17 Enpartistater  Organisationer

Rubriker

I

Enpartistater 

Kina

Nordkorea 

Ryska unionen

Enpartistater med valdemokrati

II

Jämförelser enpartistater och demokrati

    Frihet  Ekonomi  Fred

Länder rangordnas

III

Organisationer

Förenta Nationerna, FN

EU - Europeiska unionen

AU - Afrikanska unionen 

CIS - Ett ryskt Euroasiatiskt imperium

SCO - Shanghai Co-Operation

Ytterligare några organisationer   

Litteratur 

I

Enpartistater

Bild ur Lillebrors segelfärd av Elsa Beskow.

Bilden ur Lillebrors segelfärd av Elsa Beskow                                      är författarens första möte med Kina.

Kina är nu världens största organisation och mäktigaste enpartistat.

"Den som kontrollerar makten, kontrollerar människorna och
den som kontrollerar pengarna kontrollerar världen" /Kissinger

Partiet har makt över 1/5 av världens befolkning och då partiet har makt över pengar, politik, militär och inte minst medier och ideologi - är allt möjligt. Människorna har inte frihet, men många kan ändå ta sig avsevärda friheter.

Förutom diverse artiklar av Ola Wong i SvD har jag här använt hans böcker När tusen eldar slickar himlen, 2007 och Pekingsyndromet, 2014. Dessutom har jag läst Kina med tio ord av Yu Hua, 2013.

Kina, Mittens rike har en lång tradition av meritokrati och dynastier med en kejsare som haft himmelens mandat. När kejsaren visat sig bli alltför mänsklig har ofta en ny dynasti tagit över. I nutid störtades kejsardömet 1911 och gick i konkurs 1921.

- Chang kai shek var ledare från 1927 och återställde en viss ordning. Man slängde ut de vita efter opiumkriget och rensade landet från droger och maffia som svar på västerlänningarnas krav på betalning av lån, förmynderi och tullar mm.

- Mao hade det sedan lätt att få med sig folket när det gällde arbete, skötsamhet och återhållsamhet, allt för en bättre framtid. Han utropade Folkrepubliken år 1949.

Fattiga bönder lovades jordreform och egen mark, vilket i stället blev att all mark socialiserades under partiet. Bönderna är fortfarande en andra rangens medborgare som endast får arrendera mark på 30 år och de kan bara sälja den till staten, men de kan inte belåna den. Många söker sig nu till städer för arbete och barnen lämnas kvar för att skötas av den äldre generationen.

Under Mao var ingenting tillåtet utom revolution och politiken var allt. Nu är det mesta tillåtet och pengar är allt och kan skapas med revolutionära metoder. Förr och nu har blivit som att vända en pannkaka - från askes till måttlöshet. Litteratur brändes under Mao, men hans egna skrifter fanns överallt. Nu är utbudet betydligt större.

Redan efter Maos död 1979 gick man mot ekonomisk kapitalism. Partiet styr näringslivet, men lägger ut driften på privata entreprenörer och partiet kontrollerar hela samhället.

Nationalism uppammas och historien skrivs delvis om i läroböcker vilket gör att den yngre generationer inte känner till händelser som 'det stora språnget’ som drabbade bönderna värst. Inte heller kulturrevolutionen får nämnas vilken gick ut över partiledare, intellektuella och stadsbor och samma tystnad gäller massakern på Himmelska fridens torg år 1989.

- Deng Xiaopong som efterträdare införde reformer och försökte separera partiet från staten bland annat genom att bygga upp institutioner och ett domstolsväsen.

- Xi Jinping är den nuvarande ledaren inom partibyrån och anses vara starkt påverkad av Mao. Korruption är vanlig och har ökar i takt med ekonomin, men bekämpas kraftfullt. Av partitjänstemän har 1,4 miljoner blivit straffade eller försvunnit. Detta blåses upp av propagandan och kan ses som ett led i att öka Xi Jinpings egen makt.

Aktivister och avvikare hamnar i arbetsläger och fängelser och Tibet har blivit ett experimentområde för hjärntvätt. Cirka 1 % lär försvinna i ett svart hål.

Tidigare mandatperioder har varit högst 2 perioder på 5 år, men Xi Jinping kan sitta på livstid. Kina har nu världens näst högsta militära budget och efter partikongressen 2017 vill Xi Jinping se sig som "en Mao för vår tid".

En ny storhetstid har kommit och partiet har fått fler ur fattigdom på kortare tid än vad som någonsin skett i världshistorien - detta mätt i pengar och inte för att man ömmat för de fattiga, där de som arbetar vid kolgruvor eller vid hanteringen av elektroniskt skrot drabbas värst.

1990 var de fattiga 60 procent, mot 2014 endast 12procent.

                /Statistik    från FN.

Stora skillnader råder mellan olika landsändar där somliga barn aldrig har sett en fotboll, medan andra har skor från Adidas och Nike. Klassklyftorna ökar och en ny aristokrati växer fram liksom en ny medelklass med allmän sjukförsäkring och allmän läskunnighet även bland kvinnor. 

Kina vill skapa en ny världsordning och man investerar i ett stort Bälte- och Väg-projekt. Sidenvägar genom 70 länder i Asien, Europa och Afrika byggs ut och höghastighetståg som går 350 kilometer i timmen finns för 1500 mil. Transporterna till lands går 3 gånger snabbare än till havs.

I de länder där järnvägarna byggs ut tar man ofta lån från Kina som har lyckats bli världens största handelsnation och samtidigt stänga sina gränser för det man inte vill ha, såsom flyktingar, konkurrenter och idéer.

Man uppmuntrar privat entreprenörskap som även kan subventioneras, men partiet kan gå in och styra och militären integreras både i det civila näringslivet och vid universiteten.

Osäkerhet råder när tjänstemän med stämplar råder över lagen. Inställningen "går det så går det" sprider sig. Man piratkopierar och bluffar och alla vet att alla gör likadant, det har blivit en stil. Värderingarna blir förvirrande och moralen diskutabel.

Även prostitutionen är lönsam och ses som normal med bortåt 20 miljoner arbetare. Det mesta tycks nu vara tillåtet bara det går att tjäna pengar och det går, många har blivit dollarmiljonärer.  

Byggsektorn är stark och världens största med 5 miljoner arbetare 2017. Att bygga hus är speciellt lönsamt med lyxbostäder och kontorshus vilket gör att kulturarvet rivs ännu hänsynslösare än under kulturrevolutionen. Områden där de fattiga bor planas ut och människor placeras i höghus.

Utomlands investerar man dock inte i onödigheter som lyxhotell.

Partiet skall ersätta religion och de kristna måste ta ner bilder av Jesus och ersätta dem med Xi-Jinping. Han har ökat sin makt och Kina blir alltmer totalitärt - inte bara auktoritärt som i Ryssland.

"Himmelsögat" får bli en allseende gud. Polis- och säkerhetsövervakning sker med uppkopplad kameraövervakning som även ger möjlighet att känna igen ansikten.

Ett "System för samhällskredit" skall införas, där varje människa får 1000 grundpoäng varifrån det sedan läggs till eller dras ifrån poäng. Där ingår kredithistoria, trafikböter, deklaration, eventuella brott och visst beteende på internet. Systemet skall vara infört till 2020. Tala om frihet! Påpassade är särskilt de som har politiskt känsliga befattningar såsom journalister, men även tjänstemän lärare och läkare. Allt för att skänka individen trygghet sägs det i propagandan.

Det internationella nätet är censurerat och friheten att använda det är lägst i världen. Däremot finns ett inhemskt nät som används flitigt. Propagandan är effektiv med en filmindustri som snart väntas bli världens största. Utländska aktörer förbjuds att publicera nyheter, bilder och kartor som inte har godkänts av kinesiska statens censurbyrå.

För innovationer vill Kina bli ledande och man satsar kraftfullt och sedan 1980 har över 1 miljon studenter skickats att studera utomlands varav 2/3 stannat kvar. För att locka tillbaks dem ges nu gynnsamma villkor särskilt för forskare. Man tar för sig av andra länders innovationer, bygger vidare och konkurrerar på egna villkor.

Snabb produktion och ekonomi går nu före ansvar för mark, miljö och jordens ändliga resurser, på samma sätt som tidigare gällde industriländerna. Effekten blir dock större när ett land som Kina på 10 år industrialiseras jämfört med lilla Sverige där samma sak tog hundra år.

En viss modifiering har börjat komma - då naturen själv sätter sina gränser och samarbete med andra stater blir nödvändig när det gäller luft och klimat.

Man inriktar sig mot den dominerande ställning som USA har i världspolitiken och arbetar på att infiltrera demokratier. Man skapar en polisstat som vill, och ofta kan, leverera välstånd, men inte demokrati med yttrandefrihet och ett oberoende rättsväsen.

Några fackföreningar behövs inte eftersom arbetaren anses ha det bra i kommunistiska länder och västerländska firmor som verkar i Kina har ibland kunnat utnyttja denna brist. Xi- Jinping talar om "den kommunistiska familjen" ungefär som vi talar om "folkhem"

För att bli medlem i WTO, 2001 och för OS i Peking 2008 lovade man att verka för marknadsekonomi, mänskliga rättigheter och pressfrihet. Poängen med FN:s mänskliga rättigheter är att det gäller individer, men det är inget Kina vill arbeta för. Naturligtvis har motkrafter i västvärlden kommit igång.

Våld som politiskt medel är tydligt sanktionerat. Man gör anspråk på Taiwan, Sydkinesiska havet och områden som kontrolleras av Japan och Indien.

För reform genom arbete hade Kina vid slutet av 50-talet läger för 36-45 miljoner människor. Om alla de miljoner som levde och dog där har Yang Jisheng skrivit en bok kallad Gravstenen, 2008. Den är prisbelönad i väst, men totalförbjuden i Kina, men smugglas in via Hongkong. Arbetsläger finns fortfarande kvar.

Rysslands Gulag omfattade "bara" 18 miljoner människor och där tillåts nu Solsjenitsyns bok En dag i Ivan Denisovijts liv som är en svidande kritik av systemet, där Stalin även drev en svältpolitik mot Ukraina på 30-talet.

 

 

Nordkorea

Under tre på varandra följande envåldshärskare har man lyckats indoktrinera befolkningen att tro på och älska sina härskare trots hungersnöd.

I landet fanns 6 arbetsläger med cirka 200 000 fångar år 2015. Kärnvapentester har pågått.

 

Ryska unionen

Ryska Eeroasiatiska Imperiet - CIS -en demokratur

Presidenten har stor makt, och det råder klara gränser mellan den verkställande och dömande makten.

I Ryssland hade kommunismen som en av sina satser "Av var och en efter hans förmåga och åt var och en efter hans behov". Där fanns tankar om gemensam egendom och ekonomisk jämlikhet, något som man dessförinnan uppnått inom mindre och frivilliga institutioner som kyrkans kloster. Där var resultatet av idéer och annat mänskligt arbete liksom marken och dess avkastning gemensam.

Vad som frivilligt fungerat i liten omfattning visade sig dock inte fungera i större skala.

Kommunismen inbjöd dock till heroiska insatser och man tycks nu leta efter teman som skall elda människor till osjälviska insatser för att göra Ryssland stort och man har firat hundraårsminnet av den stora ryska revolutionen 1917.

President Putin i Ryssland med 143 miljoner invånare säger sig arbeta för ett civilisatoriskt alternativ och avser att skapa en union med stater i f.d. Sovjetunionen. Den tullunion som finns mellan Ryssland, Vitryssland och Kazakstan skall ökas med Kirgizístan och Tadzjikistan. Man anser sig ha rätt att hävda ryssars intressen var de än befinner sig.

Man skall ta fram en ny europeisk nationalistisk doktrin. Propagandan odlar nationalism och censur används. Putin är starkt kritisk till andras nationalism och till det multikulturella, till feminism och inte minst mänskliga rättigheter. Antiamerikanism är klart uttalad och givetvis särskilt när det gäller Nato.

För närvarande pågår också här ett sofistikerat och framgångsrikt arbete med att försöka destabilisera befolkningar i demokratier genom att söndra och genom att infiltrera olika medier, vilket de i och för sig inte är ensamma om.

Ordet demokrati har ibland blivit "fint".

Man vill att landet skall betraktas som en demokrati och har lärt sig hur slipstenen skall dras. Man behåller ett ramverk av fria val och lagar. Hur valen sedan genomförs och hur lagarna tolkas och tillämpas är en annan sak, men finns lagar kan dessa trots allt stödja dissidenter.

Ryssland kan då beskrivs som en styrd demokrati.

I motsatt anda och för "Ett öppet Ryssland"- Europavänligt och demokratiskt - arbetar Michail Chodorkovskij som efter tio år i fängelse nu är bosatt i Schweiz. Där har han en stiftelse vars första mål är att införa hederliga val till parlamentet.

.................

Enpartistat med valdemokrati

- Kuba, Laos och Vietnam

Här finns  visserligen demokrati i meningen politiska val, men hur dessa sedan respekteras är en annan sak.

För yttrande- och tryckfrihet är bestämmelserna i många enpartistater luddiga vilket gör medborgarna osäkra och rädda. Korruption, tvångsförflyttning av människor och polisvåld är exempel på sådant som då inte kan påtalas.

- Turkiet är ett bland många länder med val-demokrati, men där valresultatet inte behöver respekteras och där det inte finns yttrandefrihet och tankar finns om att återinföra dödsstraff.

- Iran är en teokrati med demokratiska inslag där president och parlament utses genom allmänna val. Den "högste ledaren" utses på livstid av religiösa skriftlärda. Ledaren har sedan till uppgift att kontrollera rättsväsendet och de väpnade styrkorna.

I detta sammansatta klimat försöker dock FN ena världens människor kring de gemensamma ödesfrågorna. USA är fortfarande starkast när det gäller "soft power" och militär styrka medan Kina har blivit den största ekonomin och Ryssland militärt starkt, men med en svagare ekonomi.                                                           

II

Jämförelse enpartistat och demokrati

- En ofullkomlig demokrati kan vara bättre för människorna än en fullkomlig diktatur.

- I en diktatur är det ett fåtal med sin moral som bestämmer.

- I en demokrati är det majoriteten med sin moral som bestämmer.

- Enpartistater kan frodas av osanningar.

- Demokratier försöker odla respekt för sanning och medmänniskor.

- Demokrati betyder inte rättvisa, men innebär dock mindre orättvisa än andra system.

- "Dårar och fanatiker är alltid säkra på sin sak, medan klokare människor tvivlar."       /Bertrand Russel

 - Frihet

"Om du säger till folket i Kina att inte skratta, gör de inte det. Säger du samma sak till indier skrattar de ännu mer." /Tridib Chakraborti.

Att ha människors frihet som utgångspunkt för ett styrelseskick har varit ganska ovanligt och har vuxit fram ur en västerländsk civilisation och är ett ideal som provocerar och upplevs som hotfullt i många delar av världen. Men att vara en fri medborgare är kanske den största poängen med demokrati. Om Frihet se kapitel 15.

- Ekonomi

I ett fattigt kommunistiskt  land som Kina har den ekonomiska utvecklingen varit rekordsnabb, men även Indien med en sextioårig demokrati har utvecklats, om än i långsammare takt.

För sin forskning inom detta område fick statsvetaren Adam Przeworski det Skytteanska priset år 2010. Han kom fram till att just i denna fråga, den ekonomiska, är demokratier inte bättre, men inte heller sämre än diktaturer. Framför allt kan de ekonomiska skillnaderna inom ett land vara stora i båda fallen.

Ekonomin har vuxit och som ofta i början, har även de ekonomiska klyftorna vuxit. Ekonomisk tillväxt i sig garanterar inte att de fattigaste får det bättre.

Krävs en viss ekonomisk utveckling för att demokrati skall växa fram? På den frågan svarar Przeworski nej. Det finns ingen garanti för att t.ex. Kina av ekonomiska skäl skall bli en demokrati eller att Ryssland skall bli mer demokratiskt.

Dock tycks ofta krav på demokrati växa fram när de elementära behoven är tillfredsställda, en process som brukar vara långsam och stegvis. Då Kina nu har nått denna gräns med råge för många, inte alla, borde krav på demokrati väntas, men knappast under nuvarande ledning.

För att en demokrati skall överleva tycks det dock krävas en viss ekonomisk nivå per invånare och år. Fattigdomsbekämpning blir alltså viktig för dem som ivrar för demokrati med alla dess övriga fördelar för medborgarna. Krisar ekonomin följer ofta social oro, indragna förmåner och i värsta fall uppror då totalitära krafter kan ta över.

Nobelpristagaren Amartya Sen gör en bedömning och menar att Indien har för lite demokrati. Indien har en dålig byråkrati och har försummat folkflertalet och man har flest analfabeter och 1/5 har inte råd att söka sjukvård. Dock slipper man arbetsläger, avrättningar och människor har rätt att protestera.

Uraguay var en högt utvecklad demokrati redan före Sverige, med rösträtt även för kvinnor och ett utbyggt välfärdssamhälle med skola, sjukvård och pensioner. På 70-talet då exporten minskade och energin blev dyrare föll ekonomin och förmånerna som blivit rättigheter kunde inte längre infrias. Missnöje och social oro följde som slutade med diktatur som varade till 1985. Landet har sedan blivit självförsörjande när det gäller energi och demokrati har återinförts.

Handeln är viktig. I en marknadsekonomi som EU finns skyddsmekanismer mot dumpning av priserna och staterna får inte gå in och snedvrida konkurrensen. Detta är däremot tillåtet av partiet i Kina, där man hade en överproduktion av stål och därför ville sälja till underpris och konkurrera med EU:s stålverk. 

Demokrati skulle alltså inte vara en förutsättning för ekonomiska framsteg. Däremot tycks ekonomisk frihet vara nödvändig vilket Kina visar, där det inte längre är förkastligt att vara rik.

Rysslands förre president Gorbatjov frågade sig i efterhand om man kraftfullare borde ha tagit itu med det ekonomiska systemet som var efterblivet och osmidigt. Men den frågan fann man mycket svår att hantera. Han beklagar också att väst efter kalla kriget ville se sig som segrare med monopol på världens ledarskap.

Låg poäng på demokrati hade de tio länder som de senaste fem åren hade den snabbaste ekonomiska tillväxten. Sydkorea hade t.ex. en militärdiktatur då de gjorde snabba ekonomiska framsteg från levnad på Nivå 1 till Nivå 3 enligt Roslings indelning i Factfulness.

- Fred

Att demokratier skyddar liv hävdar bland andra fredsforskaren Rudolf J. Rummel och ekonomen Amartya Sen. Demokratiska stater har:

•  inte gått i krig med varandra i stort sett sedan år 1816

•  inte drabbats av kollektiva svältkatastrofer, inte ens i Indien trots missväxt, eftersom de styrande hade blivit beroende av folket och då tvingats vidta åtgärder i god tid. Demokrati med pressfrihet har blivit ett skydd mot svält

•  inte, med få undantag, gjort sig skyldiga till folkmord. När så har skett har det varit i samband med krigföring som dödat cirka 2 miljoner människor.

Under samma tid har icke-demokratiska regimer

• dödat 38 miljoner i strid och

• begått folkmord på 220 miljoner människor. Dödandet har ofta skett indirekt genom tortyr, fängelse, arbetsläger, koncentrationsläger, svält, misshandel samt hetta och köld under transporter. Dock har demokratiska länder indirekt varit delaktiga, ibland pådrivande, i andra länders krigföring genom stora vapenleveranser till parter som ansetts ekonomiskt lämpliga.

I skissen nedan jämförs demokrati och diktatur av författaren Stellan Tengroth i boken Tillväxt till döds, 2010.

                                Demokrati                                         Diktatur
              Demokrati       

..........

Länder rangordnas

Faktorer som brukar rangordnas:

•  Bruttonationalprodukt (BNP) vilken som tidigare nämnts, mäter ekonomisk tillväxt d.v.s. volymen och värdet av vad landet skapar, ett lands penningtransaktioner.

•  Human Development Index, HDI bedömer människors välfärd inom ett land genom att väga samman faktorer som barndödlighet, hälsa, läskunnighet och inkomst. Inom dessa områden har FN samlat statistik sedan 1990-talet. Härigenom kan man rangordna länderna. Se http//www.undp.se

•  Freedom House poängsätter frihetsgraden i olika länder och meddelar år 2018 att av 47 europeiska stater har friheten minskat i 29 och ökat i 11. Bäst poäng får Finland, därnäst Norge och sedan Sverige. Sist kommer Azerbadjan, Ryssland Vitryssland och Turkiet.

•  Graden av korruption rangordnas bland andra av Transparency International som enligt en 10-gradig skala gör bedömningar där en hög siffra är bäst. Se vidare kap. 9.

•  Innovationsförmåga graderas genom The Global Innovation Index.

•  World Value Survey, WWS från 2012 analyserar t.ex. demokratiutvecklingen, uppfattning om mänskliga rättigheter, synen på åldrande, korruption, och förtroende för samhällets organ.

•  S- indikator är ett index som gäller för EU-länderna. S står för sustainabillity - hållbarhet. Hur mycket mer pengar behöver ett land för att skatteintäkterna på sikt skall klara av alla de utgifter som staten lovat sina medborgare samt för räntebetalningar och amorteringar på statsskulden? Ju högre siffra ju svårare att klara detta. År 2011 får Sverige siffran 2 och Grekland 14.

•  Goda samhällsbyggen lämpliga som förebilder har t.ex. Tällbergs Foundation studerat. Man har använt uppgifter från FN, universitet, internationella organisationer och fristående stiftelser, alla dessa belägna utanför Skandinavien.

Mänskliga rättigheter, demokrati, konkurrenskraft och miljö, mm ingår. Resultaten visar att Sverige låg i topp för tredje året i rad år 2010. På området företagsklimat kom Sverige dock på 18:e plats, när det gäller att starta företag på 43:e och att anställa arbetare på 117:e plats. Det svenska samhället utmärker sig dock när det gäller dels att förena egennytta med solidaritet och dels när det gäller natur och klimat.

III

Organisationer

 

Shanghai Cooperation Organisation (SCO)  är en  politisk, economisk och militär organisation, som grundades av fem länder i Shanghai år 2001. Organisationen omfattar 8 medlemmar 2018 .

  • China.
  • Kazakhstan.
  • Kyrgyzstan.
  • Russia.
  • Tajikistan.
  • Uzbekistan.
  • India.
  • Pakistan.

Syftet är att skapa en cooperation bland medlemsländerna för:

  • Säkerhetsfrågor
  • Gränsfrågor
  • Militär samverkan
  • Intelligens utbyte
  • Motverka terrorism
  • Bemöta amerikanskt inflytande i Central Asien.

Förenta Nationerna - FN

"FN bildades inte för att föra oss till himlen,                      men för att rädda oss från helvetet".                                     / Dag Hammarskjöld         

Utmärkta presentationer finns på nätet t.ex. FN - Fakta Förenta Nationerna.

I väntan på en världsregering har vi efterhand fått pröva sådana lösningar som vi tror är bättre än andra. En rättvis värld kan vi aldrig få, men dock en som är mindre orättvis.

Nationernas Förbund, NF bildades år 1920 på amerikanskt initiativ för att bevara fred. Namnet ändrades 1945 till Förenta Nationerna, FN som nu står inför både klimatproblem, stora flyktingströmmar och en befolkning som ökar.

FN omfattar praktiskt taget hela världens befolkning med 193 medlemsstater, varav 54 i Afrika och alla har själva valt att gå med.

Taiwan, Västsahara, Kosovo, Palestina och Vatikanstaten ingår inte, men de två senare har observatörsstatus. Varje stat oavsett antalet invånare och typ av statsskick har rösträtt och några speciella inträdeskrav finns inte i motsats till vad som gäller för EU.

Då man refererar till FN bör man komma ihåg att FN inte överallt har så hög status som i Sverige. Juristen Hans Blix framhåller att: "Vi kanske tror att FN i New York är världens huvudscen, men för beslutsfattare i USA, gäller Washington. För dem är FN bara ett sidoorgan som man kan överlägga med, ibland är det värdefullt men oftare uppfattas FN som segt och irriterande eller betydelselöst".

FN har tre huvuduppgifter: - fred, säkerhet och utveckling.

FN skall lösa konflikter mellan olika stater, stormakter såväl som småstater samt mellan rika och fattiga, nord–syd, öst–väst. Trots det gjorde väpnade trupper anfall i minst 35 länder under 2014 och trenden har fortsatt.

FN-stadgan utgör ryggraden med tydliga regler för ändamål och arbetssätt.

Man har inrättat många olika organ som Världsbanken, Internationella valutafonden, IMF , Klimatpanelen, IPCC etc. Det finns ett antal olika underavdelningar för t.ex. politiska frågor och fredsbevarande insatser,administrativa och juridiska frågor, nedrustningsfrågor, mänskliga rättigheter samt ekonomiska och sociala frågor som även innefattar hälsa.

-  Generalförsamlingen är FN:s huvudorgan och Generalsekreteraren tillsätts av generalförsamlingen på förslag av säkerhetsrådet.

Där fattas beslut om det årliga arbetet. Ordföranden sedan 2007 har varit sydkoreanen Ban Ki-Moon och som vice generalsekreterare Jan Eliasson. Från 2017 tillträdde António Guterres, diplomat från Portugal som ordförande.

För en del mindre länder fungerar FN som ambassader och en del länder ger utnämningar inom FN som belöning för lojalitet, oavsett kompetens för uppgifter som kräver kunnande och integritet. Vissa stormakter önskar inte ett starkt FN.

-  Säkerhetsrådet är nu det mäktigaste fasta beslutande organet.

Där ingår 5 ständiga medlemmar - USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike. Tre av de ständiga medlemmarna år 2018 är Donald Trump, Vladimir Putin och Xi-Jinping.

Dessa har vetorätt som omöjliggör många insatser. Denna vetorätt önskar nu många FN-länder begränsa.

Förslag har framlagts att även Afrika skall ha en ständig plats, men fler medlemmar anses göra arbetet svårare.

FN:s stater är skyldiga att verkställa rådets beslut.

(USA, och Storbritannien anföll Irak 2002 och Ryssland anföll Georgien 2008 och Ukraina 2014 etc.)

Från år 2010 till och med 2015 har dock antal konflikter i världen gått från 59 till 123 och antal dödsoffer från 30 706 till 118 788.

Ytterligare ingår 10 rörliga medlemmar från andra stater som väljs för två år, fem nya varje år. Sverige har efter vissa ansträngningar efter 20 år, åter fått en plats med Margot Wallström 2017.

Sverige vill verka för, demokrati, folkrätt, mänskliga rättigheter och ökat inflytande från kvinnor. Vidare önskar FN-ambassadören Olof Skoog bättre arbetsfördelning och tydligare prioriteringar. Viktigast är dock att verka för att reformera själva säkerhetsrådet anser Hans Corell f.d. ambassadör och rättschef i justitiedepartementet, UD och FN.

Fem stormakter har alltså permanenta platser i säkerhetsrådet, men det innebär inte att de skall ha permanenta platser i sekretariatets toppskick framhåller Hans Blix. På de högsta professionella posterna är 3 av 4 män och för posterna därunder är det 2 av 3.

Personalen består av 9000 personer från 170 länder, varav mer än hälften finns i New York och resten ute i världen, ofta på otacksamma platser. De fredsbevarande soldaterna uppgår till cirka 100 000 i olika operationer. En kraftfull generalsekreterare krävs alltså i detta världens omöjligaste jobb.

FN kan ses som ett företag där medlemsländerna är ägare och om ägarna är oense har FN:s tjänstemän begränsade handlingsmöjligheter.

Risker finns för byråkratisk förlamning och cynisk stormaktspolitik med maktspel bakom stängda dörrar.

Inom FN brukar man arbeta fram olika avtal - konventioner - som sedan kan ratificeras av en stat och då blir bindande för staten ifråga. Om staterna inte själva följer de regler man uppställt urholkas respekten för FN som saknar befogenhet att utkräva något av nationalstaterna. Framför allt behövs en ny global rättsordning och för detta finns många förslag och ytterligare forskning pågår för att få fram en global styrmodell.

All den kritik som vuxit fram alltsedan 50-talet måste tas på allvar. Det gäller själva konstruktionen av FN som ofta hindrar organisationen att fullfölja sina globala mål.

Boken "Världsfred genom världslag" av Louis B. Sohn, kom redan 1960 och är exempel på tankar om hur FN borde reformeras.

Global Challenges Foundation i Stockholm grundat 2012 utlyste en tävlan A New Shape om förslag på hur världen kunde styras bättre. Man utsåg sju finalister 2018, varav flera hade förslag om förändringar av FN.

Tyvärr visar det sig att många av de fredsavtal som ingåtts kollapsar inom en 10 års period. Man hoppas därför på att såväl civilsamhället, särskilt kvinnorna skall driva på och göra fredsavtalen mer hållbara.

Intern oberoende granskning sköts av Office of International Oversight Services, OIOS vilken fått en uppryckning med svenska Inga-Britt Ahlenius, som tillsammans med Niklas Ekdal skrivit boken Mr Change, FN:s förfall under Ban Ki-Moon, 2011.

Några FN-initiativ

- Med Millenniemålen fram till 2015, satte FN upp klara mål och regler och har sedan utvärderat dem.

- De nya Hållbarhetsmålen skall gälla från 2015 och utvärderas 2030.

Dessa ger ett moraliskt ramverk inom vilket vi har att verka och är ett bra centrum för försök till internationella normer. Detta är också vad näringslivet önskar sig - näringslivet som ofta i praktiken är den verkställande makten. Se tidigare kap.10.

- FN önskar även skapa en folkförsamling

Politiker kan ofta sätta käppar i hjulet när det gäller övergripande frågor. FN försöker därför att skapa en folkförsamling som riktar sig direkt till individer och lösgör dem från bindningen till nationalstaterna. Människor skulle då i demokratisk ordning kunna rösta på frågor som rör intressen bortom nationalstatens begränsningar. Här skulle alltså inte gälla regeln ett land, en röst som i FN:s generalförsamling.

Till detta FN:s förslag om en United nations parlamentary assemmbly, UNPA har redan 800 parlamentariker från mer än 100 länder anslutit sig. Däribland EU-parlamentet, Argentinas senat och Panafrikanska parlamentet. I arbetet med att få fram denna folkförsamling ingår två svenskar, filosoferna Torbjörn Tännsjö och Gustaf Arrhenius.

Redan nu kan människor rösta oberoende av sin stat. Så sker t.ex. vid de årligen återkommande melodifestivalerna i Europa. Att både samverka och tävla är vi vana vid inom musik och idrott även om vissa politiska spänningar mellan öst och väst, nord och syd brukar märkas även då.

Gränslös demokrati, Democracy Unbound är ytterligare ett projekt i samma anda. Det leddes sedan år 2004 av filosofen, professor Folke Tersman tillsammans med forskare från filosofi, juridik, psykologi och historia och bekostades av vetenskapsrådet. Där diskuterades exempelvis påståendet att den som påverkas mest av ett politiskt beslut borde ha mest att säga till om vilket man kunde tycka vore rimligt. Dock uppstår knäckfrågor om vem som skall avgöra vem som påverkas mest o.s.v.

......

FN-byggnaden äger sin mark i New York och är ett internationellt territorium. Ingen polis, militär eller tjänsteman får beträda FN-området utan tillstånd. Ytan är en femtedel så stor som Vatikanens i Rom och båda är suveräna gentemot sina värdländer och båda är magneter för turister och de utövar en mjuk makt som bygger på allmänmänskliga värderingar.

Som en ljusblå fantasi kan man undra hur t.ex. Saudiarbien, Ryssland eller Kina skulle ställa sig om FN erbjöd dem att flytta ''FN-skrapan'' till repektive land med högkvarter, personal och allt.

Den största givaren till FN brukar vara USA som gav organisationen 600 miljoner dollar för 2016, vilket är 22 procent av FN:s kärnbudget.

EU-flagga

EU - Europeiska Unionen

"Förenade i mångfalden" står som valspråk.

EU som bärare av gemensamma värderingar anses som det mest framgångsrika demokratiska projektet i världshistorien.

För att undvika fler krig i Europa har man gått från slagfält till förhandlingsbord. EU är alltså först och främst ett politiskt projekt och EU hyllas som världens världens första ''stormakt'' som bildats utan våld och sedan 1989 har inte ett enda krig förts mellan EU:s medlemmar eller dem som söker medlemskap.

En EU-medlem kan inte beskrivas med hjälp av vare sig religion eller språk. Europa består helt enkelt av en mängd minoriteter som under historiens gång påverkat varandra och gett en viss kulturell gemenskap. Utifrån grekisk filosofi och senare med latinet som ett gemensamt språk för de lärda, har vi idag t.ex. Erasmusuniversitetet där ungdomar kan välja att studera i ett annat europeiskt land än sitt eget.

Med sina nu 27 länder och drygt 500 miljoner invånare och 23 officiella språk har EU att värna om mångfalden av olika religioner, sedvänjor och politiska prioriteringar vilket är den bästa garantin mot korståg, förintelse och Gulag.

Liksom de flesta andra civilisationer har länderna inom EU en tragisk historia med kolonialism, slaveri, krig, rasism och kvinnoförtryck, men även en uppfordrande och kulturskapande tradition.

Dock finns det vapen inom EU. Både Frankrike och Storbritannien har egna kärnvapen och några andra stater förvarar amerikanska kärnvapen inom sina gränser vilket nu diskuteras.

EU bildades år 1993 av Frankrike, Västtyskland, Italien och BeneLux-länderna. Britterna var dock skeptiska och ville hellre identifierade sig med det brittiska samväldet. Antalet medlemsstater har sedan vuxit fram efter hand, men 2016 begärde britterna att få lämna EU som därefter kommer att omfatta 27 stater. Island har inte bestämt om de vill gå med i EU eller inte.

År 2013 blev Kroatien medlem och Serbien och Montenegro väntas kunna bli anslutna 2025. Potentiella kandidatländer är Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kosovo och med tvekan Turkiet.

Varken Norge, Schweiz eller efter brexit - Storbritannien är medlemmar liksom inte heller Andorra, Lichtenstein, Monaco och San Marino, de senare med en halv miljon människor sammantagna.

Sverige har haft nytta av sitt medlemskap genom att vi fått lättare att exportera och cirka 20 procent lägre livsmedelspriser, dock med nackdelen att vi blivit mindre självförsörjande. Systemet med utsläppshandel och utsläppsmål har fått stöd, liksom ett kemikaliedirektiv och den tidigare arbetskraftsinvandringen som kom från Östeuropa har varit balanserad.

Därmed inte sagt att alla länder vinner på att vara med i EU. Den ekonomiska politiken i Schweiz har t.ex. visat sig vara bättre än den inom EU. Att själva kunna bestämma om sin invandring är nu ett önskemål i många stater. För- och nackdelar med det storskaliga måste alltid diskuteras.

Turkiet önskar visumfrihet till EU för sina medborgare och spelar ut detta kort med att de annars vill riva upp det flyktingavtal mellan EU och Turkiet som stoppade en ny flyktingvåg till EU.

EU-länder

Kraven för att bli medlem i EU sammanfattas av de tre ''Köpenhamnskriterierna'' från 1993 och de är ganska stränga.

- Det politiska kriteriet: med tre hörnpelare: demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

- Det ekonomiska kriteriet: en fungerande marknadsekonomi som kan hantera konkurrens och marknadskrafter inom unionen.

- Det rättsliga kriteriet: förmåga att ta på sig de skyldigheter som följer av ett medlemskap.

Allt som EU gör bygger på fördrag som medlemsländerna har kommit överens om på frivillig och demokratisk väg där EU försöker skapa demokrati på överstatlig nivå med bindande avtal, men om någon bryter mot dessa finns inga sanktioner - precis som inom FN.

Samma krav måste rimligtvis ställas på nya såväl som gamla medlemsstater där vissa propsat på undantag, t.ex. när det gäller reglerna för statsfinanser. Tanken var att stegvis ekonomisk integration skulle leda till politisk integration. Så har inte blivit fallet. Det krävs i så fall mer av reformer gällande staternas olika styrelseskick. ''Hotet'' mot EU:s samarbete kommer inte bara från de nya medlemsländerna utan även från de gamla.

Somliga inom EU anser att européer inte skall yvas över bedrifter i stil med ''Europa vann''. Inte heller anser de att EU borde ha någon flagga eller EU-sång då detta är symboler för nationalstater. Nya sätt kan skapas som motsvarar tanken med EU, t.ex. en Europadag.

EU har inte tillkommit för att bli en superstat, även om några önskar detta. Dessbättre kan ländernas olikhet bidra till bevarad mångfald och som ett forum där man ödmjukt strävar efter inbördes förhandlingar och samarbete.

Man kan t.ex. inte bara inrätta svenska välfärdsinstitutioner i andra länder och tro att det skall fungera. Forskare har kommit fram till att tillit mellan människor är viktig när man börjar bygga upp välfärdsinstitutioner. Tilliten bör finnas först och uppstår inte bara genom reformer - åtminstone inte i början.

Demokrati, åtskillnad mellan kyrka och stat, jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet, marknadsekonomi samt avståndstagande från ideologiska frälsningsläror är värden som har visat sig attraktiva för många människor och det gäller för EU att visa att man också lever som man lär, nämner Jeremy Rifkin, ekonom, författare och visionär.

Först och främst skall EU ta upp frågor som är viktiga för alla EU:s medborgare som klimat, energi, utrikespolitik och flyktingfrågor. Övriga frågor skall behandlas så nära de direkt berörda som möjligt - den s.k. subsidaritetsprincipen.

EU är ett demokratiexperiment med många svårigheter, vad annat hade varit att vänta. När de som stiftar lagarna i EU gör detta över huvudet på medborgarna och politikerna i de olika länderna leder det till att många känner sig överkörda och då är det lätt att skylla på ”några som sitter i Bryssel”.

EU-kommissionen bestämmer dock ingenting utan kommer endast med förslag till lagar och strategier samt handelsavtal. Olika regeringar kan sedan ibland skylla icke populära beslut på EU, men själva ta åt sig äran av bra beslut. De skall även dra igång rättsfall om dessa bryter mot EU.

Önskan om större öppenhet ligger dock inte alltid i de beslutandes intresse och försvåras av olika språk och vaga formuleringar. Många människor önskar just öppenhet, dialog och debatt.

Livliga diskussioner och folklig förankring inom ett land bör därför föregå de olika majoritetsbeslut som EU vill införa ibland med tvång. Detta har aktualiserats med påbud om olika kvoter när det gäller flyktingmottagning, där motstånd råder särskilt i Polen, Slovakien, Ungern, Tjeckien och Italien.

EU:s organisation består av fem huvudinstitutioner:

Kommissionen består av de 27 kommissionärer som länderna själva föreslagit - varav 9 var kvinnor år 2014. Uppgiften är att verka som initiativtagare.

•  Parlamentet väljs direkt av folken vart 5:te år varvid givetvis partipolitiska intressen blir avgörande. Parlamentet beslutar om EU:s budget samt har viss lagstiftande makt tillsammans med ministerrådet.

Ministerrådet  består av alla medlemsländernas regeringschefer. Här tas alla beslut om t.ex. nya medlemsländer.

EG domstolen är placerad i Luxemburg och skall avgöra brott mot gemensamma regler samt tvister mellan en institution och ett medlemsland eller mellan en enskild person och ett medlemsland.

Revisionsrätten med en centralbank skall ta hand om valutasamarbete. Banken har till uppgift att sköta penningpolitiken och upprätthålla prisstabilitet i de länder som deltar. Ett allmänt råd finns även för de länder som inte infört euron, som Sverige.

Inom ekonomin skall EU:s främsta strävan vara att införa en gränslös marknad för varor och produktion samt en gemensam valuta där varor, tjänster, kapital och människor skall kunna röra sig fritt till gagn för alla.

Man har dock inte lyckats med en gemensam finanspolitik. Flera av medlemsländerna har inte fullföljt sina ekonomiska åtaganden och EU anklagas för att inte vara tillräckligt effektivt och befinner sig för närvarande i ekonomisk kris när det blir ökade skillnader i människornas inkomster. Det fortsatta välstånd man hoppats på har inte kunna infrias överallt. Grekland och Ungern, Italien och senast Polen är exempel på problemländer.

Aktuella frågor gäller press från flyktingar och ökad invandring där man söker enas om hur det gemensamma ansvaret skall fördelas på olika stater. Hållbar utveckling, miljö och klimatfrågor är andra utmaningar. Fartyg tillåts t.ex. inte längre släppa ut mer än 0,1 procent svavel i sina rökavgaser varken i Engelska kanalen, Nordsjön eller Östersjön.

Globaliseringen innebär ökad konkurrens för EU från nyligen industrialiserade länder som Kina, Indien och en del andra låglöneländer där arbetsstyrkan har fyrdubblats på 20 år. En teknisk firma i Banglador annonserade nyligen ut 800 jobb och fick 87 000 sökande.

EU har å sin sida en åldrande befolkning och låga födelsetal. Vidare ställer internet krav på utbildning som många i EU saknar. Särskilt för lågutbildade eller de som bara har gymnasieutbildning åligger det nationalstaterna att hjälpa till med omskolning och stödåtgärder för att länderna skall kunna leva upp till den sociala modell som anses typisk för Europa.

Europa skulle gynnas av att få med fler i gemenskap, samarbete och god grannsämja, men det fungerar ibland tvärtom så att EU blir urvattnat, intetsägande och maktlöst. Trots svårigheter anses EU hittills ha bidragit till ett ganska välmående och fredligt Europa - en framgångssaga.

Men är den hållbar? Ryssland provocerades då Ukraina ville komma med i EU liksom Georgien och Moldavien. De som är missbelåtna med EU som ett krisande Grekland eller Ungern vars demokratier inte är liberala, söker sig då till Ryssland. Så gör även Franska Nationella fronten, Italiens Liga Nord, Tysklands NDP med flera.

Den sociala integration man hoppats på har inte infriats. Arbetslösheten växte till drygt 26 miljoner år 2013. Många kulturer är fortfarande isolerade och parallellsamhällen finns med oförenliga värderingar. Man saknar ofta det förtroende för staten och den inbördes solidaritet som t.ex. en gång drev arbetarna vid industrialiseringen.

Man talar t.o.m. om en identitetskris för EU och missnöje med de gamla vänster- och högerpartierna. Särskilt medelklassen känner sig ofta hotad både av flyktingar, invandrare och globalisering. Stater som Ungern, Österrike och Italien har börjat bli mer inåtvända och nationalistiska.

För att få en starkare röst inom EU kunde mindre stater som de nordiska länderna gå samman då de har likheter i språk, historia och kultur samt hög tillit människor emellan.
Norge är visserligen inte medlem i EU, men deras medborgare får arbeta i EU på samma villkor som EU-medborgare.

   AU - Afrikanska Unionen

Lillebrors segelfärd

Lillebrors segelfärd av Elsa Beskow.

Afrikanska unionen, AU är en sammanslutning av oberoende afrikanska stater och bildades år 2002 som en efterföljare till OAU där syftet främst hade varit att frigöra sig från kolonialismen.

Dock hade man genom OAU inte rått på många negativa händelser i ett antal länder som Somalia, folkmord i Rwanda och Burundi, svåra brott mot mänskliga rättigheter i Sierra Leone och Liberia samt stora problem i Nigeria, Sudan, Etiopien, Eritrea, Angola, Demokratiska republiken Kongo och Zimbabwe.

Därför bildades AU efter långt förarbete för att kunna ingripa och agera mer kraftfullt och omfattar nu 54 länder, dock inte Västsahara eftersom området fortfarande är en koloni under Marocko. Vidare uteslöts Egypten 2013 då en demokratiskt vald ledare hade avsatts genom en kupp - ett förfarande som inte tillåts.

Själva organisationen av AU är kopierad efter mönster från EU och avser att verka kraftfullt för frihet, fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Att intervenera i andra AU-länder är tillåtet och förmågan att hantera konflikter har gjort stora framsteg varför Afrika vänder, 2014 har blivit titeln på en bok av f.d. guvernören i Afrika, Sten Rylander. Sverige har genom åren gjort uppskattade insatser först genom mission och sedan genom att bygga upp institutioner samt stödja och bedriva forskning.

AU samverkar med både EU och FN. Dock finns skepsis mot västländer särskilt efter beslut av FN om att Nato skulle ingripa i Libyen och få bort Muammar al-Khadaffi. Detta ogillades av flera afrikanska stater liksom av Kina och Ryssland och har sedan inverkat negativt på FN:s förmåga att hantera krisen i och kring Syrien.

Inom AU finns en särskild avdelning för rättsskipning och en för mänskliga rättigheter.

I två länder - Liberia och Maldawi - är kvinnor statschefer och en kvinna har framgångsrikt haft den högsta befattningen inom AU. Ytterligare en mångfald organisationer för olika intresseområden finns inom AU.

...........

-  CIS - Ett ryskt Euroasiatiskt Imperium   

-  SCO - Shanghai Co-operation

Organisationen omfattar en fjärdedel av jordens befolkning med Kina, Ryssland, Kirgizistan, Kazachstan,Tadzjikistan och Uzbekistan. Som ledord står att bekämpa separatism, terrorism och extremism. Dessutom skall USA:s inverkan i regionen minskas och särskilt deras baser skall dras bort. SCO vill dock inte vara ett nytt Nato utan avser att samverka inom ekonomi, säkerhet och energifrågor.

...................

-  Ytterligare organisationer

I nedanstående exempel eftersträvar man samarbete och avstår från allianser där makt och styrka koncentreras gentemot en fiende. Sammanslutningarna är inte heller hierarkiska eller auktoritära. Genom öppen information, tillit och förtroendeskapande åtgärder flätas ekonomier samman. Dylika regioner kommer troligen att ytterligare komplettera nationalstaterna i framtiden. Här några exempel på sammanslutningar som vuxit fram där giganten är:

G-20 - internationellt forum för regeringar och centralbanker grundades 1999. G-20 har ersatt tidigare G-8 och står nu för:

- 85 % av världens samlade nationalprodukt,                                                            - för 80 % av världshandeln och omfattar omfattar                                                   - 2/3 av världens befolkning.

Där ingår Indien, Kina, Ryssland, USA, Japan och Tyskland samt EU där Sverige ingår indirekt. Möten hålls årligen och protester brukar komma från dem som är emot globalisering.

Bilden visar medlemsländer i G-20.

De mörkblå länderna har direkt, medan de ljusblå har indirekt medlemskap genom att de tillhör EU. Rosa länder är inte medlemmar, men var inbjudna till toppmötet 2016.

Världskarta

 

OECD –  organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling med över 30 medlemsländer är en aktiv part inom G-20. En tidigare form av OECD fick liksom Marshallhjälpen stor betydelse för Europas återuppbyggnad. Efter detta vidgades verksamhetsområdet geografiskt och man arbetar särskilt med praktisk politik och förvaltning och bidrar till att göra denna demokratisk och kontrollerad vilket ökar solidaritet och stabilitet Angående OECD och biståndsverksamhet se kap. 10.

OECD-länder

OSSE –  organisation för säkerhet och samarbete. Omfattar alla Europas länder och representerar både en femtedel av jordens befolkning och hälften av världens ekonomi.

ASEAN –  organisation med samma målsättning som OSSE; omfattar de sydostasiatiska länderna.

NAFTA –  North American Free Trade Agreement omfattar USA, Kanada och Mexiko.

NEPAD – Nytt partnerskap för Afrikas utveckling.

G77 – sammanslutning av 130 mindre utvecklade länder.

..........................

Litteratur

 

 

Jisheng, Yang, Gravstenen, 2008

 

Przeworski, Adam and the Limits of Self-Government, 2010

 

Rosling, Hans, Factfulness, 2017

 

Solsjenitsyn, Alexander, En dag i Ivan Denisovijts liv, 1962

 

Tengroth, Stellan, Tillväxt till döds, 2010

 

Wong, Ola, När tusen eldar slickar himlen, 2007

 

Wong, Ola, Pekingsyndromet, 2014

 

Yu Hua, Kina ned tio ord, 2013.

 


 

Läs vidare: Kap.18 Om våld >>