10 Utgångsläge för hållbarhetsmålen

Rubriker:

FN:s nya Hållbarhetsmål

FN:s tidigare Millenniemål

     Hur gick det?

Hur skulle de nya målen formuleras? 

II

Om bistånd

     Goda erfarenheter

      Mindre goda erfarenheter

Bistånd från Sverige

III 

Vad kunde vi alla göra?         

Civila organisationer

      Enskilda personer

Hand i hand, HiH

En global Marshallplan?

Lidande och lycka.

Litteratur

I

FN:s nya Hållbarhetsmål 

På initiativ av Kofi Annan kom först FN:s Millenniemål som utgjorde ett gemensamt moraliskt ramverk att arbeta inom och mål att eftersträva - världens första globala kontrakt.

Millenniemålen  gällde mellan 1990 och fram till 2015. Därefter kom

Hållbarhetsmålen för att gälla mellan 2015 och fram till 2030.

De 17 målen, Sustainable Development Goals, SDG antogs i New York 2015 och målen kan sammanfattas i fem P: Pople, Planet, Prosperity, Peace och Partnership

När 193 stater skall formulera gemensamma mål blir det lätt vaga formuleringar. Världen skall bli bättre på alla sätt överallt, helst samtidigt så att ojämlikheten minskas. Att man kunnat enas är dock en stor prestation. Målen visas längst ner i kapitlet.

FN:s har till uppgift att samla och ge oss statistik så att vi kan överblicka de områden som behöver åtgärdas, men alla de nya målen är inte mätbara, vilket gällde de tidigare målen.

En nyhet är att varje enskilt land skall ta ökat ansvar och att den privata sektorn med företag och civilsamhälle ges större betydelse. Dessutom skall målen utgå från de mänskliga rättigheterna.

Kostnad

Målen beräknas kosta mellan 28 000 och 38 000 miljarder kronor om året att jämföras med världens militära utgifter som är 30 miljarder kronor per dag. Finansieringen blir liksom den var för de tidigare Millenniemålen en knäckfråga.

FN:s tidigare Millenniemål

Dessa gällde åtta mål som kunde förändra världen med 8 konkreta, tidsbestämda och mätbara delmål. Mål, varav de flesta rimligen borde ha kunnat uppfyllas till år 2015 och som alla rörde människor direkt och indirekt.

     Det främsta målet 1 - gällde att halvera fattigdom och hunger                         

       målen 2 - 6 handlade om bättre villkor för kunskap och hälsa

                 målen 7 - 8 berörde miljö och global samverkan.

                                 

Dessa mål kan ses som oberoende av religionstillhörighet. Dock överensstämde målet 2 och 3 inte med kvinnosynen i vissa kulturer.

För Millenniemålen beräknade FN få in 189 miljarder dollar per år fram till 2015.

Vilka hade kunnat betala?

För att få en överblick gjorde professor Peter Singer en kalkyl i boken The Life You Can Save. Acting Now to End World Poverty Urgently, 2009.

- Singers beräkning blev att om endast de 855 miljonerna mest välbärgade människorna inom OECD skulle skänka ett hundratal dollar per person och år – alltså inte tusentals dollar – så vore finansieringen löst.

Dessutom fanns alla de institutioner som krävs i ett välfungerande samhälle vilket är ett socialt kapital som till hela 90 procent anses stå för vår möjlighet att förvärvsarbeta och skapa välstånd - något som ofta förbises.

-  Bill Clinton gjorde en liknande kalkyl i boken Giving, 2007.
Om de superrikaste 1 % av befolkningen i USA gav 5 % av sin inkomst per år och de 9 % rika som kommer därnäst gav 1 % skulle de som alltså tillhör de 10 rikaste procenten kunna ge hela 470 av de önskade årliga 189 miljarderna dollar till de fattigaste.

Teoretiskt sett skulle alltså enbart de välbärgade inom OECD eller enbart tio procent av de rikaste bara i USA, ekonomiskt ha kunnat klara Millenniemålen.

Realistiskt sett kan naturligtvis de båda förslagen diskuteras. De ger dock en uppfattning om problemens relativa storlek. Teori är dock en sak och verklighet en annan.

Fem år efter avtalet ordnades ett stort toppmöte i Köpenhamn med 180 stats- och regeringschefer och man diskuterade att öka de statliga bistånden då bidragen visade sig ha minskat.

De icke statliga organisationerna, Non Governmental Organisations, NGOs ordnade då en parallell konferens i Köpenhamn. Tillfälle gavs för mig att vandra runt i de magasin som upplåtits för olika organisationer för att presentera sig med skrifter framlagda på bord som vuxit upp ur betongen. Många uppslag, engagerande föredrag och mycken god vilja fanns uppenbarligen.

Världen hade cirka 5 000 NGOs redan år 1975 och år 1998 hela 23 000. En del tar numera emot avsevärt ekonomiskt stöd från sina egna stater, fast de egentligen skall driva på och kritisera sina politiker. EU ger dem 1 miljard euro om året. En del NGOs kan numera tyvärr beskrivas som NO-GOs.

Hur gick det?

Millenniemålen hade som första mål att halvera hunger och fattigdom - i alla dess former överallt - och detta står fortfarande kvar i de första två nya målen fast just den frågan inte alltid väcker störst intresse.

Bilden visar hunger och fattigdom året 1990 det år som Millenniemålen utgår från.

Bilden nedan visar läget 2014

Målet blev infriat redan 2010. I Sydasien hade 430 miljoner lyfts ur fattigdom och  i Östasien 250 miljoner. Räknat i procent hade alltså en halvering uppnåtts.

Men räknat i antal människor blev det ingen halvering. Folkmängden hade nämligen ökat och fortfarande levde 1 303 miljoner i extrem fattigdom år 2014 mot 1 908 miljoner 1990. Vi måste därför fortfarande tala om den fattigaste miljarden.

Bilden visar utmaningen för Hållbarhetsmålen till år 2030 då befolkningen väntas öka och bli så stor som det röda fältet anger på bilden.