16  Mest om demokrati 

Rubriker:

Inledning

I

Makt

Klanstyre

Från små stater till större

Kungahus

Nationalstater

II

Indirekta maktgrupper

     De intellektuella

     Media

Företagare

III

Demokratier växer fram

Demokratier av olika slag

Hur skapa en demokrati?

Framväxt och tillbakagång

Hur skapa en demokrati?

Vad lära av gamla romartiden?

IV

Demokrati kräver diskussion

Tendenser som försvagar demokratin

     Populism

Demokrati ett gemensamt projekt

Samhällsengagemang

     Amerikanska erfarenheter

     Svenska erfarenheter

Västvärldens kolonialism

Litteratur

                        Människor i demokratier

 

Bilden visar att det i början av 1900-talet fanns ytterst få demokratier, uppskattningsvis omfattade de endast cirka 12,5 procent av världens människor och då vanligen med inskränkt rösträtt och diskriminering.

I Sverige hade endast 10 procent av den vuxna befolkningen rösträtt och dödsstraff tillämpades i början av 1900-talet. Svensk demokrati, med lika och allmän rösträtt för både män och kvinnor, kan fira hundraårsjubileum 2018.

Inledning

Vem skulle vilja bo i ett land som saknar ett rättssystem med lagar och domstolar - utlämnade åt andras råstyrka, makt och girighet frågar László Szombatfalvy och framhåller att vi nu lever i en värld:

•  där konflikter löses med hot och våld och där vapen säljs till dem som vill betala

•  som är omoralisk eftersom en stor del av mänskligheten lever i fattigdom och misär

•  vi låter folkmängden öka utan att veta hur den skall försörjas

•  vi låter länder kapprusta

•  vi låter nationalstaterna vara suveräna vare sig de är demokratiska i västerländsk mening eller inte.

Vi bor nu i en global värld där de flesta har lämnat klansamhällen och furstendömen och lever i nationalstater som ofta blivit rättssamhällen, men vi saknar fortfarande det rättssystem som står över staterna.

I

Makt

Makt är ett sätt att påverka andra och få det man vill.

Man kan skaffa sig makt på flera olika sätt: genom tvång och hård makt, genom att betala och genom mjukare sätt som att manipulera och söndra.

Bäst fungerar en kombination. Första världskriget avslutades genom hård och Berlinmuren föll genom mjuk makt som kan vara snabbrörlig och kan göra att auktoritära stater kan stå på lerfötter. Önskan om makt finns inom alla samhällssystem och mer eller mindre inom oss alla.

Vilket styrelseskick rådde t.ex. under uppväxtåren? Hur går det till mellan vuxna och barn och mellan barnen själva? Hur fungerade vi själva? Vem bestämde bland syskon och kamrater – den som var äldst, starkast, snällast, klokast, eller den som mutade och var tyrannisk. Var det ålder och kön som gällde?

För att undvika orättvisor och bråk tar barn ibland helt klokt ödet till hjälp. Vilket lag skall börja? Man drar lott eller använder någon räkneramsa.

Makt kan även adla sin utövare och fostra både ansvarskänsla och klokhet. Det krävs mod för att fatta beslut, stå för dem och ta konsekvenserna.

..........

För att få makt kan man påverka lagstiftning, inrätta departement, vaka över verk och myndigheter, bestämma över utnämningar och militära styrkor samt göra sig till ägare av media. Då kan det också finnas möjligheter att sko sig själv.

Ekonomiska intressenter försöker t.ex. påverka makten med gynnsamma lagar och makten vill i sin tur komma åt ekonomin.

Mellan stater behövs makt tillsammans med andra och inte över andra varför Trumps "Amerika first" inte är tillrådlig och ledarskap inte detsamma som dominans.

Om en stat försvagas försvinner inte makten, någon annan tar den.

Utan statsmakt hamnar ett land i kaos och inbördeskrig. Med för mycket statsmakt kan ett land gå mot diktatur.

Ju mer kunskap som en stat har om människorna och individerna ju mer makt får den. Kunskapen kan samlas via religionen, myndigheter, näringsliv och forskning.

För att balansera makten behövs olika konstitutionella arrangemang, institutioner och finstilta lagar. Land skall med lag byggas och lagarna är de mångas skydd mot makten.

''Makten skall utgå från folket'' brukar det sägas.

Det finns dock ingen bra definition på vad som menas med ''folket'' (demo - latin, folk). Kvinnor, arbetare och minoriteter hamnar ofta utanför.

Både Mussolini, Stalin och Mao med efterföljare ville göra sig till tolkar för en utopisk ''folkvilja'' och Putin talar om sig själv som en ''ödesvald ledare för den ryska själen''. Inget folk kan dock ha någon ''metafysisk" själ eller vilja.

Folket kan bestå av gudfruktiga, lydiga och lojala undersåtar, men även av upproriska och självrådiga som ingår i proteströrelser och uttrycker sin ''folkvilja''.

En statsmakt ger visserligen folket en politisk kropp, men det är inte sagt att folket gett staten något mandat att styra dem, med sina ibland diskutabla lagar, brist på domstolar och verkställande organ.

"Folket" kan också ses som människor inom samma landområde där språk och levnadsförhållanden ibland givit upphov till en varaktig kultur som gett begrepp som svenskarnas "folkhem".

I Sveriges regeringsform står dock att all makt utgår från folket. Politikernas uppdrag är då att förverkliga folkets vilja. Sedan skall regeringen styra och leda landet på uppdrag av riksdagen.

Klan-styre

Klanen är den äldsta styrelseformen. Där råder blodsband och släktskap. Klanen avgör vad som är rätt och fel. Allt man gör är knutet till klanen och klanens makt.

I  Centralasien och delar av Afrika är det fortfarande ofta klanen med tillhörande traditioner, stolthet och makt som är rådande.

Om klanvälde i nutid har två professorer i juridik, Francis Fukuyama och Mark S. Weiner skrivit boken Klanväldet, från klansamhälle till rättsstat, 2015, som refererats i SvD. De visar att individen i modern tid återigen kan vara underordnad en sorts "klan" t.ex. internationella brottssyndikat, maffia eller ungdomsgäng.

Även inom ett konglomerat av stora företag måste man kanske vara knuten till en viss politiker eller känna rätt person för att få saker och ting gjorda. Vissa kvarlevor av detta system kan finnas inom adel och finansfamiljer.

I invandrartäta områden i Storbritannien och även i Sverige börjar nu många vid statliga val rösta efter etnicitet, religion och klan och inte efter egen övertygelse. Inte alla gillar frihet och eget ansvar som kan te sig krävande, ensamt och kyligt jämfört med klanens varma gemenskap där det räcker med att följa vad klanens ledare föreskriver.

Religionerna har dock motverkat klanernas makt och bidragit till rättssamhällen både inom kristendomen och islam

Från små stater till större

Redan före Kristus lyckades man ena 10 000 småstater till ett Kina och i Europa fanns det på 1300-talet runt 1000 olika politiska enheter såsom stadsstater och furstendömen.

Världen som helhet har gått från 100 000 småstater till allt större enheter. Nu har vi t.ex. Amerikas förenta stater, EU samt Rysslands oberoende staters samvälde och vidare har Afrikas småstater börjat enas.

Trots fler människor är alltså antalet stater nu endast ett par hundra och jämfört med statslösa samhällen med diverse stridsherrar har stater brukat vara fredligare. När ett krig startat har det tillkännagivits med en krigsförklaring och därefter avslutas med beslut mellan staterna.

Kungahus

Kungahus  och delvis klaner är de som styr i Saudiarabien, Kuwait, Bahrin, Qatar, Förenade Araberimiraten och Oman och de har bildat samrådet, GCC, Gulf Cooperation Council  år 1981 och ligger alla norr om Jemen.

De har tre viktiga faktorer gemensamt: världens största oljetillgångar, en enande religion och ett medeltida styrelsesätt.

Undersåtarna behöver varken arbeta eller betala skatt, men då kan de inte heller ställa några demokratiska krav eller bestämma om hur pengar från oljan skall användas.

Arbeten som måste utföras sköts av hårt exploaterad utländsk arbetskraft utan medborgarskap och sociala rättigheter. (I Kuwait två av tre personer och i Saudiarabien tio av 30 miljoner.)

Globaliseringen och livaktiga sociala medier tvingar dock fram förändringar. I Saudiarabien pågår nya strömningar särskilt bland intellektuella och ungdomar. Där finns för närvarande fyra grupperingar - en liberal riktning, - en med moderata islamister, - en med salafister som stöder kungahuset och slutligen - en med salafister som bekämpar kungahuset dit al-Qaida och IS räknas.

Sverige har haft obruten monarki sedan mer än 1000 år och tillhör en av de äldsta. Att tillhöra ett kungahus ger privilegier, men också speciella skyldigheter som att vara symbolbärare genom att personligen representera landet vid olika tillfällen. Kungahuset skall nu stå höjd över politiska konflikter och inte ta ställning i samhällsfrågor.

Kungahusen kan även stå som symbol för familj och släkt med alla de band som ger tillhörighet och sammanhållning vilket ger historisk kontinuitet och kontakt över gränserna.

"En konung skall vara för sitt folk som en far för sina barn" - det är bara det att inga vill vara barn sa min historielärare och Tage Danielsson konstaterade kort att "Farbror Kungen genom sin blotta existens bevisar att vi lever i ett sagoland".

I sagorna är det pappa Kungen som bestämmer och mamma Drottningen som står för omsorgen. Själva är vi Prinsen och Prinsessan. I förlängningen blir det kanske sedan känslomässigt ''pappa staten'' och ''mamma samhället''.

Monarkin som institution, med sina speciella traditioner och sin rekvisita är ett bra exempel på sådant som blir ett känslomässigt kitt som förenar människor. Vi tar ofta detta för givet då vi levt i fred sedan 200 år.

Nationalstater

Nation kommer från latinets nascor, "jag föds". Var vi råkat födas avgör som regel vilken nation vi kommer att tillhöra med dess språk, religion, kultur och styrelseform.

Nationalstater i allmänhet är en modern företeelse även om man kanske tror att de har en lång förhistoria och gammal kultur. Ofta sägs nationalstater ha börjat med Westfaliska freden 1648. Bland muslimerna är ofta den religion man tillhör viktigare än den stat man bor i, särskilt i trakter där själva statsgränserna är ganska nya.

Nationalism har ofta fått en negativ betydelse genom att stå för trångsynthet och ovilja att samarbeta med utomstående, men då talar man egentligen om chauvinism som betecknar en överdriven och fanatisk patriotism.

Bilden nedan visar antalet människor som bor i olika stater. Människor flyttar in i och ut ur olika länder legalt och illegalt. Stater fylls med nytt innehåll även om gränserna både kan bestå och förändras.Vid sekelskiftet angavs att 25 miljoner indier bodde utanför Indien och 50 miljoner kineser utanför Kina.

Trästockar

Trots den dåliga bilden av årsringar på bildens stockar kanske varje nationalstat kunde ses som en stock med koncentriska ringar.

Varje "ring" har sina viktiga funktioner både för livsuppehälle, fostran och gemensamma regler. Flera stockar av olika art, storlek och ålder kan sedan hamna i samma upplag, liksom fler nationer efterhand frivilligt kan gå samman med gemensamma regelverk och organisationer som EU och FN.

Vanliga argument för och mot nationalstater

•   Argument för:

Vår födelseort är färgad av känslor, minnen och levnadssätt. Den är mitt hem på jorden. Nationen är en tillgång för individen och en försäkran om tillhörighet och trygghet. Nationen är ett värn mot främmande anfall och utan den har vi ingen rösträtt. De mänskliga rättigheterna blir meningslösa om de inte garanteras av landets stat. Nationalstater kommer att bestå som ett effektivt hjälpmedel för samhällsbyggande inom landet. Nationen är vår garanti för demokrati och välfärd. Nationer behövs som administrativa enheter och för att sluta avtal och värna lagar. Även multinationella företag är djupt rotade i sina ursprungsländer. Ingen annan känd samhällsstruktur ger en bättre grund för samexistens, för beslut och åtgärder som gäller såväl natur som klimat. Nationalstater bör fortfarande vara den mäktigaste organisationsformen inom EU. Om någon frågar - Varifrån kommer du? - är det enklare att svara Kazakstan - än att beskriva ett område öster om Uralbergen och norr om Aralsjön. Ytterligare och dessutom överraskande skäl för nationalstater är att de bidragit till färre krig.

•   Argument mot:

Slumpen har avgjort platsen där vi är födda och att göra den till högsta värde är inskränkt. Den traditionella nationen, som bygger sin makt på militär och ekonomisk styrka är överspelad. Nationer är korrumperade genom krig, våld och rasism. 'Vi måste besegra vår historia. Nationer är egocentriska och ett hinder för gemensamma ödesfrågor om natur och klimat. Moderna människor behöver inte längre någon stat när de kan koppla upp sig på internationella databaser. Nationalstater har förlorat sin tidigare auktoritet och kan inte längre faderligt beskydda sina medborgare och skapa rättvisa. Nationer kan inte ens skydda upphovsrätt till film och musik och de kan inte styra informationsflödet och har inte kontroll över sin egen valuta och låter narkotika, sjukdomar och terrorism släppas genom gränserna. Övernationella lagar och institutioner kommer att ta över nationernas funktioner. Vi får nya aktörer genom privatpersoner, företag, icke statliga organisationer och överstatliga som FN, en institution som kritiseras som alltför uppbunden av stater. Nationer borde inte längre vara suveräna som en följd av de mänskliga rättigheterna.

Vi behöver bygga broar, inte murar. Somliga vill förkasta gränser och andra vill vara supernationalistiska. Somliga vill stänga inne och andra stänga ute. Med industrialismen öppnades världen med järnvägar och flyg, sedan kom internet vilket allt medfört nya maktområden med nya möjligheter som att såväl sprida som förvanska information.

II

Indirekta maktgrupper

Vi kan urskilja tre grupper av människor - de intellektuella - media och - företag  som alla är betydelsefulla för vår välfärd och som kan få en osynlig makt över oss. Det kan då bli dessa eliter som styr oss, fast vi i demokratier inbillar oss, att det är vi själva som gör det.

- De intellektuella

Vetenskapsmän, forskare, ekonomer och tekniker är en ny status- och prestigegrupp som har tillkommit och som varken består av fattiga, rika eller medelklass. De uppfattar sig inte som styresmän fast de får ett stort inflytande över vår produktion, vår hälsa och våra livsvillkor. De har möjlighet att producera statistik, som i en demokrati bör vara tillgänglig för medborgarna om den är framtagen med statliga medel.

De intellektuella är skingrade över världen och knappast motiverade att organisera sig och de saknar erfarenhet av maktutövning. De brukar samverka med politiker och ekonomer och vissa beslut kan även döljas bakom "vetenskap".

- Media

De som styr brukar vilja ha makt över olika media och bestämma över vad som meddelas allmänheten. Detta är lätt i en enpartistat och i viss mån i en demokrati om man skaffar sig inflytande över pressen genom att t.ex. donera pengar.

Hur nya nätverkssamhällen kommer att påverka demokratin återstår att se. Personer som Silvio Berlusconi och Rupert Murdoch knöt samman medier och internet med politik och ekonomi vilket gav dem stor makt. Små terrorhandlingar kunde blåsas upp och politiska skandaler tystas ner.

Media kan göra omskrivningar av en befolknings tidigare historia och göra den till något som passar makthavare och indoktrinera människor för egna syften.

- Företagare

Företagseliter har trätt in på scenen i avsikt att verka för ekonomisk vinst. Avigsidorna har börjat visa sig när storföretagarna genom lobbing pressat stater till eftergifter och fördelaktig lagstiftning. År 2013 hade t.ex. USA 12 000 registrerade lobbyister.

Storföretagen har ofta vuxit ur sin nationalstat och när reglerna i det egna landet inte passar kan man flytta till ett annat. Vad som ingår under ett varumärke kan dessutom vara svårt att veta, då företag köper upp andra företag med helt skilda verksamheter.

Ekonomisk liberalisering och en global marknad gynnar ofta storföretagen. Världshandelsorganisationen,WHO, Internationella valutafonden, EU och OECD verkar alla för ekonomisk frihet.

Alla organisationer inom såväl demokratier som kommunistiska stater brukar få ett toppskikt av personer som antingen bygger på ekonomi eller på makt. Enligt en undersökning av den amerikanske ekonomen Abram Bergson hade på 1970-talet:

- USA i den ekonomiska toppen 238 500 personer och

- Sovjet en maktelit på  227 000 som kontrollerade alla de andras inkomster.

III

Demokratier växer fram

Bilden nedan visar länder med demokrati år 2012 enligt en definition av Freedom House, som är en mångårig organisation som stöds av USA:s Department of State.

Demokratier (2012)

Demokrati betyder inte att flertalet skall bestämma över minoriteten utan att de styrande skall kunna kontrolleras. Deras makt skall begränsas av lagar och medborgarna skall ha rätt till insyn.

- En skrivelse om demokrati kommer från sumererna i nutida Irak, två tusen år före de gamla grekernas tankar i ämnet. Hos grekerna rådde direkt demokrati för fria män och statens intressen var viktigare än individens.

- Aristoteles ansåg att de som skulle styra var allmogen – medelklassen – som han hyllade.

- Redan på 1100-talet hade t.ex. Island ett allting med majoritetsbeslut och hänsyn till allas bästa och i senmedeltida städer förekom röstning öppen för en begränsad elit.

- Franska revolutionen gav rösträtt, men bara till 10-20 procent av befolkningen.

- Medelklassen fanns det inte så stor plats för i Marx teorier, men den ökar nu i flera stater såsom Kina, Pakistan, Indonesien och bara i Indien uppgår den till 300 miljoner människor.

Demokratier av olika slag

Demokratier skiljer sig åt när det gäller grad av utveckling och individuell frihet och det lär t.ex. finnas mer än tusen olika sätt att organisera ett demokratiskt beslutsmaskineri. I en demokrati skall alla ha rösträtt sedan de förklarats som myndiga medborgare.

Väststatsmodellen - liberal demokrati. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud.

Öststatsmodellen. Envar har i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social trygghet med risk för att staten på ett auktoritärt sätt avgör vad detta skall omfatta.

För att belysa skillnaden mellan de två typerna ger skribenten Thomas Gür exempel med ''rätten till arbete'' och ''rätten att arbeta''.

Öststatsmodellen med rätten till arbete innebär att någon är skyldig att ge mig ett arbete. Denna skyldighet kan i slutänden bara åläggas staten. En ägare till en pizzeria kanske kan tvingas att anställa mig, men om ingen vill köpa pizzorna faller hela projektet. Kanske tvingas vi köpa hans pizzor i brist på annat. Om inte, blir ägaren arbetslös och vem skall sedan anställa honom och mig, vi har ju båda rätt till arbete? Detta system gynnar inte egenföretagare, frilansare och risktagare.

Väststatsmodellen med rätten att arbeta innebär att få försöka arbeta med sådant som man själv valt och under de villkor som man själv godtagit, allt inom möjlighetens och lagens ramar. Även väststatsmodellen har sina nackdelar. Om staten varken garanterar arbete eller inrättar arbeten, varken garanterar en minimilön eller ordnar försäkringar, blir livet hårt för den arbetslöse.

Freedom House tvingas 2015 tyvärr konstatera att en försämring pågår och att demokratin går bakåt särskilt i de yngre demokratierna som Turkiet, Ungern och Ryssland samt att staterna Thailand och Egypten åter har blivit diktaturer.

Framväxt och tillbakagång

•  En första demokrativåg kom då kolonierna avvecklades.

•  1945 spreds demokratin till Italien, Västtyskland, Österrike, Japan, Sydkorea, Turkiet och stater i Latinamerika.

•  1974 blev Portugal, Grekland och Spanien demokratier, men fortfarande var det bara 46 stater varav de flesta låg i västvärlden, som uppfyllde minimikraven.

Drivande krafter under 1980 och 90-talen var bönder och industriarbetare. De var många till antalet och organiserade sig.

Nationalstaten fick auktoritet och ansvarade för fördelning av makt och rikedom. Statliga tjänstemän ansvarade för och skötte de offentliga uppgifterna såsom skola, vård och omsorg och optimism rådde när det gällde fortsatt spridning av demokratin.

Fram till år 2000 skedde en oerhörd tillväxt med upp till 119 stater även om definitionen av demokrati kunde variera.

Övergången från diktatur, enpartistat och militärjuntor har gått bra i Brasilien och Polen trots att länderna haft olika kultur, ekonomi och historia.

De drivande krafterna för demokrati avtog i vissa länder i takt med att antalet bönder och industriarbetare minskade och blev medelklass. I Kina och Indien ökar de däremot och där börjar nu krav komma på att få bilda fackföreningar.

•  Uppifrån försökte USA år 2001 skapa demokrati i Afghanistan och Irak vilket ledde till sammanbrott.

•   Nerifrån  gjordes försök under "den arabiska våren" med början år 2011, men slogs ner i Tunisien, Libyen, Egypten, Syrien, Jemen och Bahrain. Protest hade riktats mot dem som uppfattades som korrupta och rika, egoistiska och inkompetenta. Revolterna blev ofta fruktlösa då där inte fanns utarbetade planer för de reformer som skulle genomföras.

På andra håll som i Malaysia utlovades reformer som inte infriades - tvärtom förbjöds folkliga demonstrationer.  

•  Frångått sin demokrati har 25 stater genom militärkupper eller frihetsinskränkningar och 18 av dessa har skett efter år 2005.

•  Avtagande demokrati visar nu en del stater som kallas illiberala såsom Ungern, Polen, Tjecken och Slovakien.

  Post-demokrati med minskad demokrati märks inom vissa länder. Helt nya yrkesgrupper har uppstått med svaga organisationer och energin finns på en del håll mest hos miljöaktivister och feminister.

.........

Hur skapa en demokrati?

Kan man påtvinga en stat demokrati uppifrån och utifrån? Uppenbarligen kan man det. Så skedde efter andra världskriget då både Tyskland och Japan tvingades till demokrati trots stor skepsis.

En ny internationell folkrättslig regel innebär att de folk som kräver demokrati har rätt att få detta enligt beslut av FN:s säkerhetsråd.

Finns det någon mall att följa för att lyckas genomföra demokrati? Självklart har nutida forskare försökt hitta en sådan och kanske finns det vissa tumregler.

- Steg ett skulle vara att först förbättra villkoren för de fattigaste och dra in tidigare snedvridna och orättvisa subsidier till vissa grupper vilket inte är så lätt, men en stat skall vara till för alla.

- Rättssäkerhet och ett självständigt domstolsväsen är avgörande, men sådant kan inte bara importeras. Här fordras att varje land bygger vidare på egna rättsliga traditioner och då i en demokratisk anda.

- Universellt tycks dock gälla att det bland annat krävs öppenhet, förutsägbarhet och rätt till självförsvar samt opartiska och självständiga domare.

Rätt att organisera sig med självständiga fackliga föreningar visade sig särskilt viktigt för framgångarna i Brasilien, Polen och Sydafrika.

Att läs- och skrivkunnighet inte har varit nödvändig för en demokrati visas av Indien, men detta brukar vara en fördel om den skall utvecklas. Nu finns där världens största demokratiska väljarkår med över 800 miljoner människor och där har nästan var femte människa tillgång till internet och vidare finns det över hundratals tv-kanaler mot bara en statlig kanal år 1991.

Enligt nutida demokratiska ideal har varje människa ett unikt värde och varje individ ett individuellt ansvar. Alla röster väger lika och allas intressen har samma rätt att beaktas och fördelarna består av:

•   frihet och politisk jämlikhet

•   möjlighet att utkräva ansvar

•   klokare och rättvisare politik.

En demokrati har som regel grundlagar och fördelar makt mellan verkställande, lagstiftande och dömande institutioner. Vidare finns medborgarnas fri- och rättigheter angivna.

En oberoende, opolitisk granskning och revision av dessa maktområden utgör hörnstenar inom demokratin och denna oberoende revision utgör medborgarnas bästa skydd mot makten. Om mutor eller vänskapskorruption påträffas blir det skandal.

Samtidigt växer medborgarnas förväntningar på bättre livsvillkor, men utan höjda skatter.

Stater samarbetar redan inom många områden, men än så länge råder ett klart underskott på demokrati mellan stater.

Staten skall stå i medborgarnas tjänst och värna om alla medborgare och deras välfärd. Det är medborgarskapet och inte en människas köpkraft som skall ge rösträtt och rättssäkerhet där alla skall vara lika inför lagen. Om detta skriver bland andra statsvetaren Colin Crouch i boken Postdemokrati, 2005.

Demokratin i Sverige tar vi kanske som självklar, men demokratin kan aldrig bli färdig utan ständigt behövs diskussioner. Hur många medlemmar skall t.ex. sitta i regeringen? Vilka krav skall de personer uppfylla som kan bli valda? Skall somliga ha mer rösträtt än andra, skall man genomgå ett test för att få rösta, hur skall näringslivet förhålla sig till politik och vise versa? Vilka mål skall vi sträva efter för landets alla människor.

En poäng med demokrati är att den att den får vara ofullkomlig precis som vi människor är ofullkomliga.

Vad lära av gamla romartiden?

Styrelsesätt har man rimligtvis grubblat över alltsedan antiken och kommit fram till att olika typer kommer och går enligt vissa återkommande mönster.

Kungamakt brukar urarta i tyranni och efter en tid fällas av samhällets främsta. Dessa aristokrater brukar sedan urarta till en oligarki mot vilka människor sedan gör uppror, varefter det blir demokrati. Den i sin tur leder efter en tid till viss byråkratisk stelhet.

Då uppstår misstro mot samhällets institutioner och varken politiker, vetenskapsmän eller journalister har kanske sett till att sprida saklig information på ett begripligt sätt.

Finns stor besvikelse hos människorna brukar någon vältalig kraftfull person, en populist, själv göra sig till språkrör och ledare för förändring, men detta brukar urarta i ett mobbvälde. En språklig jargong utvecklas och lögner får stå oemotsagda. Känslor och fördomar får styra i stället för fakta.

Om det råder demokrati kan den sedan avskaffas på demokratiskt sätt med allmänna val. Då populisten sedan inte klarar uppgiften att styra eller tysta kritiker, kan han starta ett krig och så börjar det hela om igen.

Alltså: en gång demokrati inte alltid demokrati.

IV

Demokrati kräver diskussion

Att stöta och blöta problem, lyssna på andras argument, ge och ta ingår i demokrati som inte är någon garanti för godhet, men möjligen tvingar den oss att bli mer resonabla.
                                                        Mortel

Erfarenheterna från  Brundtlandskommissionen är belysande. Den tillsattes av FN år 1983 för att formulera Ett världsprogram för förändring. I deras skrivelse står:

”… resultatet är utan tvekan mera globalt, mera realistiskt och mera framåtsyftande än vad någon av oss kunnat åstadkomma på egen hand. Vi gick in i kommissionen med olika synsätt och perspektiv, värderingar och tro och med mycket olika erfarenheter och insikter. Efter tre år av gemensamt arbete, resor, lyssnande och diskussioner lägger vi fram en enhetlig rapport".

Det enklaste är att passivt hålla med majoriteten. Svenskarna börjar nu kritiseras för att vara oengagerade, vilja vara anonyma och röra sig inom ett trångt normalitetsbegrepp. Samförstånd och konsensus skall råda.

Tendenser som försvagar demokratin

Internet, detta fantastiska  kommunikationsmedel, kan även ha en isolerande funktion och man talar t.o.m. om en "dialog mellan döva" och människor har blivit alltmer individualistiska. I Amerika bor var fjärde amerikan i ensamhushåll.

Senast har vi skandalen med Facebook som inte bara samlar uppgifter om oss utan även sålt dem till Cambridge Analytica och kanske till fler som sen kan sända riktad propaganda till utvalda människor.

Att skilja på fantasi och verklighet blir svårare av all propaganda och alla filmer som uppger sig skildra verkligheten, samt all avsiktlig förvanskning av fakta.

Staten kan lägga ut delar av sin verksamhet

Staten kan nu sälja ut en hel verksamhet till privata ägare vilket ger pengar till statskassan, men staten är då inte längre ägare eller en myndighet för verksamheten. Så har skett t.ex. med järnvägarna i England där även underleverantörerna har dragits med, vilket gör det än svårare när man skall utkräva ansvar för trafiken.

Staten kan även lägga ut verksamheter på entreprenad och ibland lyckas entreprenörerna t.o.m. genomdriva bestämmelser att detta skall vara statens skyldighet. Staten är då fortfarande ägare, men de statliga ämbetsmännen förlorar ingående kunskap om verksamheterna. Även separata delar av en nyttighet kan läggas ut t.ex. med särskilda avdelningar för trafik, gods- och stationsverksamhet. För att bli ägare eller få en entreprenad pågår ofta ett intensivt lobbyarbete.

Staten får till slut endast ansvar för en allmän inriktning, men inte för tillsyn och själva utförandet av tjänster. De oberoende statliga ämbetsmännen hade tidigare avtalsenlig lön, men inte profit på sin verksamhet. Till deras uppgifter hörde att ansvara både för ekonomi och ett flertal andra områden medan företag kan koncentrera sig mest på det ekonomiska.

Avgörande är naturligtvis ansvarskänsla och önskan att stå till sina medmänniskors tjänst vare sig det gäller statstjänstemän, privata ägare eller entreprenörer.

Företag kan i viss mån välja sina kunder och konkurrera. Förlorarna är de fattiga och maktlösa som faller på statens lott. De mest behövande kan då få sämre service när det gäller advokater, rätt till arbetsförmedling, skola, vård och omsorg. Osäkra anställningar som löper på obestämd tid har blivit vanligare och stressar många. Köpcentra och stormarknader må vara lönsamma men deras placering gör dem ofta svåråtkomliga för gamla och mindre bemedlade.

Stater i den industrialiserade världen står nu alltmer i förbund med företagen och deras rådgivare, konsulter och lobbyarbetare. Att få röster från medborgarna är viktigt, men dessa bör helst vara passiva och utan starka organisationer. Storfinansen kan bekosta opinionsundersökningar, tv-program med underhållning och rikta intresset till politiska personligheter i stället för till deras program.

Väljarna blir mer publik än medborgare och att föra diskussioner med media är svårt. Storföretagarna kan få mer politiskt inflytande utan att besväras av demokratiska processer. Belysande exempel finns i USA och Italien. Statens auktoritet urholkas och företagarna vill ofta sköta sitt kapital och sin ekonomi utan statlig inblandning.

Att en demokrati inte mår bra visas om korruptionen tilltar.

Vi har blivit politiskt passiviserade i ett samhälle som dyrkar konsumtion och marknader. Vi har blivit konkurrenter i stället för samarbetande människor. Det finns få frågor som vi alla sluter upp omkring, vi saknar visioner som bygger på medmänniskors engagemang.

Klimatfrågan om något borde dock kunna fylla tomrummet.

Populism

Okontrollerad migration och hot mot vår identitet och försämrad ekonomi  är påfrestningar som gynnar populism i vår tid.

Om olikheterna mellan människor är alltför stora när det gäller kognitiv förmåga och sociala och ekonomiska förhållanden leder det till att somliga talar och andra tiger. Om de tigande inte får någon som talar för dem uppstår missnöje. Vi samlas inte på torget och diskuterar, utan väljer dem som skall representera oss. Då kan det vara viktigt att en folkgrupp också känner sig representerad av en av sina egna, det kan gälla svarta, homosexuella o.s.v.

Om politikerna har låtit människors missnöje växa, t.ex. inför påfrestningar av ökad migration, utan att  ta detta på allvar och lyssna till människorna och vidta åtgärder hotar populism.

Mark Thompson  som har utnämnts till en av de hundra mest inflytelserika personerna i världen, har bland annat författat boken: Enough said: What's gone wrong with te language of politics?, 2017. Det politiska språket har försämrats från Churchill till Donald Trump och människor lämnas med en vokabulär som är både oprecis och vilseledande.

Då populismen nu hotar demokratierna har många författare skrivit om ämnet som professorerna Joseph S Nyere och mottagaren av det skytteanska priset 2018, Jane Mansbridge samt David Runciman.

Populister finns nu till höger i Ungern och till vänster i Venezuela och en tredjedel av Europas regeringar har aktiva populister.

Om populisterna vinner i val kan de kapa åt sig statsapparaten, åsidosätta lagar och ge anhängare olika slags förmåner. Framför allt kan den liberala demokratins maktfördelning avskaffas. Men läget brukar bli instabilt och kortvarigt.

Populister brukar gilla demokratiska folkomröstningar, där det antas att folkets vilja och dess sunda förnuft kan visa sig. Där kan de som känner sig manipulerade gå till angrepp mot en politisk och social elit som inte anses uppfatta den verklighet, där vanliga människor lever.

Demokratins tjänstemän som skall förverkliga beslut rör sig i sina egna världar kan ha börjat tala ett kanslispråk som ingen förstår och inte heller har de vanlig normal kontakt med människorna.

Populisternas kritik kan gälla att många stater måst dra ner på välfärden, vilket skylls på att antalet invandrare ökat eller att landet kommit i kris av dålig politik. Det är just sådana frågor som skall diskuteras i en demokrati med debatter, lösningsförslag och kompromisser utan att fastna i teknokratiska svårbegripligheter.

Mycken välbehövlig kritik kan behövas, men den bör inte endast komma från populister.

Hur har man gjort i Finland?

Där har man infört något som kallas Folkmotion. Man använder nätet och samlar in medborgarnas namn och åsikter i en fråga. Om 1 procent svarar skall ärendet sedan tas upp i kommunfullmäktige, landsting eller riksdag. Metoden har slagit väl ut och diskuteras nu även i Sverige av vår Demokratiutredning i syfte att låta medborgarna göra sina röster hörda och tvinga politikerna till debatt och dialog.

Något snarlikt har använts i Sverige vid 6 tillfällen.

Demokrati ett gemensamt projekt

Att demokrati är ett gemensamt projekt är en grundsats. Filosofer som Edmund Burke tänkte sig dessutom ett samhällskontrakt mellan döda, nu levande och framtida generationer.

Just begreppet samhällskontrakt synas av den i USA boende engelskan, Carole Pateman som också fått det skytteanska priset i statskunskap 2012. Hon visar att detta kontrakt egentligen bara ingåtts av män. Då nu kvinnorna föder färre barn, studerar, lever längre och blir mer självständiga börjar de också bli mer synliga i politiken och kan hävda de intressen som gäller halva mänskligheten och indirekt hela mänskligheten.

•  Medborgarnas ansvar är att verkligen behandla varandra som jämlikar i politisk mening och åta sig att delta i det gemensamma projektet. Men en fri medborgare kan i stället bara blir en klagande konsument som överlåter ansvaret på andra och lågt valdeltagande kan bero på en tyst i stället för en framförd kritik av politikerna. Politisk vänster eller höger ersätts ibland av individualism - bara jag själv får det bättre.

Pojke med keps och röstbox 

Skola vård och omsorg har tidigare skötts av kyrkan och klostren men efter hand har privata stiftelser och frivilliga initiativ vuxit fram för att sedan komma under statliga myndigheter.

En del medborgare ägnar sig åt hjälpverksamhet och gör insamlingar och ordnar välgörenhetsgalor och även mer varaktiga institutioner byggs upp som Myrorna. Skall Myrorna betala omsättningsskatt eller inte? EU har nu medgivit att de inte behöver detta, då det inte påverkar EU:s inre marknad. Även om all vård och omsorg skall garanteras av statens skattemedel behövs dylika verksamheter.

När vi väl lagt vår röst har vi själva mindre makt än den som politikerna får. Dessa skall nu representera oss.

•  Politikers ansvar

Staten bör vara så liten som möjligt och samhället så stort som möjligt anser somliga, andra tycker tvärtom. Bör goda gåvor komma från staten eller från medmänniskorna. Här har olika länder och olika partier sina traditioner.

Vi kan vara villiga att betala för gemensamma nyttigheter såsom vägar där våra bilar kan köra, men mindre hågade att betala för andra insatser. Bra skolor, gemensam energipolitik, gemensamma transportmöjligheter och sjukförsäkringar m.m. hör till det som gynnar både enskilda och samhället

I Sverige står staten numera för vissa grundläggande behov och Felicia Feldt skriver:

"Tack Sverige:.. Jag fick bostad genom Bostadsförmedlingen, alldeles gratis. Jag fick jobb. Jag blev gravid och kunde gå på mödravårdscentralen, gratis. Jag blev förlöst, också det gratis. Jag kunde vara hemma med mina barn och få pengar för det. Så småningom fick jag en utbildning, den var gratis... Barnen fick gå i förskola och på dagis...fyra stycken... Vi har besökt välfärdssveriges många hållplatser...psykiatrin, dagis och sjukhus, utan att ruinera oss."

Det fordras att makten brukas så att varken kaster, klasser, raser, kön eller speciella grupper får förtur eller speciella förmåner. Om så sker kan det i princip beivras av medborgarna genom val som leder till maktombyte. Särskilda grupper som invandrare eller flyktingar kan behöva extra stöd - vilket kan skapa avund och därför bör stödet vara öppet för insyn och gälla även de behövande som inte ingår i någon särskild grupp.

Politikerna bör våga besluta om impopulära åtgärder som kan kräva omställning då det t.ex. gäller miljön eller då ekonomin krisar. De bör se till att viktiga beslut som rör människors liv och trygghet, såsom handelsavtal och militära anslag, görs tillgängliga för medborgarna. De har att värna om fred, säkerhet, krisberedskap och rättsväsende. Staten bör värna kulturarv, undervisning och fri forskning, men inte bestämma om dess innehåll vilket sköts av samhället.

 Bild av Sverker Ek/Expressen med text av Tage Danielsson

Bild av Sverker Ek /Expressen med text av Tage Danielsson

Samhällsengagemang

”Sitter hon på dagen framför datorskärmen och på kvällen framför tv skärmen.” /Robert Putnan.

Bilden nedan kan alltså illustrera hur vi går till väga för att informera oss och bredda vårt engagemang i samhällsfrågor.

                                           Dator-tittare och tv-tittare

Amerikanska erfarenheter

En modern medborgaren är en ensam medborgare som isolerar sig vid tv och dator i stället för att vara engagerad i folkrörelser, religiösa samfund, politiska partier och oegennyttigt arbete privat och i föreningar.

Robert Putnam, professor i statskunskap vid Harvard University mottog det Skytteanska priset i Uppsala år 2006. I sina böcker Den fungerande demokratin, 1993 och Den ensamme bowlaren, 2001 skriver han att det sociala kapitalet i USA är i sönderfall.

Utvecklingen pekar mot upplösta familjer, försvagade vänskapsband, sämre grannkontakter och avklingande föreningsliv. Normer överförs inte längre mellan generationerna vid gemensamma måltider där vi tidigare lärde oss hänsyn och självkontroll.

I boken Better Together, 2003 visar han på moderna metoder att ta tillbaka de goda sidorna av det traditionella samhället utan att återgå till gammalt familjeförtryck eller att driva kvinnan tillbaka till spisen.

I Putnams senaste bok Our Kids, 2015 visar han med faktiska data hur inkomstklyftorna har ökat, liksom att den sociala rörligheten minskat. Även djupintervjuer med 107 unga vuxna och deras familjer ingår.

Om det på 50 talet mest gällde ras- och könsskillnader var det sedan i stället ökade klasskillnader som oroade. Klasskillnader också vita emellan. De förmögna bygger stora villor i vackra områden med inhägnader som skydd mot ökad brottslighet. Deras barn sätts i bra privata skolor till men för mindre välbeställda barn som får sämre skolor fast barn bevisligen brukar klara sig bättre i bra skolor. Barn med låga betyg från rika familjer har nu större chans att klara universitetsexamen än fattiga barn med höga betyg.

Putnam visar att institutioner och civilsamhället försvagats, men tar inte upp storföretag, lobbing och enskilda aktörer med enorma resurser som är de drivande i utvecklingen enligt professor Erik Åsard i SvD. En liknande inställning har även Theda Skocpol.

- Theda Skocpol är professor i samma ämne vid samma universitet som Putnam och fick samma pris året efter. Hon siktar in sig på de statliga institutionerna och deras organisation. Hon vill att dessa reformeras så att deras strategier bättre hänger ihop med de röstberättigade medborgarnas verksamheter. Tas deras erfarenheter tillvara stärks demokratin inifrån.

Risk finns annars att självutnämnda representanter för vissa särintressen tar sig makt, utan att vara valda av dem de skall företräda. Detta kan gälla välutbildade idealister och olika nätverk som vill verka utan kontakt med dem det gäller. Projekt kan finansieras genom gåvor och medel som kommer från utomstående eller från staten som ger anslag i proportion till antalet medlemmar, oavsett om dessa är hörda eller inte.

Också Theda framhåller att statsmakten, efter många revolutioner varit så illa organiserad att personer som Napoleon, Stalin och Mao kunnat skaffa sig enorm makt. Om staten och dess institutioner upplöses och infiltreras av partiska lagar finns inget som skyddar landet vare sig mot inhemska eller utomstående farliga krafter.

Här väcks farhågor då Trump i USA börjat nedmontera vissa statliga institutioner som energidepartementet med 100 000 oberoende statligt anställda, med ansvar för USA:s energi. Klimatforskare är inte populära.

Svenska erfarenheter

Enligt en undersökning vid Göteborgs universitet var den svenska valmanskåren katastrofalt okunnig. Om allt fungerar ganska bra i ett samhälle blir kanske intresset för inrikespolitik mindre. Sverige anses vara en av världens friaste och stabilaste demokratier, men detta innebär ingen garanti för framtiden.

Då vi vant oss att alltmer lita till staten blir vi mindre beroende av familj, släkt, grannar, vänner och det civila samhället. Jämfört med en arabisk eller sydamerikansk familj där medlemmarna livfullt engagerar sig i vem som gifter sig med vem, gläds och sörjer gemensamt, delar på ansvar etc. kan vår modell te sig litet sval, med många skilsmässor och ensamhet som följd. Sannolikt blir det lättare att utvecklas ansvarsfullt om vi lever bland engagerade medmänniskor som ställer krav på oss och där kontakt finns mellan olika generationer.

''Relationspessimisterna'' ser bara den ensamma, passiva svenska medborgaren, men detta kan vara en myt. Svenskarna kommer på femte plats i världen när det gäller ideellt arbete och det största frivilliga engagemanget finns inom idrotten och därnäst kommer sociala områden.

Västvärldens kolonialism

Att västvärlden kunnat kolonisera andra länder har bland annat byggt på gamla kinesiska uppfinningar som krut, kompass, tryckpress och papper. Dessutom har man tagit hjälp av rasism och frihandel.

Nu kan Kina, Indien och Ryssland i sin tur använda västerländsk medicin samt västerländska uppfinningar som höghastighetståg, e-handel och mobilbetalningar om de vill erövra världen och berika sig.

Västerlanets materiella standard, livskvalitet, goda hälsa och frihet väcker avund hos många av världens människor vilket t.ex. tas upp av skribenter som Karen Arrmstrong i Kampen för Gud, 2000.

Insikt behövs om att det ofta finns en avog inställning hos folk med ett stolt förflutet som känner sig överkörda. Det kan gälla Kina, Ryssland och Indien samt människor i arabvärlden som känner sig förödmjukade, kränkta och nedvärderade t.ex. av Storbritannien och USA.                                   

 • Kina

Kina var en kulturell supermakt med Konfucius som vishetslärare. Senare fick man uppleva 100 år av förödmjukelse från ”de vita djävlarna”. Frankrike och England skaffade sig landområden och kunde bara erbjuda opium och silver i utbyte mot silke, te och porslin. Kina hade dessutom både inbördeskrig och krig med Japan, där flottan förintades vilket då blev slutet för det 2000-åriga kejsardömet.

Kina har nu vuxit i styrka och börjat med viss kolonialism då man t.ex. förser sig med odlingsmark i Afrika.

 • Indien beskrev engelsmännen "...som vilda djur utan förmåga att skilja på gott och ont" och många gladdes över attacken mot Wold Trade Center.

Storbritannien övergick dock från att vara ett imperium till att bli ett samvälde. Där det tidigare funnits lydriken med vita härskare blev det i stället en representativ organisation som förmådde skapa resolutioner mot sådant som apartheid och rasism.

• Ryssland har genomgått fyra imperiefaser - en under medeltiden, en under Peter den store, en under 1800-talet och senast en under Stalin. Sedan kom kommunismens fall 1990. Man drömmer nu om ett StorRyssland. Man talar åter om det ryskslaviska blodets hemlighet och om att en universell strid som skall utkämpas mot ''atlantism, globalism och modernitet''. 

• Arabländerna hade en blomstring mellan 700 och 1200-talet med vetenskap och förnuftstro. Nu önskar många få reformer och förnyelse för att återta det bästa från denna tid. Usama bin Laden och senast IS och andra vill bygga upp sin version av Kalifatet och där finns ett stort antivästligt tryck.

Turkiet som går mot diktatur styrde en gång halva världen med det Osmanska riket och där pågår nu ett upptrissat förakt mot européer förstärkt av flyktingfrågan.

Under 1700-talet försvagades riket då först grekerna frigjorde sig och därefter serber, rumäner och bulgarer. Då Ryssland ville krossa det Osmanska riket slöt England och Frankrike upp på turkarnas sida och Ryssland förlorade i Krimkriget 1856.

Vid fredsslutet ritade Frankrike och Storbritannien om kartan med raka streck i det sammanfallande Osmanska riket. Av de nu 25 olika staterna är nu ingen äldre än 100 år utom Iran med en ålder på 2500 år. Med hjälp av dåvarande NF skulle sedan dessa områden utvecklas till riktiga nationalstater med folkens självbestämmanderätt.

Så blev det inte och olika religiösa minoriteter gynnades av västmakterna - kristna över sunniaraber i Libanon, sionister över araber i Palestina - och sunniaraber över majoriteten av shiaaraber i Irak.

Under II världskriget stödde Turkiet de allierade mot Tyskland och det moderna Turkiet förklarades som stat 1923 med Kemal Attatürk som president.

I västerlänningarnas egen självbild ser vi oss dock ofta som upphov till vetenskap, upplysning och kamp för individens frihet.

En yrkesmilitär och befälhavare i Kuwaitkriget, amerikanen Andrew J. Bacevich som nu är professor i internationell historia i Boston skriver om att USA t.ex har varit inblandat i strider utan egentligt resultat:

 år 1983 i Libanon, - 1980--88 stöd till Irak, - 1986 attacker i Libyen utan att Gaddafi störtades, - 1991 Kuwaitkriget mot Irak utan att störta Saddam, - 1992-93 brandkårsinsatser i Somalia utan att knäcka Aidid, samt tolv års militärblockad av Irak utan att försvaga Saddamstyret.

Samtidigt har upprustningen i Mellanöstern tilltagit med hangarfartyg, förråd och elitförband.

Litteratur:

 

Armstrong, Karen,  Kampen för Gud, 2000

Crouch, Colin, Postdemokrati, 2005

Fukuyama Francis, Political order and political decay. From the industrial revolutionto the globalization of democracy, 2014
Fukuyama Francis och Weiner, Mark S. Klanväldet, från klansamhälle till rättsstat, 2015

Putnam, Robert, Den fungerande demokratin, 1993

 

Putnam, Robert, Den ensamme bowlaren, 2001

Putnam, Robert, Our Kids, 2015Szombatfalvy, László, Den största utmaningen, 2012

 

 

 

 

 

 

Läs vidare: Kap. 17 Enpartistat Organisationer >>