10 Utgångsläge för hållbarhetsmålen

 

Rubriker:

FN:s nya Hållbarhetsmål

FN:s tidigare Millenniemål

     Hur gick det?

Hur skulle de nya målen formuleras?

II

Om bistånd

     Goda erfarenheter

      Mindre goda erfarenheter

Bistånd från Sverige

III 

Vad kunde vi alla göra?         

Civila organisationer

      Enskilda personer

Hand i hand, HiH

En global Marshallplan?

Litteratur

I

FN:s nya Hållbarhetsmål

Hållbarhetsmålen avser att gälla mellan 2015 och fram till 2030.

De 17 målen, Sustainable Development Goals, SDG antogs i New York 2015 och målen kan sammanfattas i fem P: Pople, Planet, Prosperity, Peace och Partnership

När 193 stater skall formulera gemensamma mål blir det lätt vaga formuleringar. Världen skall bli bättre på alla sätt överallt, helst samtidigt så att ojämlikheten minskas. Att man kunnat enas om något är dock en stor prestation. Målen presenteras längst ner i kapitlet.

En nyhet är att varje enskilt land skall ta ökat ansvar och att den privata sektorn med företag och civilsamhälle ges större betydelse. Dessutom skall målen utgå från de mänskliga rättigheterna.

FN:s har till uppgift att samla och ge oss statistik så att vi kan överblicka de områden som behöver åtgärdas, men alla de nya målen är inte mätbara, vilket gällde de tidigare målen.

Kostnad

Målen beräknas kosta mellan 28 000 och 38 000 miljarder kronor om året att jämföras med världens militära utgifter som är 30 miljarder kronor per dag. Finansieringen blir liksom den var för de tidigare Millenniemålen en knäckfråga.

FN:s tidigare Millenniemål

På initiativ av Kofi Annan kom först FN:s Millenniemål som utgjorde ett gemensamt moraliskt ramverk att arbeta inom och mål att eftersträva - världens första globala kontrakt.

Millenniemålen  gällde mellan 1990 och fram till 2015.

 

Dessa gällde åtta mål som kunde förändra världen med 8 konkreta, tidsbestämda och mätbara delmål. Mål, varav de flesta rimligen borde ha kunnat uppfyllas till år 2015 och som alla rörde människor direkt och indirekt.

     Det främsta målet 1 - gällde att halvera fattigdom och hunger                         

       målen 2 - 6 handlade om bättre villkor för kunskap och hälsa

                 målen 7 - 8 berörde miljö och global samverkan.

                                 

Dessa mål kan ses som oberoende av religionstillhörighet. Dock överensstämde målet 2 och 3 inte med kvinnosynen i vissa kulturer.

För Millenniemålen beräknade FN få in 189 miljarder dollar per år fram till 2015.

Vilka hade kunnat betala?

För att få en överblick gjorde professor Peter Singer en kalkyl i boken The Life You Can Save. Acting Now to End World Poverty Urgently, 2009.

- Singers beräkning blev att om endast de 855 miljonerna mest välbärgade människorna inom OECD skulle skänka ett hundratal dollar per person och år – alltså inte tusentals dollar – så vore finansieringen löst.

Dessutom fanns alla de institutioner som krävs i ett välfungerande samhälle vilket är ett socialt kapital som till hela 90 procent anses stå för vår möjlighet att förvärvsarbeta och skapa välstånd - något som ofta förbises.

-  Bill Clinton gjorde en liknande kalkyl i boken Giving, 2007.
Om de superrikaste 1 % av befolkningen i USA gav 5 % av sin inkomst per år och de 9 % rika som kommer därnäst gav 1 % skulle de som alltså tillhör de 10 rikaste procenten kunna ge hela 470 av de önskade årliga 189 miljarderna dollar till de fattigaste.

Teoretiskt sett skulle alltså enbart de välbärgade inom OECD eller enbart tio procent av de rikaste bara i USA, ekonomiskt ha kunnat klara Millenniemålen.

Realistiskt sett kan naturligtvis de båda förslagen diskuteras. De ger dock en uppfattning om problemens relativa storlek. Teori är dock en sak och verklighet en annan.

Fem år efter avtalet ordnades ett stort toppmöte i Köpenhamn med 180 stats- och regeringschefer och man diskuterade att öka de statliga bistånden då bidragen visade sig ha minskat.

De icke statliga organisationerna, Non Governmental Organisations, NGOs ordnade då en parallell konferens i Köpenhamn. Tillfälle gavs för mig att vandra runt i de magasin som upplåtits för olika organisationer för att presentera sig med skrifter framlagda på bord som vuxit upp ur betongen. Många uppslag, engagerande föredrag och mycken god vilja fanns uppenbarligen.

Världen hade cirka 5 000 NGOs redan år 1975 och år 1998 hela 23 000. En del tar numera emot avsevärt ekonomiskt stöd från sina egna stater, fast de egentligen skall driva på och kritisera sina politiker. EU ger dem 1 miljard euro om året. En del NGOs kan numera tyvärr beskrivas som NO-GOs.

Hur gick det?

Millenniemålen hade som första mål att halvera hunger och fattigdom - i alla dess former överallt - och detta mål står fortfarande kvar i de första två nya målen fast just den frågan inte alltid väcker störst intresse.

Bilden visar hunger och fattigdom året 1990 det år som Millenniemålen utgår från.

Läktare som visar hunger och fattigdom året 1990, det år som Millenniemålen utgår från.

Bilden nedan visar läget 2014

Målet blev infriat redan 2010. I Sydasien hade 430 miljoner lyfts ur fattigdom och  i Östasien 250 miljoner. Räknat i procent hade alltså en halvering uppnåtts.

Läktare som visar läget vad gäller fattigdom och hunger år 2014.

Men räknat i antal människor blev det ingen halvering. Folkmängden hade nämligen ökat och fortfarande levde 1 303 miljoner i extrem fattigdom år 2014 mot 1 908 miljoner 1990. Vi måste därför fortfarande tala om den fattigaste miljarden.

Bilden visar utmaningen för Hållbarhetsmålen till år 2030 då befolkningen väntas öka och bli så stor som det röda fältet anger på bilden.     

Läktare som visar utmaningen för Hållbarhetsmålen till år 2030.

Bilden nedan visar var i världen de fattiga minskat mest.

Läktare som visar fattiga i nutid i några områden.

Särskilt i Kina har fattigdomen minskat drastiskt vilket mest beror på landets egen politik och inte på bistånd. Under Maos tid levde nästan 9 av 10 kineser i extrem fattigdom 1981, mot 1 av 10 år 2014.

Indien övergav sin planekonomi och protektionism 1947 och fördubblade inkomsterna på 10 år.

Om länder endast litar till jordbruk och råvaror uppstår visserligen viss tillväxt, men man måste även satsa på tillverkning, skola och hälsa för att komma vidare i ekonomisk utveckling. Länder som gjort så är t.ex. Kina, Bangladesh, Etiopien, Mauritius, Chile, Brasilien och Vietnam.

........

Världen har blivit mycket bättre på många områden trots att folkmängden ökat. Fler demokratier, fler läskunniga, mindre barndödlighet och högre medellivslängd är stora framsteg vilket jag tagit upp i kapitlen 6 och 8. 

- Mål 7 gällde bland annat rent dricksvatten och uppnåddes 2010, men hela 2 500 miljoner saknade godtagbar sanitet.

- Mål  8 visade att biståndet från de rikare länderna endast uppgick till 0,07 % av deras BNP mot målet 0,9 %.

För år 2006 låg USA:s bistånd på endast 0,07 % av BNP medan Sverige, Norge, Danmark, Luxemburg och Nederländerna faktiskt nådde upp till 0,7 %. Amerikaner är dock kända för att skänka mycket i annan regi.

Många människor trodde däremot enligt en undersökning att de statliga bidragen rörde sig om 20 % och man tyckte ofta att 10 % kunde vara lagom, men i verkligheten var det alltså mindre än 1 % som gick till internationellt bistånd.

En sammanfattande översikt ger bilden nedan. Här kan man se proportionerna utan att behöva fastna i siffror. Börja med att se på de två blå strecken av olika längd.

Det längre markerar att 748 miljoner människor saknade tillgång till rent dricksvatten inom rimligt avstånd år 2014. Det kortare markerar att detta gällde     2 597 år 1990. Målet om halvering är därför uppnått. Fortsätt sedan att jämföra streck av samma färg.

         Läktarbild som visar sammanfattning av millenniemålen.

Hur skulle de nya målen formuleras?

Över detta har nu världens ledare grubblat inte bara i de utvecklade länderna utan i alla länder.

Till hjälp har FN inbjudit även vanliga människor att komma med olika förslag via "Myworld 2015" och 5 miljoner lär snabbt ha svarat på uppmaningen.

Vad behöver prioriteras?

- Hunger och fattigdom har redan nämnts.

- Barnadödlighet och familjeplanering behöver åtgärdas och är den mest kostnadseffektiva hjälpen till fattiga länder framhöll Carl Wahren, för flera år sedan, expert på befolkningsfrågor. Även Hans Rosling visar att mindre fattigdom, hälsa och preventivmedel gör att familjerna blir mindre. Här behövs kort sagt myggnät, kondomer och vitaminpiller.

Studier gjorda av många experter redovisas i Bjørn Lomborgs bok Global Crises, Global Solutions, 2004. Av många olika prioriterade insatser var några speciellt lönsamma. Kamp mot malaria med myggnät särskilt för barn under 5 år ger 17 gånger insatsen och forskning pågår nu även om att göra malaria- myggornas honor sterila. Att hindra spridningen av hiv/aids gör en nytta som är 50 gånger kostnaden och enkla näringstillskott som vitaminer ger 10–100 gånger insatsen.

- Utbildning och överföring av teknologi kommer också högt. Man vet nu mycket väl att bistånd inte bara handlar om pengar, utan om kunskap, erfarenhet, klokhet och inte minst ledarskap.

- Energifrågor måste åtgärdas med hänsyn till klimatet och många vill då gynna forskning som ger effekt på lång sikt.

- Åtgärder för vatten och sanitet skulle indirekt påverka flera av de övriga målen.

Bilden nedan visar människor som saknar tillfredsställande sanitet år 2012.

Läktare som visar människor som saknar tillfredställande sanitet år 2012.

Tidsperspektiv

- Innan man visste något om baciller och bakterier i vattnet fick man klara sig med te, öl och vin som man åtminstone inte dog av, sedan kom även kaffe och coca-cola. Från senare delen av 1900-talet infördes klor och vattenfilter i USA vilket sänkte dödligheten med 43 procent.

- Det är bara tvåhundra år sedan Nybroviken i Stockholm var vidrig med stank och svårt för båtar att ta sig fram i sörjan. Den första toalett med vatten lär ha konstruerats 1596, men sedan dröjde det 300 år innan det började bli vanligt med avträden inomhus. Själv bor jag i ett hus i Stockholm byggt 1902 då avträdet först låg på gården.

Toalettstol

- När avföring och urin från människor och djur återförs till jorden kommer de att ingå i kretsloppet.

- Från torrdassen kan avföringen samlas i gödselbrunnar och därifrån återgå till jorden.

- Med vattentoaletter som spolas med cirka 30 liter sötvatten kommer detta direkt ut i vattendrag och hav. "Detta är vansinne" utbrast min far som var biolog, i vattenklosetternas barndom. Nu har vi på många håll reningsverk som bland annat kan ta till vara ämnen som fosfor.

- Med vacumtoalett räcker det med 3 liter vatten och med en förbränningstoalett kan man få en lukt och bakteriefri aska som kan strös direkt på jorden om sådan finns i närheten. I annat fall måste den transporteras bort vilket kräver energi.

- En engångstoalett, Peepoople är en svensk uppfinning som är billig. Den består av en påse som är självsanerande och är biologiskt nedbrytbar och efter användningen fungerar som gödsel. www.peepoople.com

- Bioreningsverk kan rena avloppsvatten med hjälp av mikroorganismer och vattenväxter som behöver kväve och fosfor för att växa. Det hela fungerar i ett kretslopp.

Från 2015 har vi en lag som förbjuder fartyg att tömma sina latriner i havet. De som tar betalt för hamnplatser åläggs att även skapa möjlighet för tömning.

Företaget Unilever har satt som mål att bygga 400 000 toaletter fram till 2020 i fattiga länder samt lära en miljard människor att tvätta händerna för att minska diarré och ögonsjukdomar och även minska barndödligheten.

Vi kan dra lärdomar även från Singapore som satsat på forskning och utveckling inom vattenteknik där entreprenörer och miljöarbetare samverkar.

................

I Oskarshamn har man med statliga pengar från Naturvårdsverket placerat ett verktyg i vattnet som släpper ut ett köldmedel. Då vattnet först fryses och sedan får smälta kan man lätt frånskilja de ämnen som inte skall ingå i vatten. Man fann då i hamnen 160 ton bly, 570 ton zink, 28 ton arsenik och 250 ton koppar från tidigare industriers dumpade avfall!

Sim Salabim! Fritt fram för en fantasi. Sverige kunde införa samhällsplikt för att t.ex. bevara Östersjön och påskynda samarbetet mellan alla länder runt om. Stränder och vatten kunde rensas upp i snabbare takt. Med vindkraft kunde vattnet spjälkas i väte och syre. Vätet kunde sedan används som energikälla och syret tillföras havet.

II

Om bistånd

Goda erfarenheter av bistånd

Marshallhjäpen som innebar att USA efter andra världskriget lånade ut 10,5 miljarder dollar till Västeuropa under åren 1946 och 1947 fick stor betydelse för återuppbyggnaden.

Då gällde det en kortvarig, akut hjälp vid en katastrofsituation och var till stor nytta. På liknande sätt kommer det alltid att behövas akut bistånd vid olika katastrofer som jordbävningar, översvämningar, torka och krig.

Några mindre goda erfarenheter

Att försätta länder i skuld genom långvariga lån och göra människor fortsatt beroende av bistånd har inte visat sig produktivt.

- En västerlänning som såg att många fattiga barn i Afrika saknade skor bestämde i all välmening att skicka ett par skor till Afrika för varje par hans fabrik sålde. Resultatet blev på sikt att han slog ut ländernas egna skomakare.

- F.d. president Bill Clinton beklagar själv att han beslöt att fortsätta skänka ris till Haiti som kommit i kris, för då lönade det sig inte för Haitis bönder att själva odla sitt ris.

Skattepengar och medel från internationella organisationer har överförts till behövande länder. Men givarländerna har ofta själva velat genomföra sina projekt med hjälp av egna företag och konsulter och utan att samarbeta med befolkningen. Biståndsarbetarna har ofta haft förmånligare villkor än de skulle haft i sina hemländer t.ex. med tjänstefolk.

Stater gör ofta politiska och säkerhetspolitiska överväganden och ser till att få något tillbaka när de ger något, varför hjälpen ofta gått till strategiskt viktiga länder. Man säger sig vilja hjälpa fattiga länder att utvecklas, men villkoren för att få lån och bidrag går ofta ut på att givarna själva ska tjäna på avtalen. Det har dock skett en stor förändring från ren kolonialism till ökad vilja att hjälpa.

I det hittillsvarande systemet har ingått stater, multinationella företag, välgörenhets- och biståndsorganisationer, kändisar och sociala entreprenörer. Somliga talar om en världsomfattande välgörenhetsindustri och en ny form av kolonialism som omsätter stora belopp, men utan att få avsedd effekt för de behövande.

De fattiga har ibland blivit klienter och man har sett ned på dem och inte tagit tillvara deras egna resurser och kunskaper. De behöver själva vara aktörer och entreprenörer.

Kina har - liksom tidigare andra länder - kopplat ihop u-hjälp med att exportera arbetskraft. Med statligt understöd har man t.ex. i Afrika byggt upp infrastruktur, gett förmånliga lån och skrivit råvarukontrakt särskilt för mineraler, kol och olja. Avtalen har ofta varit luddiga vilket nu börjar ändras då det alltmer krävs att olika länder samordnar sina insatser.

Kina har ett "Bälte och Väg-initiativ", BVI, där 70 länder anslutit sig. Dessa nya "Sidenvägar" kan få stor betydelse för Asiens ekonomiska tillväxt. Kinas biståndsprojekt uppfyller dock inte de krav som Världsbanken ställer och risk finns att länderna blir vasallstater som kommer att häfta i skuld.

Vad som fungerat och inte fungerat hittills visar att förbättringarna måste drivas av länderna själva och den medelklass som där växer fram. Det måste bli bestående resultat i stället för konstgjord andning. Vanstyre, inte bara naturkatastrofer, står för nöden i många länder.

Här följer först ett par dåliga exempel där man skapat fattigdom trots de bästa avsikter. Exemplen är tagna ur den brittiske journalisten George Monbiots bok Bring on the Appocalypse. 6 Arguments for Global Justice, 2009.

- Vision 2020.

I provinsen Andhra Pradesh i Indien drevs ett av världens farligaste experiment  Både USA och Storbritannien satsade stora belopp av skattebetalarnas pengar på att reformera provinsen med katastrofala följder. Dess ledare smordes med uppmärksamhet och pengar.

I stället för att uppmuntra till egna projekt överlät man åt amerikanska firmor att administrera förändringarna. Det innebar bland annat att undervisningen privatiserades. Universitet och sjukhus kunde då ta ut avgifter från användarna. Arbetslösa lovades anställningar för arbeten som sedan rationaliserades bort. Miljoner människor lämnades utan både arbete och statligt stöd, då finstilta lagar som tidigare skyddat dem ändrades. Tillgången till mat minskade och nya försörjningsmöjligheter uteblev.

Med risk för revolution återinfördes fri grundskola år 1997 varvid antalet elever i skolan steg från 2,5 till 6 miljoner och fri sjukvård återinfördes år 2001. Lärdomar kunde ha dragits från Chile på 80-talet där gyllene tider för affärsvärlden ledde till ökande skulder, arbetslöshet, hemlöshet och undernäring för befolkningen.

- "Gör allt på en gång"

I bästa avsikt gjordes ett försök i Afrika, kallat United Nations Millennium Villages Project vilket startades av FN:s f.d. generalsekreteraren Kofi Annan och med ekonomen Jeffery Sachs som ledare. Man samarbetade med olika NGOs och med Earth Institute vid Columbia University som försökte bistå med den forskning och expertis som behövdes.

Man sökte lösa problem inom jordbruk, teknik och ekologi mm. genom att bistå jordbrukare med bättre utsäde och gödningsmedel. Hjälpen gick direkt till byarna och förtjänsten stannade hos jordbrukarna själva som också måste förbinda sig att ge av sin skörd till barnen i skolorna.

Projektet började med 12 byar med 60 000 invånare i tio olika områden, där det rådde kronisk hunger, allvarliga sjukdomar, dålig sjukvård och infrastruktur, men relativ fred och föga korruption. Som villkor sattes att kvinnorna skulle vara med när man fattade beslut om vad som skulle åtgärdas.

Experimentet började år 2005. Redan 2008 omfattades hela 80 byar med mer än 400 000 invånare. Skördarna ökade, svält, undernäring och malaria minskade och skolbarnen blev fler. Hoppfullhet och självrespekt skapades och detta utan att invänta bättre institutioner.

En bok om projektet har nu kommit The Idealist 2013 av Nina Munks som följde arbetet i Uganda och Kenya under flera år. Boken recenserades av Johan Norberg i SvD 2014.

Man ville uppmuntra självständighet, men fick i stället passiva bybor - nya latriner tömdes inte, duschar blev utan vatten, skörden fick ruttna i brist på marknad, utrustning kunde inte repareras och reservdelar saknades. Bistånd är bra för punktinsatser som myggnät mot malaria etc.

men en kvinna yttrade: "det är bara Gud och vi som förstår våra problem... man kan inte bara göra om ett samhälle".

Slutsatsen blev att det var för storskaligt och tydligen behövs det mer erfarenheter och utvärderingar.

Den som vill bli glad kan gå direkt till slutet av kapitlet och läsa om HIH.

Hur förhåller sig OECD-länderna till bistånd. Ambassadören i Sydamerika, Peter Landelis lyfter fram en kommitté inom OECD kallad Development Assistance Committee, DAC, som har till uppgift att skapa överblick över medlemsstaternas biståndsprogram och utveckla normer för vad som får kallas bistånd. Åter betonas mottagarländernas egen medverkan och att länder förändras och därmed den typ av bistånd som behövs i nutid.

Bistånd från Sverige

Staten betalar via UD rutinmässigt runt 12 miljarder till FN varav cirka 2/3 utan krav på redovisning och då har man haft svårt att se vilken nytta pengarna gör. Man efterlyser tydlighet och behov av att det utarbetas en "vägledning och mallar för bidragshantering".

Expertgruppen för biståndsanalys har till uppgift att undersöka utfallen av vårt bistånd. Störst kritik riktas då mot att man inte ställde några krav på staten i landet och att man endast marginellt lyckats bekämpa fattigdomen.

Av Sidas årligen utbetalade 75 miljoner kronor påtalas nu att vänsterpartiet slussat en dryg miljon kronor till kommunistiska partier i Colombia.

Tanzania har mellan 1962-2013 mottagit 66 miljoner kronor av svenskt bistånd vilket är 8 procent av våra samlade utgifter för bilateralt bistånd. Man ville stödja landets socialistiska utveckling.

Förslag diskuteras nu att överföra 8,1 miljarder till Migrationsverket, medan andra på fältet vill att pengarna skall användas där de behövande i världen redan befinner sig.

Många migranter kommer nu från Afrika där många länder inte kan försörja sin egen befolkning. Jordbruket är eftersatt och man förordar därför att vårt bistånd fortsätter att gå till afrikanska länder för att där användas på lämpligt sätt.

Bilden visar väntad folkökning 2025 och 2050.

Läktare som visar väntad folkökning 2025 och 2050.             

III

Vad kunde vi alla göra?                                                                                     

"This is a story about four people named

Everybody, Anybody, Somebody and Nobody.

There was an important job to be done and

Everybody was sure that Somebody would do it.

Antbody could have done it, but Nobody did it.

Somebody got angry about that,

because it was Everybody´s job.

Everybody thought Anybody could do it

but Nobody realised that Everbody wouldn´t do it.

It ended up that Everybody blamed Somebody

when Nobody did what Anybody could have done."

/Okänd tänkare

Alla större religioner hävdar att vi skall hjälpa vår nästa. Det är helt enkelt en plikt och även våra samveten manar oss, men godheten har självklart gränser. Vi hjälper hellre dem som tillhör familj, släktingar och vår egen grupp.

Ett svältande barn hjälper vi gärna, men sex? En tiggare går bra men 15? Blir antalet för stort blir vi psykiskt trötta. De stora talen får organisationerna ta hand om.

Många vanliga människor lägger ner mycket arbete på sin fritid genom att samla pengar och ordna evenemang och många ger även kontinuerliga bidrag till olika organisationer som har till uppgift att bygga upp en bättre värld.

Den tidigare nämnde Peter Singer, professor i etik, tar seriöst upp vårt vankelmod.

Argument för att inte göra något spetsats här till: Hjälpsamhet får inte synas - det är skryt. Vi betalar ju redan skatter, så bidrag är en sak för staten. Mitt bidrag blir bara en droppe i havet. Pengarna kommer inte fram, de går till administration och det saknas institutioner i mottagarländerna. Pengarna går till vapen. Jag har minsann fått slita för mina pengar och skänka kan de rika göra. Hjälp dig själv så hjälper dig Gud!

 - fast vi fångar deras fisk och subventionerar vårt jordbruk så att de fattiga inte kan konkurrera på lika villkor.

Civila organisationer och enskilda personer       

För den som vill hjälpa andra finns det dock många vägar att gå. Runt om i världen finns erfarenheter och kunskaper om biståndsarbete. Det finns vetenskapligt genomförda studier och välplanerade projekt.

En välbehövlig granskning av olika initiativ och hjälporganisationer har bland annat gjorts av den amerikanska organisationen Give Well. Bland frivilliga organisationer nämns den internationella organisationen Rädda barnen med verksamhet i 90 länder i nästan 100 år och Oxfam som bildades i Oxford 1994 och arbetar i lika många länder.

Vidare kan nämnas t.ex. Läkare utan gränser, SOS Barnbyar och Hungerprojektet samt Earth Charter, en organisation i Holland. NGO-organisationen Tostan har grundats av amerikanskan Molly Melching och verkar i Afrika och har röstats fram för World Children´s Prize.

Andra som fått gott betyg utan att här vara rangordnade är:

CARE, World Vision, 5.10.5.10, Millennium Villages Project, Population Services, International, Planned Parenthood Federation, Progresa i Mexico, The Worldwide Fistula Fund, Opportunity International, 10 over 10, Partners in Health, Bill and Melinda Gates Foundation.

- Bill Gates och hans hustru Melinda har bildat en stiftelse och skänkte 28 miljarder 2013. Han var världens näst rikaste person 2018 och är en av dem som nu uppmanar miljardärer i USA att skriftligen förbinda sig att skänka hälften av sina förmögenheter till välgörande ändamål. Han har fått glädjande många efterföljare och numera finns särskilda "filantropikonsulter" att tillgå.

- Greenudge är en stiftelse grundad av läkaren Gunhild och hotellkungen Petter Stordalen.

- Fred Hollows Foundation startades av en ögonläkare från Australien som från 80-talet till sin död arbetade med dem som var drabbade av cataracts och blivit blinda. År 2003 hade en miljon blinda fått sin syn tillbaka till en kostnad av 50 dollar per person.

- 'Womankind'', att jämföra med - mankind, är ytterligare ett exempel tack vare den svenska läkaren Carl-Axel och tandläkaren Monica Ekman. De har byggt upp både ett sjukhus och ett internat för föräldralösa flickor med tillhörande skola i Garissa i Kenya. www.womankindkenya.blogspot.com

- Muhammad Yunus från Bangladesh, fredspristagare började med mikrolån vilka ges speciellt till kvinnor som får bli delägare i en bank och därmed slipper ockrare och mellanhänder. Direktkontakt med egna kunder - ibland via mobil - har gjort kvinnorna framgångsrika vilket brukar komma familjerna till godo.

Till sist en glädjande effektiv insats som innebär hjälp till självhjälp.

- Hand i hand, HIH

Nyckeln till bistånd är att skapa företagare.

Här refereras till den avslutande delen av boken Jag vill förändra världen, 2011 av Percy Barnevik.

Redan år 1938 startade Britta Blomqvist rörelsen Individuell människohjälp först bland de de nödställda i Europa och senare i Indien. Organisationen har växt och år 2000 vände man sig till Percy Barnevik från industrivärlden för att få råd, vilket man också fick. Han besökte deras verksamhet för de fattigaste i Indien och såg då också möjligheten att skala upp arbetet och han bidrog även med egna pengar.

Lägst bland stamfolk och kastlösa fanns kvinnorna som gratis utförde 80 procent av arbetet i byarna. Till dessa vände man sig direkt. Målet var att skaffa fram arbeten som de kunde försörja sig på.

I samarbete med en brahminkvinna, doktor i teoretisk fysik och hennes make som var tjänsteman med goda kontakter drev de fram en märklig utveckling.

Man testade blivande personal och anställde en av fem och redan 2011 hade man 4000 anställda på hel- eller halvtid samt 43 000 frivilliga. Man undvek utländsk personal som vanligen är dyrbar.

Det gällde att motverka barnarbete och mikrolån som ibland gick till sprit och konsumtion. Fusk förekom med statliga pengar där upp till 40 procent av det som skulle gå till skolor försvann på vägen.

Man tog hand om de minsta barnen på ett bra sätt och köpte loss en del något äldre barn från barnarbete. Man lärde sen kvinnorna att läsa, skriva och räkna och delade in dem i grupper om 15 för att lära både ekonomi, samarbete och systerskap.

De fick en egen bankbok och vänja sig vid att sätta in en minimal besparing - först därefter beviljades mikrolån. De fick lära sig vissa yrkeskunskaper som att sy och väva, allt i syfte att kunna starta företag. Kvinnorna fick sedan mycket stöd när det gällde marknadsföring. Från början gäller:

kravlöst bistånd skall inte förekomma                                                              hjärnkoll på ekonomin                                                                                   hjälp till självhjälp                                                     

- I tusen byar med 5 miljoner invånare förekommer inte längre barnarbete och skolor har inrättats och även kvällsskolor.

- Mobila hälsocentraler har upprättats med 5-6000 patienter per månad och 20 000 kvinnliga barfotaläkare undervisar om hiv/aids, alkoholism och barnbegränsning. Man startar alltså verksamheter för att sedan pressa myndigheterna att bidra mer och ta över kostnader.

- IT- centraler har öppnats och förestås ibland av kvinnor och målet är att nå 23 miljoner bybor med 1000 nya centraler årligen.

- Av dessa kastlösa har sedan 27 kvinnor blivit borgmästare.

- Redan 2011 hade 643 000 småföretag och 6000 medelstora företag med mer än 5 anställda kommit till stånd och 99,5 % av mikrolånen var återbetalda.

- Insatser görs för miljön. Dammar byggs som tar till vara monsunregnens vatten, skördarna ökar, träd planteras, matavfall komposteras och säljs osv.

- Arbeten som det går att leva på fram till 2020 beräknas till 110 miljoner.

Med mottot snabbhet, låg kostnad och storskalighet har Barnevik nu prövat sitt upplägg i 15 olika länder. Bara i Afrika har man till år 2011 hjälpt framför allt kvinnor att starta en miljon nya företag. Där har tidigare kombinationen av gåvor, korruption och väpnade strider varit extra destruktivt.

HiH international är nu en rörelse, där Sven Sandström ingår som vd, efter att tidigare ha suttit i Världsbanken. Många hjälper till att samla in såväl privata donationer som statliga pengar t.ex. från Sida.

En global kalkyl

Barnevik har en plan mot extrem fattigdom för en miljard människor.

Att starta ett nytt jobb i södra Indien kostar 20 dollar, i mellersta Indien 35, i några sydafrikanska länder 70, i Sydafrika 150 och i Afghanistan 400 - vilket i snitt ger 200 dollar per jobb.

En miljard lever i extrem fattigdom - samma som för 10 år sedan.

Varje ny försörjare lyfter 4-5 personer. Med 250 miljoner nya jobb lyfts då 1 miljard människor och på 10 år skulle den extrema fattigdomen vara slut.

Om ett jobb i genomsnitt kostar 200 dollar skulle det hela kosta 50 miljarder dollar att jämföra med det totala biståndet som ligger på cirka 120 miljarder dollar per år. HiH behöver alltså betydligt mindre för att hjälpa den fattigaste miljarden - den som ingen bryr sig om.

Ledarskap

Barnevik har även skrivit boken Ledarskap 200 - råd, 2013 och han betonar bland annat att bistånd bör ges till att utveckla bra ledare till företag. Få hjälparbetare kommer tyvärr från företagsvärlden, däremot kommer många som ser kapitalism som utsugning. Han har dock funnit att erfarenheterna från företagsvärlden till 100 procent stämmer även för biståndsvärlden.

Exemplen ovan visar pionjärer, både enskilda och i grupp som är idérika och gör förbättringar - människor som lyckas vara nyskapande trots att de möter både hinder och motgångar.

Ytterligare många kloka och framgångsrika exempel fann jag sedan i boken Kärlekens kraft, 2015 av Goleman och Dalai Lama.

En global Marshallplan

Ett förslag om en Global Marshallplan har ursprungligen kommit från professor Franz Josef Radermacher. Syftet är att avhjälpa fattigdom genom att även koppla ihop klimat, miljö och ekosystem för åtgärder. Detta uppslag har vartefter vunnit alltmer stöd.

De rika måste tänka om när det gäller konsumtion av energi och resurser. De måste bistå dem som behöver komma upp på en rimlig levnadsnivå både med finanser och teknik.

Johan Rockström och Anders Wijkman skriver i boken Den stora förnekelsen, 2011:

”Som vi ser det är ett globalt avtal av detta slag den enda möjligheten att ge fattiga människor ett bättre liv och samtidigt stabilisera klimatet samt skydda och regenerera viktiga ekosystem.”

III

Givande och glädje

Filosofen Jean-Paul Sartre har påpekat att när man frågar sig själv vad man bör göra är man fri. Buddha lärde: ”Bestäm dig för att göra gott. Gör det om och om igen och du kommer att bli fylld av glädje".

För att få inspiration rekommenderar Singer oss att gå till www.TheLifeYouCanSave.com

Professor Jordan P Peterson anser att våra samhällen är fixerade vid lycka och efterlyser värdighet, och ansvar.

                                     

.............

De 17 nya Hållbarhetsmålen:

  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med UNFCCC).
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

Några testfrågor tagna från från SvD: När skall de nya målen vara uppnådda? Ingår att stoppa rasism i alla former överallt? I vilka länder skall de nya målen gälla? Ingick att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster i de tidigare Millenniemålen och vilket var deras främsta mål?  Hur många var dessa? Vilket av dem lyckades sämst? Var antogs de nya hållbarhetsmålen? Hur många år har FN funnits?

Litteratur:

Barnevik, Percy, Jag vill förändra världen, 2011

Barnevik, Percy Ledarskap 200 - råd, 2013

Clinton, Bill, Giving, 2007

Gates, Bill, Annual Letter. Myths about Foreign Aid, 2014

Goleman, Daniel, Godhetens kraft, 2015

Hamlin, Catherine, The hospital by the river, 2001

Lomborg, Bjørn, Global Crises, Global Solutions, 2004.

Munks, Nina, The Idealist, 2013

Monbiots, George, Bring on the Appocalypse. 6 Arguments for Global Justice, 2009

Norberg, Johan, När människan skapade världen, 2006, samt artikel i SvD 2014

Rockström, Johan & Wijkman, Anders, Den stora förnekelsen, 2011

Singer, Peter, The Life You Can Save. Acting Now to End World Poverty Urgently, 2009

www.gatesfoundation.orgwww.TheLifeYouCanSave.com

www.womankindkenya.blogspot.com

www.Gapminder.org:Population growth with IKEA boxes.

 

Läs vidare: Kap. 11 Arbete Kapitalism Handel