5 Strategier för omställning

Över nationsgränserna

Bildkälla: http://wikipedia.org/wiki/OECD
Akronym i Mellanstatliga organisationer/ OECD.

Rubriker:

Toppmöten

Varför slår inte internationella avtal igenom?

----------

FN:s arbete för klimatet

     Arbete efter två linjer

EU:s arbete för energifrågor

      Skatt, utsläppsrätter 

En energirevolution har börjat

Några svenska insatser:                 

      •  Global Challenges Foundation - László Szombatfalvy

      •  Global Utmaning - Kristina Persson

      •  Kostnadsberäkningar - Klas Eklund

      •  Strategi med bevarad välfärd - Staffan Laestadius

      •  Filosofiska synpunkter - Folke Tersman och Bengt Brülde:

          -  Styrning uppifrån

          -  Upplysning och individuellt ansvar

          -  Konkreta utmaningar, samarbete och idéer.

Litteratur

....................

Toppmöten

Världens utmaningar är påträngande då vi lever över våra tillgångar och står inför att fossil energi är skadlig för både hälsa, miljö och klimat. För sådana övergripande ämnen brukar FN ordna toppmöten vart 5:te år, men då frågorna blivit alltmer tvingande har det hållits tre toppkonferenser bara under år 2015.

1 - Ekonomi var temat för Addis Abeba Action Agenda i juli då 193 länder enades om hur FN:s nya mål för hållbar utveckling skall finansieras med t.ex. eventuella globala skatteregler för att undvika skatteflykt. Kravet att i-länderna garanterar de fattiga länderna 100 miljarder dollar om året från 2020 kvarstår, men anses helt otillräckligt.

2 - För hållbar utveckling fastslogs därpå i New York de 17 mål som får ersätta de gamla Millenniemålen. Länderna måste t.ex. bli mer jämställda och kvinnors roll stärkas. Dessa mål står uppräknade nederst i kapitlet.

3 - Ett nytt globalt klimatavtal, COP21 hölls i Paris efter 20 års förhandlingar, där man enades om att sätta gränsen för atmosfärens uppvärmning till 1,5 mot tidigare 2 grader och att en fossilfri värld skall vara målet till år 2050. Dessförinnan hade 188 länder skriftligt formulerat de mål de anser sig kunna uppfylla och vart femte år skall länderna hädanefter se över sina nationella målsättningar. Det är numera en myt att billig fossil energi är nödvändig. Arbeten kan ändå skapas och fattigdom bekämpas.

Ledare för 175 länder skrev under sina åtaganden i april 2016, detta har dock bara ett symboliskt värde. För att avtalet skall träda i kraft måste det ratificeras av åtminstone de 55 länder som står för minst 55 procent av utsläppen, där EU uppges stå för 10 procent.

USA och Kina ratificerade avtalet i samband med ett G-20 möte den 3 september 2016 och även

Indien har senare anslutit sig.

FN höll i november 2016 ett nytt möte i Marrakech för att påskynda åtgärderna för klimatet.

Om någon vill frångå klimatavtalet är det en procedur som enligt paragraf 28 kommer att ta tre år.

Man har dock inte kunnat fastställa några rättsligt bindande åtaganden, men man har i alla fall beslutat att med olika tidsintervall försöka följa upp vad som sker eller inte sker. och för detta kunde Världsläktaren komma väl till pass.

Det har blivit enorma uppslutningar inför dessa kongresser från alla kulturer och alla religioner, från påven, företagsledare, forskare, borgmästare, tidigare föregångsmän, kändisar och inte minst civilsamhället - med 300 000 personer i demonstration bara på Manhattan. En strid mot fossila bränslen är att vänta.

Det jäser av frivilliga organisationer och bara i Sverige har vi Klimataktion och Omställning Sverige med 5000 lokalavdelningar, tankesmedjan Global utmaning  samt nyligen bildade Global Challenges Foundation.

Redan 2016 är ordföranden för European Environmental Bureau, Mikael Karlsson missnöjd med att EU:s kommission som han anser vara alltför avvaktande när det gäller att följa upp avtalet i Paris.

Nya data har kommit från Harvard om de stora läckage av metangas som följer med fracking i USA och även rapporteras om många små jordbävningar som blir följden av borrningarna. Metoden bedöms omintetgöra hela 3/5 av vinsten från deras stängda kolgruvor och dessutom verkar Donald Trump inte intresserad av klimatfrågor. Hur USA då skall klara sina klimatåtaganden blir en stor utmaning. /gu.com/p/4t5ec/stw

Vi är den första generation som vet vad vi kan mista och som vet hur vi kan förhindra det och Mahatma Gandhi yttrade att skillnaden mellan vad vi gör och vad vi har möjlighet att göra räcker till för de flesta av världens problem.

Picture

Earth League är en sammanslutning som bildades år 2007 av 17 internationella forskare där ordförande var professor Johan Rockström från Stockholm Resilience Center. Inför Parismötet lyckades de formulera 8 punkter med bland annat målet högst 1,5 graders temperaturstegring. Det gäller uthållighetsmål för ''planetskötare'' och "klimatmedborgare" med tillväxt och ekonomisk framgång inom planetens gränser och med hänsyn tagen till klimatet. Se tidigare kap. 3 och 4. Rockström önskar vidare:

-  att "Earth situation rooms" skapas både virtuellt och fysiskt där människor kan följa vad som händer på jorden

-  att information från satelliter skickar uppgifter från världens alla hörn om vad som pågår i nuet. Information som kan kopplas samman med viktiga laboratorier och myndigheter så att människor aktivt kan ta del av relevanta fakta

-  att börsnoteringar kompletteras med sidor om miljönyheter. Likaväl som det krävs militär övervakning krävs bevakning av världsrummet

-  att regelbundna rapporter ges om vad företagen använder av kol, kväve, fosfor och vatten samt uppgifter om tjänster som ekosystemen tillhandahålles gratis

-  att fler riskanalyser görs och slutligen att

-  att nya läroplaner utformas för skolor och universitet - inte minst för ekonomer.

Rymdbasen Estange skulle kunna användas för mindre satelliter i omloppsbanor vilket skulle göra det lättare att följa vad som händer på planeten. Kostnaden för tre år beräknas till 550 miljoner kronor.

Varför slår inte internationella avtal igenom?

Varför brukar internationella avtal inte ge önskat resultat? Över detta undrade professorn vid Stanford University, David G. Victor och undersökte hur och när, internationella överenskommelser verkligen fungerar. Han nämner att modellen för FN är följande när världens nationer samlas:

•   forskare ger rekommendationer

•   intresseorganisationer mobiliserar

•   diplomater förhandlar

•   en världsomfattande överenskommelse tar form

•   resultatet blir att vagt formulerade symboliska mål formuleras som av politiska skäl inte går att omsätta i konkreta nationella handlingar. Man enas om principiella avsikter, men inte om hur de skall förverkligas.

Makt, intressen och möjligheter är de tre hörnpelare som man behöver ta hänsyn till är Viktors slutsats. Hos några få ledande nationer finns makten och deras intressen avgör vad de är beredda att gå med på och möjligheterna beror på vad de i verkligheten kan åstadkomma.

Enligt Viktor skulle vi alltså särskilt uppmärksamma följande länder.

Mäktigast och mest betydelsefulla iför klimatet är nu USA tillsammans med Kina. Därtill kommer Tyskland, Ryssland, Indien och Brasilien. Ledarna för dessa länder har störst ansvar för hur de med sin makt, sina intressen och möjligheter kan göra störst insats för världen och själva gå till historien som framsynta statsmän.

"Det finns fog för att hävda att Kommunistpartiet, med sitt totala grepp om politik, samhälle och militär för en femtedel av mänskligheten, är den mäktigaste organisationen i världen, men okunskapen om detta är närmast total i omvärlden..." /Ola Wong.

...................

Tillfälligt borttaget avsnitt

....................

Närmast följer något om insatser från FN och EU samt några projekt från Sverige.

FN:s arbete för klimatet

FN´s arbete sker i huvudsak efter tre linjer:

1   man inrättade en klimatpanel redan år 1988, IPCC

FN tog sig tidigt an klimatfrågor. I FN ingår stater med högst olika kultur och styrelseskick och därmed får vi också möjlighet att se världen som den faktiskt är, med de stora motsättningar som finns vilket naturligtvis är hindrande. 

2   man ordnar internationella konferenser

Mellan de stora kongresserna ordnas ett tjugotal mindre och parallella kongresser vilka som regel bildas av olika frivilliga organisationer på aktuell ort. En detaljerad översikt ges i Domedagsklockan s.176, 177.

• 3   man vill skapa en folkförsamling

Detta för att balansera politikers nationella suveränitet. Som ett exempel på FN:s initiativ har t.ex. Global Compact bildats. Det är ett av världens största frivilliga nätverk av företag med syfte att ta ansvar för miljö och produktionsprocesser. Se kap.11.

Historik

- I Rio de Janeiro år 1992 hölls den första större klimatkonferensen på tillskyndan av den nyligen bortgångne Maurice Strong samt diplomaten Sverker Åström.

- En Klimatkonvention formulerades för att stabilisera utsläppen, men den innehöll inte några bindande löften. Konventionen ligger sedan till grund för:

- Kyotoavtalet 1997 som trädde i kraft 2005 och är ett bindande avtal. Detta gällde först endast industriländerna men har efter en tid skrivits under av 192 stater. Kyotoavtalet utgick från nittiotalets nivå och satte som mål att industriländerna inte skulle höja temperaturen mer än 2 grader fram till 2020. Detta skulle ske genom att minska utsläppen med 5 procent årligen fram till slutet av 2012 då avtalet löpte ut.

USA framställde ett förslag som inte antogs av kongress och senat och liksom Kina och Indien skrev de inte heller under. Målet har inte uppnåtts och utsläppen har ökat  - i Kanada, Portugal och Spanien med respektive 25, 43 och 53 procent (2007). Undantag är Lettland och Ukraina där utsläppen faktiskt minskat med 50 procent och mer.

De  fattiga länderna har anklagat de rika för utsläpp och vill ha ekonomisk kompensation på många hundra miljarder US dollar. De rika är rädda för stora fattiga länder med ökande befolkningar som behöver höjd standard och vill ha hjälp av fossila bränslen.

Köpenhamnskongressen 2009 ansågs som ett misslyckande där Kina praktiskt taget nobbade alla förslag och alla siffror. Även Indien, Brasilien och Saudiarabien var motsträviga varför förslaget om 50 procents minskning av utsläpp till 2050 inte gick igenom.

Trots insatser av Clinton och Al Gore gick inte USA med på att skriva under. Al Gore gillade inte den demokratiska processen utan ville här ha ett överstatligt organ för att bestämma hur mycket koldioxid varje land eller människa får släppa ut. Omfattande förändringar har dock gjorts (2009) och utsläppen i USA har minskat med 92 gigaton vilket ändå är tre gånger så mycket per person som för en kines (2012). Utsläppen från Kina har nu gått om USA totalt sett, men kineserna har blivit mer benägna att förhandla liksom flera andra utvecklingsländer.

Cancún 2010 och Durban 2011 är två kongresser som gav bättre resultat - nu med Kina som ledande förespråkare för låg-kol energi och där skapades den Gröna Klimatfonden.

Rio+20, 2013 med temat "Hållbar utveckling" var FN:s största konferens någonsin, med över hundra stats-och regeringschefer samt journalister och cirka 40 000 deltagare från olika organisationer. Kongressen berörde även klimatfrågorna då den handlade om ''grön ekonomi'' och "The future we want".

Det sammanlagda resultatet av alla kongresser hittills gäller dels själva insikten om problemen och dels klimatet för själva förhandlingarna.

....................................

EU-flagga

EU:s arbete för energifrågor 

EU betonar övergång till låg-kolenergi medan FN mest betonar klimatpåverkan och temperaturhöjningen. Med energi billigare än kol skulle en omställning komma av sig själv. Därför är ingenting mer angeläget än att satsa på forskning om grön energi och finge nobelpristagare bestämma skulle det behövas sex gånger så mycket pengar till detta.

Denna inriktning stöds även av Google med  RE<C  som är en förkortning av Förnyelsebara energikällor billigare än kol.

Att subventionera fossil energi till ett värde mer än 4 700 miljarder svenska kronor per år borde åtminstone upphöra. Möjligen bör man lägga vissa kostnader på renare kolkraftverk, för det kol som vi en tid framöver kommer att behöva. Vissa länder ger kraftiga subventioner som Iran, Saudiarabien, Ryssland, Venezuela och Indonesien. Detta görs ofta för att köpa röster - pengar som kunde användas för bättre livskvalitet i de olika länderna framhåller man från Copenhagen Concensus Center i Danmark 2015.

•   Skatter 

Att betala för utsläppen kom som ett förslag från USA redan på 70-talet. Skatter infördes tidigt i Sverige och Norge och gjorde att man övergick från olja till fjärrvärme samt geoenergi och biobränslen. Nu har EU tagit upp idén vilket skulle främja investeringar för grön energi. Att släppa ut växthusgaser kan inte längre vara gratis och om något kostar anpassar vi oss, det vet ekonomerna.

Skatter på energi inom länderna föreslås samt att beskattning även dirigeras om från jobb till energi. Skattemedel behövs dessutom för att kunna hjälpa lågutvecklade länder vilket redan är beslutat liksom för att köpa naturen fri vilket dess bättre redan förekommer i några fall.

En skatt på 10 öre/kg koldioxid skulle ge 400 miljarder dollar per år vilket nyligen var 1/3 av världens militära utgifter.

•   Utsläppsrätter

Om man sätter ett enhetspris för varje ton CO2 - lika för alla - då kommer många invändningar. Det skulle dock bli oerhört krångligt om man kräver regleringar, subventioner, skydds- och specialhänsyn för olika branscher och politiska särintressen.

Om de oundvikliga orättvisorna kommer i förgrunden då glömmer man den överordnade uppgiften att sänka halten av växthusgaser genom att minska användningen av fossil energi.

En utsläppsrätt inom EU bestämdes år 2005 att omfattade 1 ton koldioxid och priset sattes till 15 euro. Grundtanken var att det inte spelar någon roll var utsläppen görs, bara de minskar.

Först skaffade man sig en global budget för vilken nivå av växthusgaser världen kunde kosta på sig. Sedan fick stater sin tilldelning i proportion till antalet invånare och kunde sedan fördela dem inom landet.

Olika företag och institutioner fick och får då sina speciella tilldelningar gratis. Om andelen överskreds blev det dock böter. Behövde man mer fick man köpa rätter och behövdes mindre kunde man sälja - även över gränserna.

•   Erfarenheter

Försöken berörde endast 40 procent av EU:s utsläpp från de 11 500 anläggningar som ingick.

Att även flyget till och från EU skulle inräknas var en förhoppning som inte infriades ens år 2016. Övriga transportmedel liksom jordbruk och privata oljepannor etc. ingick inte heller.

Handeln uppgick i början till 1 miljard dollar men har sedan avtagit för att år 2013 endast vara 2:46 euro per ton mot utgångspriset som var 15 euro. Priset sattes 2015 till 65 euro men anses ändå vara tandlöst.

Det visar sig att gratistilldelningen till industrin inom EU varit större än utsläppen och svensk industri lär vara en av de större vinnarna. Särskilt gäller det skogsindustrin som släpper ut mindre koldioxid än konkurrenterna, vilket vi kan vara stolta över, men om dessa överblivna rättigheter säljs, försvinner klimatnyttan.

När nu EU:s 13 000 industrier skall tvingas att betala för sina utsläpp gäller det tusentals miljarder euru om året. Diskussioner inför detta har naturligtvis varit heta, men man har kommit fram till en preliminära överenskommelser i slutet av år 2016. Ett beslutet som borde ha tagits för länge sedan.

Några exempel på handeln med utsläppsrätter:

- Vid VM i fotboll beräknades att åskådare som reste till Tyskland skulle orsaka utsläpp av 100 000 ton koldioxid. Arrangörerna samlade då in 11 miljoner kronor för att köpa utsläppsrätter som kompensation.

- Naturvårdsverket köper däremot utsläppsrätter för att dessa inte skall kunna användas.

- Ren avlatshandel anser somliga. De rika som släpper ut mest får dock betala mest när de behöver köpa. De fattiga som släpper ut minst kan sälja sina rättigheter och få pengar med vilka de kan förbättra sina egna energiförhållanden till exempel med el.

- En organisation i Sverige har i stället skänkt en summa pengar till Vi-skogen för plantering av träd.

Redan ett par månader efter Parisavtalet 2015 har priset på utsläppsrätter rasat med över 30 procent.

Målet för EU till 2030 jämfört med 1990 års nivå, blev trots allt bara 40-procentiga tal för att:

- minska växthusgasutsläppen

- sänka energiförbrukningen  

höja andelen förnybar energi

Detta var bara hälften av vad forskare inom både EU och Stockholm Environment Institute, SEI hade förespråkat.                                                        

................

Svenska flaggan 

Några svenska insatser 

László Szombatfalvy

Som riskanalytiker har László Szombatfalvy grundat stiftelsen Global Challenges Foundation  år 2012 genom en donation på 500 miljoner kronor.

Han har även författat böckerna Den största utmaningen, 2009 och Känslor och förnuft – en bok om moraliska beslut, 2010.

Stiftelsen skall öka medvetenheten om de globala, katastrofala riskerna och påskynda tillkomsten av ett globalt styre som kan hantera dem. Stiftelsen har sitt säte i Stockholm, och i styrelsen sitter bland andra Johan Rockström, Mats Andersson, Folke Tersman Och Margot Wallström.

Som de största riskerna anges: klimatförändring, miljöförstöring och politiskt våld med massförstörelsevapen och som underliggande problem fattigdom och snabb befolkningstillväxt.

    

 Kristina Persson

Ett förslag har kommit från Global utmaning, Global Challenge, grundad av Kristina Persson. Detta påminner om Europeiska Kol- och stålunionen som bildades efter andra världskriget för att kunna återuppbygga Europa,

Erfarenheterna från EU:s utsläppsrätter har drivit fram nya idéer där man vill arbeta nerifrån och upp i stället för tvärtom för att påskynda den nödvändiga omställningen och framför allt vill man visa upp goda exempel som manar till efterföljd.

Man vill inrätta ett Internationellt samfund för klimatinvesteringar - för att bryta dödläget, 2010.

Global utmaning förordar att:

•  gå från inställningen att dela bördor till att dela möjligheter

•  gå steg för steg genom att de första 9 länderna inbjuder andra länder att gå med i detta internationella samfund för klimatinvesteringar där man enas om tydliga regler och fokuserar på att gå från hög till låg-kol energi

•  göra förnybar energi konkurrenskraftig gentemot den billiga fossila energin som inte ens betalar några koldioxidskatter.

Man vill höja priset på koldioxidutsläpp till 40 euro per ton eller 500 kronor fram till år 2020 oavsett från vilken källa eller från vilken teknologi den kommer. Senare kan priset höjas ytterligare. Ekonomer, jurister och teknologer inom IEA, liksom IPCC är glädjande ense om detta pris.

Priset som föreslås är alltså mer än dubbelt så högt som det ursprungliga på 15 euro år 2005 där meningen var att stimulera både företag och ekonomer till krafttag. Efter 2013 skulle inga utsläppsrätter bara utdelas gratis och från 2020 skulle alla rätter köpas via helt fria auktioner.

Det ekonomiska arbetet kan skötas av EU:s Emission Trading Scheme. Inkomsterna föreslås till exempel gå till att bevara regnskogarna och återplantera skog. Likaså behövs pengar för forskning och teknologi.

Några invändningar

För de fattiga länderna blir utsläppsrätterna för dyra om dessa skall säljas på en auktion. En annan sak är om de tilldelas rätter som sedan går att sälja.

I Sverige skulle ett höjt bensinpris knappast ha någon återhållande effekt. Först ett literpris på 25 - 40 kronor kanske skulle få effekt framhåller Christer Sanne, från Naturvårdsverket. Ett globalt pris på 50-100 euro/ton önskar Rockström med flera.

- Kostnadsberäkningar

   Klas Eklund

Författaren till Vårt klimat, ekonomi, politik, energi, 2009.

10 gigaton kan världen ta bort utan kostnad genom att framför allt spara, förbruka mindre, förbättra teknik, isolera, återvinna m.m. (1 gigaton = 1000 miljoner ton)

10 gigaton ytterligare kan tas bort till låg kostnad genom att plantera skog och minska skogsavverkningen och att använda elmotorer för lätta lastbilar vilka kan laddas vid ett vanligt eluttag etc.

15- 20 gigaton ytterligare krävs vilket medför stigande kostnader. Att leda ner koldioxid i tomma gruvhål och liknande ger också kolsänkor, men tekniken kan vara dyrbar. Det gäller att framställa renare energi. Mer forskning och nya tekniska förbättringar krävs. Här återkommer diagrammet från kap. 4.

En global kostnadskurva för minskade utsläpp

Bilden hämtad från diagram hos Eklund s.81. Källa: McKinsey, 2009.

Ett särskilt kapitel ägnar Eklund åt vad Sverige kan göra. Vi är ett litet land och sett i ett världsperspektiv står våra utsläpp endast för två-tre tusendelar.

Vår privata konsumtion av energi har knappast påverkats trots vårt höjda energimedvetande. Förbrukningen per person i Sverige var 57 procent högre än i övriga EU-länder en bit in på 10-talet.

Detta berodde på att vi har 10 gånger mer skog, 14 gånger mer vattenkraft och 4 gånger mer kärnkraft än andra EU-länder. Privat har vi inte blivit mer återhållsamma och effektiva när det gäller konsumtion av energi. Vi kan då inte stå som ett globalt föredöme även om energin är jämförelsevis ren. /Enligt en professor vid KTH i en dagstidning.  

- Strategi med bevarad välfärd

   Staffan Laestadius

Författare till Klimatet och välfärden, mot en ny svensk modell, 2013.

Som professor i industriell utveckling värnar han om en bevarad välfärd. Han ägnar hela sin bok åt ämnet som belyses grundligt ur många aspekter.

”Att informera mer, utan att visa vägar bort från välfärdssamhällets nuvarande inlåsning i kol-samhället är inte meningsfullt”.

På sikt måste alla fossilrelaterade bränslen bort genom att vi drastiskt slutar använda dem. Våra svenska koldioxidutsläpp låg trots allt på 5 ton per capita år 2010 och därmed nära genomsnittet för dagens människor i nutid, s. 92.

Därför står vi inför ännu ett nytt paradigm - en övergång höjd över alla partigränser som kräver politiskt ledarskap, mod och entreprenörskap. Både fler skatter och tullar kommer att krävas.

Laestadius tes är att vi både har privilegiet och möjligheten att kunna utforma en politik som kan bli vägledande för andra länder.

Han förordar reduktion av koldioxidutsläppen i tre steg utgående från värdena år 2010 - 2011:

först en halvering till 2030, återigen halvering till 2050 och slutligen halvering i god tid före 2080-2100 /s. 69.

En hel del goda förutsättningar för att vi skulle kunna lyckas nämns:

•  vi har avancerad svensk energiforskning vilket nämndes i slutet av föregående kapitel

•  vi använder mindre fossila bränslen än andra OECD-länder trots att vår produktion från gruvor, stål och massa är mycket energikrävande

•  vi har bra energisystem med fjärrvärme / kraftvärme, sopförbränning och bra sätt att ta hand om spillvärme och skogsavfall

•  vår förnyelsebara energi är 4 gånger så stor som det internationella genomsnittet och vi har redan gjort stora investeringar i fossilfri elproduktion där nettoutsläppen är nästan 0

•  samtidigt som BNP höjdes använde vi före år 1970 - 81 % fossil energi men år 2010 endast 36 %

•  vår energi kom år 2012 från: fossil energi med 38 %, kärnkraft, 27 %, torv och avfall 22 % vilket är dubbelt så mycket som från vatten med 11 %

•  vindkraften har på senare år redan uppgått till 5 % av vår elproduktion. Med 25 000 vindkraftverk - där stommen kan byggas av trä - skulle vi få lika mycket energi som från vatten och kärnkraft idag. Detta skulle räcka till mer el än den andel som nu används av vårt transportsystem.

Vår transportsektor är känslig då den tar 2/3 av oljan som behövs både för tillverkning, användning och skötsel. Tunga personbilar har ökat i antal och bränsleförbrukningen måste halveras, men etanol som innehåller kol löser inte problemet. Här kan invändas att metanol vore bättre vilket beskrevs i föregående kapitel.

Trafikverket har som mål att alla fordon skall vara fossilfria år 2030 vilket skulle innebära att biltrafiken minskas med 30 procent i Stockholm, Göteborg och Malmö. En svensk bil kör i snitt 4 mil per dag och vi hade 4,4 miljoner personbilar år 2013.

Även flytande naturgas kommer att ha en viktig roll framöver, även om den är diskutabel, för att minska godstrafikens miljöbelastning både på land och till sjöss, men visionen är fossilfria vägtransporter.

Mer av kollektiva transporter som järnväg, buss, båt och bilpooler krävs. År 2012 flög 19 miljoner passagerare från svenska flygfält, varav 12 miljoner till utlandet och 7 miljoner inom landet. Allt fler reser både till Thailand och Kina där sträckan Stockholm - Peking ger 1 ton utsläpp per person vilket vore ett rimligt utsläpp per år och världsmedborgare.
  

 Filosofiska synpunkter

    -  Folke Tersman

   -  Bengt Brülde

Kretslopp

-  Folke Tersman

Då vi ständigt informeras om katastrofer och undergång av seriösa forskare och andra med ''mörkerdragning'' blir vi lätt immuna eller apatiska. Vad de sysslar med är dock helt rätt. Hot är laddade med framtid. De öppnar vår fantasi och vi tvingas att göra något åt saker, forska, konferera och skapa framtidsplaner.

Klimatfrågan skapar oro, skuld och osäkerhet hos många. Den anses gälla framtiden, vara oviss och framför allt är den inte upplevelsebar. Professorn i praktisk filosofi Folke Tersman med böckerna, Fem filosofiska frågor, 2001 och Tillsammans, 2009 kommer väl till pass i samband med mina tankar om Världsläktaren. Han betonar det som är upplevelsebart när man vill åstadkomma förändringar.

Antag att jag tror mig veta att bilism och flygning ökar oljeförbrukningen på ett negativt sätt. Om det ur min individuella synpunkt är fördelaktigt och trevligt att köra bil och ta flyget på semestern så spelar det ingen roll för just mig, varken på kort eller på lång sikt, om just jag fortsätter härmed eller inte. Om jag personligen slutar flyga skulle det inte märkas. Planet skulle ändå lyfta med eller utan mig - detta är vad jag upplever.

Tersman tar upp resor till Thailand som exempel och frågar ”varför skall just jag avstå?" Alla andra reser ju och vi finner det ofta legitimt att göra som alla andra. Utsläppen från flygresan är bara en minimal del av alla de miljarder ton koldioxid som vi släpper ut årligen. 

•   Tidsfaktorn - glädjen av semesterresan upplevs i nuet och utsläppen först i framtiden.

   Platsendet är skönt på stranden där jag kommer att vara och eventuell påverkan på klimatet visar sig kanske på någon diffus plats på andra sidan jorden, i varje fall inte där jag är.

•   Säkerhet förväntan på sol och bad kommer ganska säkert att infrias. Vad som händer mig eller andra senare i livet vet ingen.

•   Förlust kontra vinst på vinstkontot står gott samvete om jag avstår medan förlusten blir att själv inte få resa och ändå drabbas av andras utsläpp samt till råga på allt kanske uppfattas som en som vill vara litet förmer och ger andra dåligt samvete.

Här behöver medborgarna alltså direktiv uppifrån om vi skall ändra oss. 

Tersman urskiljer tre metoder som prövats för att ändra vårt beteende:

styrning uppifrån

upplysning och individuellt ansvar

konkreta utmaningar, samarbete och uppfinningsrikedom.

 Styrning uppifrån

Politiker i globala sammanhang

Meningen med internationella avtal är just att försöka styra politiker uppifrån. Har en stat skrivit under FN:s Kyotoprotokoll med beslut att ekonomiskt hjälpa lågutvecklade länder, åligger det politikerna att fullfölja detta. Om detta inte verkställs - ''so what''! Vem får veta det? Om inte världens temperaturstegring stoppas åtminstone vid 2 grader genom att minska utsläppen - så tråkigt! Då är de flesta nutida beslutsfattare döda.

Den största svårigheten att kunna enas internationellt handlar om politik - inte teknik och ekonomi.

Politiker på hemmaplan

Politiker kan och bör styra uppifrån genom att införa regler och stifta lagar. Detta efterlyser industrin för att kunna få de investeringar som behövs. Myndigheterna skall stå för regler och bidrag till forskning, men behöver inte vara de som väljer energislag, det gör investerare och konsumenter.

Politiker kan till exempel införa bensinskatter och krav på avgasrenare etc. Det måste kännas förnuftigt att inordna sig i de regler som gynnar det allmänna bästa. Om jag inte inordnar mig i reglerna är jag oförnuftig och kan bli bötfälld. Jag kan lita på att andra rimligtvis kommer att resonera på samma sätt. Detta är politiska, statliga lösningar som kräver en organisation som kan ta initiativ, stifta lagar, övervaka dem och ingripa mot överträdare. Det är en dyrbar, men ganska effektiv metod som har effekt i Sverige.

Alternativa framtider är tänkbara. Lösningar och risker kan bedömas på skilda sätt och då kan metoderna bli olika med eller utan kärnkraft, med eller utan mänskliga rättigheter o.s.v. Huvudsaken är att ta itu med att få fram låg-kol energi.

Både politiker till höger och vänster bör nu ta hänsyn till huvuduppgiften som gäller att komma bort från beroendet av fossil energi och respektera de farhågor vi står inför.

Politiker behöver stöd från allmänheten för att kunna fatta nödvändiga beslut så att investeringar kan gå till låg-kol energi och skatter som kan gynna jobb, forskning och ny teknologi.

Upplysning och individuellt ansvar

Nästa punkt som Tersman undersöker visar att enbart information med svaga styrmedel gör att vi inte tycker frågan är så viktig. Skrämsel gör oss apatiska och allmänt hållen information blir lätt verkningslös.

Om vi ombeds att stänga av våra standby-knappar för att spara energi, men samtidigt ser hur vår stad frossar i ljusdekorationer vid jultid blir vi konfunderade och rycker på axlarna. Information bör ges så nära våra handlingar som möjligt. Att köpa en miljöbil ger viss uppmärksamhet. Direkt feed-back ger däremot den personliga elräkningen som visar vår egen förbrukning. Därför har man börjat införa kallhyra i nybyggda lägenheter och betalning med polletter i tvättstugan för då hushållar vi bättre med energin än om kostnaderna slås ut på alla i flerfamiljshus.

En upplevelsebar betydelse för just mig kanske det blir om jag går med i en miljögrupp och lyckas få med andra. Kanske blir det en lokal förbättring med utbyggd kollektivtrafik. Men det är först om många, eller alla under min livstid beter sig i önskad eller oönskad riktning som det blir något som jag kan uppleva.

Upprepad generell upplysning gör faktiskt att de flesta vid det här laget vet att man inte skall slänga batterier i naturen. Att kontrollera om någon gör det är däremot omöjligt. Därför krävs eget ansvar och självdisciplin inifrån - från en moral som kommit upp på den nivå där vi kan acceptera att det behövs allmänna regler.

Konkreta utmaningar, samarbete och idéer

Det tredje argumentet för att få oss att ändra beteende har en mer aktiv och nyskapande karaktär.

Böcker börjar komma som vädjar både till vårt eget ansvar och till altruism. Som ett exempel - bland många - kan nämnas författaren Johan Tell med Träd kan rädda världen, 1008 och Hundra sätt att rädda världen, 2010.

- British Council har uppmanat 224 klimatutmanare mellan 18 och 35 år att ta fram 40 konkreta idéer för att minska koldioxidutsläppen.

-  Att alla skulle kunna medverka i något både upplevelsebart och spännande genom att utmanas i grupp är en annan fundering som Tersman nämner.

- Bengt Brülde

Bengt Brülde är även han professor i praktisk filosofi och en av författarna till boken Klimatetik, 2015. Jag kan inte se annat än att han instämmer i Tersmans åsikter ovan. Utan pretentioner på att göra boken rättvisa nämner jag här några punkter.

Även Brülde betonar att det moraliska ansvaret först och främst vilar på politikerna och det kollektiva.

Att stödja politikerna är därför vår uppgift som individer och att arbeta för kollektiva lösningar, bilda opinion, bygga institutioner samt rösta.

Vi bör också följa sådana levnadsregler som det vore bra om alla följde och därmed dra vårt strå till stacken. Då borde vi avstå från sådan konsumtion som vore ohållbar om alla följde den. Till Thailand kan vi dock åka om det gäller hälsoproblem, kongresser eller för att hjälpa någon släkting som är sjuk.

-   Vi blir tyvärr i viss mån moraliskt nedsvärtade genom de bolag som tjänar på det arbete som utförs av nutida slavar för att t.ex. få fram mineraler till våra mobiler.

Vi måste minska utsläppen genom att bila och flyga mindre, äta mindre nötkött och minska på oljeeldning, luftkonditionering och varmvatten i väntan på en mer radikal klimatpolitik.

Brülde har tidigare i boken Att svära i kyrkan redigerad av Stellan Tengroth, 2013 s. 267 beskrivit ett experiment som gjorts:

En svensk familj skulle försöka sänka sina utsläpp från cirka 7 ton per person och år till 1,5 ton. Ny teknik med elbil, ett särskilt energisnålt hus, energisnåla apparater och vitvaror räckte en bit. Men man måste även avstå från flyg, sänka inomhustemperaturen, äta mindre kött och använda mer begagnat. Allt detta kändes inte särskilt betungande men den sista biten fån 2,8 till 1,5 ton krävde både mindre boyta och vattenförbrukning, egen matlåda till jobbet, inget kött, inga restaurang- och cafébesök och knappast ens bussresor.

Detta exempel är dock inte med i Brüldes senare bok 2015. Som jag uppfattar det skulle inte en klimatvänlig omställning kräva lika hårda bud enligt kalkyler av Rockström och Leastadius.

Brülde skiljer på lyxkonsumtion och överlevnadskonsumtion.

...............................

De 17 hållbarhetsmål som från 2016 ersätter millenniemålen:

  1. Utrota all form av fattigdom överallt.
  2. Utrota hunger, säkerställa matsäkerhet och förbättrad nutrition och förespråka hållbart jordbruk.
  3. Garantera ett hälsosamt liv och uppmuntra välmående för alla åldrar.
  4. Garantera en inkluderande, rättvis utbildning av god kvalitet och uppmuntra möjligheter till livslångt lärande för alla.
  5. Uppnå jämställdhet och ge alla kvinnor och flickor större självbestämmanderätt.
  6. Garantera tillgång till och ett hållbart användande av vatten och sanitet för alla.
  7. Garantera tillgång till prisvärd, pålitlig, hållbar och modern energi för alla.
  8. Uppmuntra en fortsatt inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, fullt och produktivt arbete och anständiga jobb.
  9. Bygga upp en hållbar infrastruktur, förespråka inkluderande och hållbar industrialisering och främja innovation.
  10. Minska ojämlikheter inom och mellan länder.
  11. Göra städer och mänskliga bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara.
  12. Garantera hållbara konsumtions- och produktionsmönster.
  13. Vidta viktiga åtgärder för att bekämpa klimatförändringen och dess inverkan (i linje med FN:s ramavtal om klimatförändringen med (UNFCCC).
  14. Bevara och nyttja haven och marina resurser på hållbart vis.
  15. Skydda, återställa och uppmuntra till hållbar användning av ekosystemen på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa och återställa landdegradering och stoppa förlusten av biologisk mångfald.
  16. Uppmuntra fredliga och inkluderande samhällen för hållbar utveckling, tillgodose tillgång till rättvisa för alla och bygga effektiva, ansvariga och inkluderande institutioner på alla nivåer.
  17. Stödja verkställandet av hållbar utveckling i större utsträckning och återuppta det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

Litteratur:

Brülde, Bengt & Duus-Otterstörm, Göran, Klimatetik. Rättvisa, poltik och individuellt ansvar., 2015

Eklund, Klas, Vårt klimat, ekonomi, politik, energi, 2009

Helander, Einar, Children and violence: The world of the defenseless, 2008

Laestadius, Staffan, Klimatet och välfärden, mot en ny svensk modell, 2013

Karlsson, Svenolof & Nordangård & Jakob. Radetzki, Marian, Domedagsklockan, 2013

Persson, Kristina, Internationellt samfund för klimatinvesteringar - för att bryta dödläget, 2010.

Sanne, Christer, Hur vi kan leva hållbart 2030 - Naturvårdsverket, 2012

Szombatfalvy, László, Den största utmaningen, 2009, The Greatest Challenges of Our Time., 2010

Szombatfalvy, László, Känslor och förnuft – en bok om moraliska beslut, 2010

Tell, Johan, Träd kan rädda världen, 1008 

Tell, Johan, Hundra sätt att rädda världen, 2010.

Tengroth, Stellan, Att svära i Kyrkan, 2013

Tersman, Folke, Fem filosofiska frågor, 2001

Tersman, Folke, Tillsammans, En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat, 2009.

 

Läs vidare: Kap. 6 Läs- och skrivkunnighet