall kunna ställa speciella krav på dessa grundrättigheter genom att åberopa en högre status,            en viss instans eller en gud.

Med rättigheter följer skyldigheter. De mänskliga rättigheterna tar inte upp vad vi bör göra utan detta framgår indirekt genom de krav som vi alla har rätt att ställa. Med rätten till liv följer även en sådan skyldighet som att t.ex. vi vårdar vår egen kropp.

Vem skall definiera begreppen? Vilka skall avgöra vad det innebär att äga liv, frihet och rätt att söka lycka? Det skall de göra som är hindrade eller hotade. Därför krävs det yttrandefrihet och rösträtt så att människor kan göra sina röster hörda.

Påståenden om rättigheter är inte något som kan bevisas och därför kan de tolkas på skilda sätt liksom rättvisa, människovärde och egenvärde. Vad vi kan kräva och med vilken rätt är filosofiska frågor som många arbetat och fortfarande arbetar med.

Ofta som t. ex. inom kommunismen är det däremot staten som avgör vilka behov som medborgarna skall ha och i viss mån hur de skall tillfredsställas.

De tre grundrättigheterna och den därav följande rösträtten blir ett minimikrav på en demokrati.

B - medborgerliga rättigheter

Här finns två grupper:     

      1 - Politiska och

       2 - Ekonomiska, sociala och kulturella (ESK).

Vilka medborgerliga rättigheter är viktigast?

De politiska som försvarar individens enskilda politiska frihet eller de som försvarar individernas gemensamma välfärd som omfattar skola, vård och omsorg?

Det räcker t. ex. inte med en kvinnas politiska frihet att rösta (A), om hon saknar den kulturella rättigheten att gå i skola (B), annars kan rösträtten bli ganska meningslös. Någon måste alltså tillhandahålla skolor vilket faller inom det sociala området och enligt de politiska rättigheterna får ingen hindras från att gå i skola.

1 Politiska rättigheter
Våg
2 Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK)

•  1993 fastslogs att de båda rättigheterna är generella och odelbara samt att det är legitimt för omvärlden att lägga sig i när MR kränks i ett land.

Människor vill t.ex. få tala sitt eget språk, kunna utöva sin religion, inte hindras av sitt etniska ursprung och de vill ha kulturell frihet och slippa förnedring. De vill ha yttrandefrihet och pressfrihet vilken var begränsad i 77 stater år 2008.

Rätten att organisera sig och yttrandefrihet är alltså universella rättigheter och oberoende av ekonomi och måste respekteras av såväl affärsföretag som regeringar.

 

                        Demonstranter

MR är till för att skydda individer, skydda dem mot både en religion, en diktator och den egna staten. Hon ges även rätt att delta i statens styrelse och att med dess hjälp sörja för sociala behov.

.........

För att få alla möjliga önskningar uppfyllda åberopas ibland begreppet MR litet vårdslöst. Dock är den främsta mänskliga rättigheten att få önska och drömma, påminner oss den indiska författarinnan Mahasweta Devi i boken Branden i hjärtat, 2008.

De sju rättigheterna är kortfattat rätt att:

•  rösta i politiska val

•  bilda fria sammanslutningar

•  rätt till åsikts- och yttrandefrihet

•  rätt att uttrycka och åtnjuta sin egen kultur

•  befrielse från godtycklig arrestering och internering

•  tillfredsställande standard med sjukvård, bostad och mat

•  rätt till frihet och

•  rätt till arbete.

II

Kvinnors rättigheter

Under franska revolutionen konstaterade en socialt engagerad författarinna att eftersom kvinnan hade rätt att bestiga schavotten, måste hon ha lika stor rätt till talarstolen.

Redan ett år efter att FN bildats 1945 tillsattes en särskild kommission för kvinnor och denna arbetar fortfarande trots att det väl borde ha räckt med vad som kom att stå i MR. Man fann dock att det behövdes en särskild kvinnokonvention eftersom det råder patriarkala system inom många stora kulturer där kvinnans sfär enbart är hem, man och barn.

Med färre barn, läskunnighet och högre levnadsålder och standard behöver dock kvinnorna större områden för sin verksamhet.

En konvention om kvinnors rättigheter antogs äntligen av FN 1979 och av Sverige 1981. Det har hållits flera stora världsomfattande kvinnokonferenser där särskilt den i Peking 1995 nådde en mycket stor uppslutning från 189 stater. Handlingsplaner antogs och dessa har sedan backats upp av FN:s Millenniemål. Kvarnarna mal på även om det går långsamt och nya problem uppstår.

För att bevaka kvinnors utsatta läge i krig och konflikter tillsatte FN en ny myndighet, UN Women, 2010 med Morgot Wallström som ordförande.

Barn

Barns rättigheter (BR) 

''Små barn och stora rättigheter''

Eftersom barn är fysiskt och psykiskt omogna fann man snart att MR inte var tillräckliga för att skydda dem. Barnets bästa är den bärande principen i Barnkonventionen som kom efter tio års arbete år 1989 och nu kunnat fira 25-årsjubileum. Den innebär en universell definition om vilka rättigheter som bör gälla varje barn i hela världen. BR är alltså inte bunden av kultur och religion eller andra särdrag.

Nästan alla länder har gjort barnkonventionen rättsligt bindande och omfattas av 196 nationer. Undantag är USA som har sina egna lagar. Få statsmakter vågar tydligen - i varje fall officiellt - motsätta sig omsorgen om barn. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra de rättigheter som ingår i BR och till det yttersta utnyttja sina resurser samt helst samarbeta internationellt. Bland annat betonas rätten till beskydd, till god hälsa och utbildning, rätt till jämställdhet samt rätt att bli hörd och få ställa krav. Även rätt till lek, rekreation, kultur och ett privatliv som respekteras av de vuxna ingår.

Att göra barnkonventionen till svensk lag förväntas av många. Från juridiskt håll anser man dock att det skulle försvaga svenska barns rättigheter då barnkonventionen är otydlig. Justitieombudsmannen och kammarrätten i Stockholm liksom hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker.

Med åldersgraderade rättigheter för barn har man velat undvika ett dilemma som uppstått för föräldrar och skola. Barnets frihet kommer i kläm inför de tvång som är oundvikliga när det gäller uppfostran och kunskapsförmedling. Ett samhälle måste kunna överföra sina värderingar och kunskaper till nästa generation.

Tyvärr har denna konvention blivit så tandlös i praktiken att den ofta blivit parodisk. Nu pågår arbete med att ratificera en internationell barndomstol dit barn själva kan överklaga. Där skall även ideella organisationer och andra aktörer som verkar för barn kunna överklaga.

Som förebilder har man lyft fram en del barn som själva varit t.ex. barnsoldater eller skuldslavar och som ändå gjort insatser för barnens rättigheter. Malala Yosufzai fick "barnens nobelpris" 2014.

World Childrens Prize skall medverka till att skapa en medmänskligare värld. Avsikten är att undervisa barn om mänskliga rättigheter och demokrati. Stöd kommer från 107 länder och omfattade 27 miljoner elever i 58 000 skolor varav 1682 skolor i Sverige 2012. Man har även börjat framställa material för de yngsta som i sagans form levandegör de olika artiklarna.

Funktionsnedsattas rättigheter 

Ytterligare en grupp som kräver speciella hänsyn och som också har fått en egen konvention gäller människor med funktionsnedsättningar. Men det har inte gått av sig själv. Redan 1978 föreslog med. dr. Einar Helander en sådan konvention efter att för WHO:s räkning ha rest runt i världens länder och gjort fältstudier av handikappade (disable) människors villkor. Han såg hur stater, kommuner och de närstående människorna hanterade dem.

En del handikappade ansägs vara drabbade av guds straff och stöttes därför bort av sina närstående.

Statliga institutioner var vanligen sämst. En offentlig institution i NewYork på 80-talet visade exempelvis våld, försummelse, kriminellt beteende, nakna människor i stinkande lokaler med flugor, läckande tak och trasiga fönster.

Funktionsnedsättning gällde först fysiska och sensoriska handikapp, men slutligen uppmärksammades att 1/3 av alla handikapp gällde psykiska störningar som depression, alkoholism, schizofreni och bipolär sjukdom.

De  goda sätt som handikappade människor själva kommit på och ordnat väckte uppmärksamhet och togs tillvara, men några egentliga program för rehabilitering syntes aldrig till.

Slutligen arbetade Helander och medhjälpare fram ett program kallat CBR, Community Based Rehabilitation, där grundtanken var att arbeta nerifrån, med decentralisering, med landets egna resurser och med vanligt sunt förnuft. En manual utformades med bidrag från SIDA. Den har prövats och omarbetats. Inga svåra ord, korta meningar och bilder och från 138 000 ord har det blivit 1500 ord och sedan översättningar.

Men att få till stånd en konvention inom FN var inte det lättaste. Helander åberopade MR:s egna formuleringar om "grym, inhuman och degraderande behandling" men fick svaret att det inte behövdes någon ny konvention. Alltså kunde inte en kommissionär ta emot klagomål från en person med speciella handikapp, eftersom det inte fanns någon konvention för handikappade och att få fram en konvention skulle inte vara möjligt eftersom det inte fanns någon politisk vilja bland FN:s medlemsstater.

Efter fortsatt arbete av Helander och ytterligare två svenskar m.fl. antogs dock ett förslag till en konvention av Generalförsamlingen 1993. Därefter gjordes insatser av olika NGOs samt av Mexiko och slutligen blev det utan ändringar i förslaget en MR-konvention 2006. Denna har sedan ratificerats av 132 länder.

Världens förtigna funktionshindrade människor har därmed fått en röst.

MR och verkligheten

Efter terrorattacken 2001 tog sig en västmakt rätten att på gammalt manér bemöta våld med våld och att betrakta det egna landets människor som mer värda än andras. Man missade chansen att visa världen hur en sådan situation borde handhas på ett civiliserat sätt. Samma land som hyser FN:s huvudbyggnad hade kunnat visa att en demokratisk stat, anhängare av fred och frihet även måste vara beredd på att detta kostar något, att kunna förlora något.

Många förleds att tro att MR är globalt omfattade och alltmer giltiga utan att vara medvetna om de stora motsättningar som råder både från politiskt och filosofiskt håll. Åsikterna går isär mellan demokratiska och totalitära stater. Ett litet försök att påverka de senare har gjorts av Sverige som skänkt en treårig gästprofessur i ämnet Mänskliga rättigheter till ett universitet i Peking vilket torde vara unikt.

Man har utgått från att staterna skulle medverka när det gäller MR. I praktiken gäller det i stället alltför ofta statsledningars egenintresse, makt och ekonomi. Precis som på medborgarnivå där vi brukar börja med att se till våra egna intressen och först därefter till det allmännas.

För oss i demokratiska stater gäller lagar som talar om vad vi har att rätta oss efter och vid överträdelse blir vi dömda. Stater blir däremot inte dömda när det gäller MR eftersom FN saknar juridiska möjligheter till sanktioner.

Bland länder som 2017 öppet motsätter sig MR kan nämnas Kina, Kuba, Etiopien, Egypten, Saudiarabien och Venezuela.

III

Förslag till uppdatering av MR

F.d. brittiska premiärministern Gordon Brown och statsvetaren Jeremy Waldron från New York University har gjort en översyn över de nu 70-åriga texterna. Rätten till liv och hälsa berörs nu dessutom av klimat och miljö och en internetvärld har tillkommit vilken hotar individen med övervakning och dessutom har vi utmaningen att sörja för fler migranter.

Därför behövs nya tolkningar och tillämpningsområden. Vidare behöver barnens rättigheter fortsätta att  tas på allvar och inte bara stanna vid allmänna goda avsikter.

Tummen ner

Kritik mot MR

En västvärld som vill vara global och ädel ses trots arbetet i FN som suspekt i många länder. Förr gällde minsann en regelbok för vita och en annan för resten av världen. Många västländer har trots allt ett kolonialt förflutet.

Det ursprungliga antalet paragrafer i MR var 10 stycken. Nu finns 1377 tillägg vilket riskerar att göra MR urvattnat. Vad menas t.ex. med ”Barns rätt att lära sig att respektera sina föräldrar” eller rätten till ”internationell solidaritet” krävd av en diktaturstat.

I många stater har man en annan syn på frihet, människor, hennes rättigheter och på hur en stat skall använda sin makt och kontroll samt på innebörden av utveckling. Tillämpningen av MR möter således motstånd i praktiken och kräver ofta heroiska insatser för att vinna gehör. Trots ratificeringar brukar det ingå diverse finstilta inskränkningar och villkor.

Vid 70-årsjubileet av MR var en av huvudtalarna i FN:s finaste forum - Människorättsrådet - en minister från Iran som är ökänd för grova brott mot MR. En annan talare var Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov. I råden sitter länder som Afghanistan, Burundi, Kuba, Demokratiska republiken Kongo, Egypten, Etiopien, Irak, Pakistan och Venezuela vilket blir ett hån mot MR. /Gunilla von Hall SvD.

Man frågar sig i vad mån världens länder önskar komma fram till en global samsyn. I varje fall torde det ta tid men ett internationellt arbete för en gemensam moral har dock utförts, förhoppningsvis till framtida gagn.

 • Östasien

Kina betonar med emfas gruppens rättigheter, MR däremot individens. Bara detta stöter på patrull och anses som en västerländsk idé, vilket det också är. Endräkt anses i Kina viktigare än yttrandefrihet och rösträtt som leder till splittrande partier. När maktens intressen sätts främst krävs enighet, men ofta innebär det att befolkningen inte kommer till tals.

Mat anses viktigare än rösträtt, men undrar de fattigas ekonom Amartya Sen, hur skall man kunna kräva mat och sjukvård om man varken har yttrandefrihet eller rösträtt?

Den mänskliga rättigheten till arbete infrias inte i många demokratier, däremot ofta i diktaturer, t.ex. med arbetsläger eller tvångskommenderingar mot ringa lön.

   Arabvärlden

Visserligen ses MR som universella, men de är trots allt en produkt av människor och kommer inte som islams lag från Allah. Dock är det till sist människor som skall uttolka Allahs lag vilket män har gjort under århundraden.

MR:s artiklar om religionsfrihet och kvinnans ställning inom äktenskapet uppskattas inte. Där är kvinnan underställd mannen. I domstol kan hennes vittnesmål värt hälften av mannens och hon får t.ex. i flera länder inte köra bil. Förändringar har dock börjat.

Man har skäl att fråga sig hur en viss balans mellan könen ändå upprätthålls i vissa gamla kulturer som visat sig bestå. Kvinnan kan ha ytterst stor makt inom hemmet och hon kan gynna sina söner och få dem på sin sida för att stärka sin makt. När dessa själva blir äkta makar brukar de dock upprepa fädernas mönster.

I flera länder skriver man under konventioner, men alltid med förbehållet att de inte gäller om de kommer i strid med tolkningen av den egna lagen. På så sätt kan man stå på god fot både med den egna befolkningen och med FN för att kanske få bistånd. För att en konvention skall bli juridiskt bindande måste den, som nämnts, ratificeras av respektive stat.

 •  USA

MR ges lägre status än den amerikanska konstitutionen, där det är staten som skall ansvara för politiska rättigheter. Staten påtar sig däremot inte samma ansvar för sociala och ekonomiska rättigheter och har inte heller skrivit under viktiga konventioner på dessa områden. Ansvar för sjukvård och liknande har tidigare enbart fallit på privata aktörer.

Kritik finns även mot att alla stater, oavsett folkmängd, har 1 röst var vid beslutsfattande i FN.

Övervakning

Att i verkligheten leva upp till det man ratificerat är en sak för sig och som vanligt är kontrollen den svåra frågan. Makten att utkräva ansvar saknas, men viss övervakning finns.

FN-organ, regionala organisationer, regeringar och organisationer som Amnesty och Human Watch hjälper till. Av de 170 stater som skrivit under konventionen om MR var det dock bara 20 procent som brukade skicka in sina rapporter till FN och 60 procent hade hört av sig endast en gång under 30 år.

Bättre uppföljning och bättre kriterier behövs alltså. I tidigare årliga rapporter fanns förvrängda proportioner och uteblivna uppgifter. Ingenting om Gulag, inget Vietnamkrig, etc.

En särskild kommitté inom FN tillsattes år 2006 och meningen var att stater som av t.ex. Freedom House klassas som världens mest repressiva regimer inte skulle få vara med i kommittén vilket de dock fortfarande är. Således ingår både Kina, Ryssland, Kuba och Saudiarabien. Det sistnämnda landet har valts in i det organ som skall bevaka kvinnors rättigheter. De värden en ledamot är beredd att kämpa för borde dock vara viktigare än det land vederbörande kommer ifrån.

Bättre granskning av alla länder periodiskt och rutinmässigt krävdes under Jan Eliassons ordförandeskap i ovan nämnda kommitté. Den har visat att många kastar sten fast de själva sitter i glashus. Iran, i gott sällskap med andra diktaturer anser 2010 att Sverige behöver agera för kvinnor och handikappade samt införa förbud mot tortyr. Anklagelser från arabstater går i 80 procent mot staten Israel och länder tillåts att själva utreda sina brott.

En förlamande korruption och rättslöshet är fortfarande mycket svår att komma åt och man tvingas att sila mygg och svälja kameler. Världsbanken bedömer att 20 miljarder dollar av biståndet aldrig når dem som skulle hjälpas på grund av korruption. Amnesty rapporterar från Indien om att 20 miljoner ärenden står i kö till landets tingsrätter där man 2011 hade 1 domare per 100 000 invånare mot 20 i västvärlden.

............

Cirklarna har vidgats för vilka som skall omfattas av vår hänsyn. Brottslingar, utstötta, handikappade, krigsfångar och civilbefolkning i fiendeland börjar bli inräknade. Med stöd av de Mänskliga rättigheterna arbetar alltså många för en bättre värld.

Många framsteg har gjorts sedan andra världskriget: kolonialism och slaveri rättfärdigas inte längre. Inställningen till etniska minoriteter har ändrats och rasism och sexism motarbetas. Vi har skapat ett FN, formulerat MR och stramat åt internationella lagar vilket är humanitära landvinningar. Dödsstraff finns inte längre i Europa så när som på Vitryssland och att aga barn förbjuds i allt fler länder.

"Det rätta får armar, det sanna får röst och folken stå upp till förvandling". / Esaias Tegnér.

-----------------

En helhetssyn på människan

Olika filosofiska skolor har vuxit fram under sekler där man betonar olika sidor av människan vilket påverkar både hur vi ser på oss själva och på andra. För att inte bli trångsynt är det värdefullt att vara medveten om den makt man faktiskt utövar på andra t.ex. i vårdande yrken.

Carl E. Olivenstam och Håkan Thorsén ger en bra sammanfattning i boken Etik och livsfrågor i vård och omsorg, 2007 och sammanfattar olika synsätt där människan:

•  är en biologisk kropp med behov som är kopplade till kroppen - viktigt för sjuk och hälsovårdare

•  har ett psyke med känslor och upplevelser - gäller humanister, existentialister och psykoanalytiker

•  ses i sina relationer - viktigt för bl.a. vårdare med patienter och deras anhöriga

•  ses utifrån sin plats i skola, arbetsplats m.m. - vilket ger olika makt och handlingsfrihet

•  ses utifrån sin tillhörighet i ett samhälle - förvaltning av skattemedel, vad kan en person få del av

•  står på en viss kulturell nivå - vilket påverkar hur vi uppfattar t.ex. könsroller och sjukdomsbegrepp

•  finns i en viss ekologisk miljö - där natur och färger, buller och stress påverkar sinnestillståndet

•  ses från en religiös eller existentiell nivå - som påverkar tankar om liv och död.

För att "se människan", oss själva och andra, behöver vi ta hänsyn till alla dessa aspekter.

 ................

 Litteratur

Ahlenius, Inga-Britt och Ekdal, Niklas, FN:s förfall under Ban Ki-Moon, 2011. Office of International Oversight Services, OIOS, Mr Change.

Ekdal, Niklas & Ahlenius, Inga-Britt, Mr Change, FN:s förfall under Ban Ki-Moon, 2011

Carl E. Olivenstam och Håkan Thorsén, Etik och livsfrågor i vård och omsorg, 2007.

Läs vidare: Kap. 16 Demokratier >>